Tidsmaskin

Vad konstigt obehagligt det kan bli när man råkar knappa in sig på en gammal bekants facebook sida... Ni vet de där gamla vännerna som man inte längre umgås med och som man inte ens visste hade FB och så ser man på en annan väns vänlista att denne är vän med ens egna gamla bekant (vad rörigt det blev där)..
Då flyger man liksom genast tillbaka i tiden och en massa minnen dyker upp, färska som om de var från igår.
Vad gör han/hon nu? Vart bor de?
Tänk vad mycket kul vi hade och nu känner jag inte personen alls.. Det bildas liksom en liten klump i magen och sådana här tillfällen får mig alltid att känna mig lite vemodig. Jag vet inte varför, det bara blir så..
Konstigt är det iaf!

Givmild i juletid?

Blir människor i regel mer givmilda under julen?
Häromdagen satt jag på t-banan och någonstans mellan slussen och gamla stan hördes spanska toner strömma ur ett dragspel och (vad som nog var) en ukulele. Sedan strök två män omkring i vagnen och bad om "en krone, snälla. Gracias".
Jag låtsades sova, som alltid när folk tigger, då jag tycker situationen blir så pinsam eftersom jag jämt säger nej.
Varför? Jo dels för att jag aldrig har några kontanter på mig och jag betvivlar att de tar kort, men också för att jag inte gillar tiggeri. Jag vill bestämma själv vem och hur jag ska bistå andra med pengar. Jag är på toppen av det hela dessutom mycket skeptisk till att dessa människor är de som behöver pengarna mest?! I bakhuvudet ligger gamla artiklar om organiserat tiggeri och gnager. Nej! Jag är inte en av dem som slänger småkronor i hatten till tunnelbanemusikanter.

I vilket fall. Det var som om himlen just öppnade sig...Alla (ja förutom jag då´rå) öppnade sina plånböcker och rotade fram både små och stora mynt. Någonstans skymtade jag även en papperslapp.
Det har aldrig hänt förut! Och då menar jag verkligen aldrig!!! Jag har aldrig varit med om något liknande. På sin höjd har jag sett att någon söderböna med Palestina sjal kastat någon krona eller två på en tiggare. Men det är väl ungefär det.
Således...Blir människor lite annorlunda inför julen? Får vi en tillfällig black-out och börjar värdera annorlunda mot vad vi gör resten av året? Uppskattar vi för en gångs skull vad vi själva har och därför känner dåligt samvete mot de som inte har?
Eller kanske var det rentav en slump? Det kanske var så att jag satt i en vagn full av potentiella pristagare av Nobels fredsprid, trädkramare eller individer som överlevt det omöjliga?
Intressant var det i alla fall!

Saknad

Det känns tungt att sitta ensam på ett hotellrum i Falkenberg för tredje natten i rad med vetskapen om att jag skall bo borta i 3 dagar till samtidigt som min dotter är hemma, äter dåligt och gråtandes ropar efter mamma i sömnen.
Hur kul är det liksom?
Jag har också insett att det inte bara är en konstig tillfällighet då exakt samma sak hände förr-förra veckan då jag var i Jönköping.
Stackars lilla flickan min. Hela hennes värld vänds upp och ner och mamma finns inte där för henne längre.
Det får mig att må så himla dåligt och jag känner mig som en usel förälder.

Falkenberg

Efter ett par timmar på tåg, naturligtvis inhyst i vagnen med alla barnfamiljer (vad kan inte vara mer passande då man är på resande fot UTAN sitt käraste barn?!) förseningar, klass 3 stormvarning, avstängda järnvägsspår, bussresa från Varberg och liftande med en medelålders dam, sitter jag nu på mitt rum på Grand hotell - Falkenberg.
Jag har vädrat ur unken lukt i 60 minuter (ingen överdrift) och duschkabinen saknade en av tre dörrar... men..jag har utsikt över vattnet och vinden har börjat lägga sig.
Jag är trött som en zombie och ändå planerar jag att knyta på mig joggingskorna 06.30 imorgon innan frukosten.
Det känns som ett ypperligt läge att motionera utomhus utan barn - det var länge sedan.
Här bor jag nu i tre nätter och sedan bär det av två nätter till Lund. Sedan skall det vara slut för denna gången med datainsamling till denna undersökningen.
Jag hoppas vi fått med oss något vettigt och användbart?!

Helgen har varit fin. Igår hade jag lilla familjen på brunch - stökigt som det brukar med alla barnen och inte hann jag direkt prata med någon, men det är som det brukar. På kvällen intogs en fantastiskt god måltid på Thulegatan, lite bubbel och skitsnack ända in på småtimmarna. Imorse fick jag frukost på sängen och en alldeles sprillans ny pocket av dotra min. N överraskade med en tripp på tu man hand till Liverpool i december :) Eftermiddagen bjöd på lunch framför reprisen av "Så mycket bättre" och sedan bar det av till västkusten och nu sitter jag som sagt här.

Hej hopp, hörs en annan dag!

bra!

En annan grej som det borde vara dödsstraff på är min riks dåliga stavning i förra inlägget. Orkar inte rätta till det så ursäktar mig iom detta inlägg istället.

2 bra saker

Idag har jag äntligen skrivit renat alla mina anteckningar från de intervjuer jag gjorde i förra veckan, jiihaaa!!!
Tror det blev ungefär 8 timmars arbete (visserligen utspridda på en massa dagar så det kändes inte så tungt) men skönt att kunna lämna detta bakom mig och ta nya tag i nästa vecka.

Vi fick även arslet ur idag och satte upp både sängbord, sänglampor och bokhylla i s-rummet. Vi tycker det blev himla massa mys. tidigare i veckan spikade vi ju upp fotografier på ena väggen också och dessa fick lixom lite mer mening iom det vi satte upp idag. Nu saknas bara vår sovrumslampa som för tillfället hänger i matrummet och inte gör sig rättvisa, samt ett nytt fint överkast. Och jo, just det. Ett grunthörnskåp som jag skall bygga sofförvaring av under bokhyllan... hur det nu ska gå till (hör som fem år typ). Nästa projekt: HALLEN - förvaring och nedrivning av seklets absolut mest fula klädhängare. Borde egentligen va dödsstraff att sätta upp en sådan...

Höstmörker

Jag försöker varje år att låtsas som om det är nu det händer...i år kommer höstrusket i alla fall inte komma!!!
Ehh, jo det gör det. I år igen...
Det ser verkligen för jävla trist ut ute. Inga löv på träden, ingen färg på gräset, asfalten har letat sig upp på himlen och den fuktiga kylan borrar sig in under lager av kläder för att festa på benen i kroppen. BLÄ!!!
Jag blir en dålig mamma och tillåter inte lilla Trynet att leka allt för länge ute, av rent egotrippade anledningar som att inte vilja frysa ihjäl i någon blaskig sandlåda.
Ett annat tecken på att höstrusket är här är att mitt hår blir alldeles elektriskt och flyger åt diverse håll och kanter.. Ful blir genast fulast.. suck.

För att lysa upp den alldagliga tillvaron for hela familjen igår till Öppna förskolan (weeii) där N lät Ella tända ett ljus på kyrkstunden (för alla våra bortgångna släktingar som vi glömde hälsa på vid alla helgona, i år IGEN). Vips va det var så hade Ellis eldat bort en del av det lille fjuttiga hår hon har på huvudet. Där luggen en gång satt syntes nu istället en liten svart hårkorv som luktade äckligt. Bra pappa N!!!
Vidare gjorde vi en utflykt till Bauhaus och köpte lampor som visade sig vara totalt fel, suktade på Kungsgranar som N förståndigt avrådde mig från att köpa "i NOVEMBER" för att "de kommer hinna dö innan DECEMBER"...
Såklart ljög han men med 1000 kr på kontot kändes det dumt att spendera 200 på ett träd..
Slutligen spikade vi upp fotografier i sovrummet, vilka blev snea både åt ena och andra hållet därför att det visade sig att konversationen....;
N: Den hänger ju alldeles för långt ner i relation till ramen bredvid!!
W: Amen är du sjuk? Den sitter ju jätte högt, ser du inte?!?!
(klamp, klamp bort två meter. Båda stirrar och båda anser att de har rätt trots att det skiljde typ 2 cm)
N: Upp ska den
W: Absolut inte
...byggde på att Niklas tittade på den undre kanten medan jag stirrade mig blind på den övre.
Prakt!!

Ahja..Vi har kärlek här hemma i höstrusket i alla fall!

FINALLY!!!

ÅÅååhh, det känns så härligt att kunna säga att jag skall ta mig till jobbet, att jag måste läsa material inför jobbet imorgon, att jag åker till jönköping för att jobba, att den och den gjorde si och så när jag JOBBADE.

Skolnarkoman som jag är, trodde jag aldrig att det skulle vara så skoj att börja jobba och lämna universitetsvärlden bakom mig. Visserligen har jag för tillfället bara ett superkortis jobb, men det är lika skoj för det och jag är super-duper glad att jag fick möjlighet att göra detta!!
I veckan som var sprang jag på intervju - den bästa jag någonsin varit på faktiskt. Inte för att jag var så himla otroligt bra utan för att HR tjejen som höll intervjuen hade ett sånt genomtänkt upplägg med massa bra och träffsäkra frågor. På tisdag skall jag på ytterligare en intervju, så det känns som om bollen är i rullning nu iaf.

Over and out - Pizza time!

TeaTime!!!

Nämen faktiskt...Hösten är på intågande, eller den är nog mer eller mindre här redan och det betyder Teatime hemma hos fröken Prytz.
Te - massa te. Aldrig är det så mysigt som under mörka, råa höstkvällar, att framför tända ljus krypa upp i soffan med te som smakar aftereight, grädde/rabarber, gamla söder, mambojambo...eller vad det nu kan vara. Jag tycker faktiskt att det är supermysigt! Att sedan glida runt hemma i pappsens gamla HH fisketröja och frodiga fårullstofflor - ja.. det är slappt det!

Imorgon skall jag på intervju. Den andra för detta jobb. Jag håller alla mina tummar och tår för mig själv för jag vill verkligen ha detta!
N är numer pappaledig med prinsessan. De myser runt här hemma och jag har faktiskt ordentligt med tid att pyssla med mina "viktiga" saker...
Life´s treating us well!!!

Suris!

Mer eller mindre tråkiga besked har avlöst varandra i den här familjen på sistone. Min energi tog slut och jag parkerade på sofflocket, där jag nu i två veckor har legat i djup koma.
Tidigt i morse fick jag ryta åt mig själv att fasiken ta mig i kragen!!! Jag gör inte världen bättre genom att ligga här hemma och tjura! (kanske inte så mkt sämre heller iof) men DEFINITIVT inte bättre..

Därför har jag tvättat håret, rakat benen, sorterat ut gamla bebiskläder och fyllt lådorna med nya storlekar, packat upp tre flyttkartonger, stuvat om i ytterligare tre stycken som numer bor på vinden. Rotat fram fotoramar som snart skall upp på väggen i sovrummet, tvättat, diskat, nästan rivit ner vår SKITFULA hallhängare (men insåg att jag måste hänga jackorna någonstans), läst skrotnisse och Bärra Bäver 28 gånger vardera, ätit en redig lunch, ring kommunen angående Ellas mindre tillfredställande placering av dagisplats....
Fattar ni hur ambitiös jag varit denna morgon? Klockan är nu 12 och lillen sussar i sin säng - jag skall söka flera jobb!
Hallå världen!!!! Nu kommer jag igen!!!