Jag vill dela med mig av stunder då man INTE är så nöjd över valet att vara mamma.
* När barnet bestämmer sig för att vakna kl 02 på natten och leka.
* När barnet, vid blöjbyte, mitt i natten väljer att kissa en jävla massa så fort man tar av blöjan så att även pyjamasbyte måste ske.
* När ungen vägrar somna på kvällarna fast att hon är galet trött och ögonlocken hänger som påsar över ögonen, och modern måste sitta invid sängen i över en timme och babbla massa skit så att barnet kommer till ro och äntligen vill somna.
* När mammsen är ultratrött på morgonen och barnet är megapiggt, just uppfunnit en ny lek som hon måste leka och som går ut på att stoppa nappen i munnen på mammsen (inte najs).
Fast det finns även stunder som inget i världen kan slå
* När mamma är arg på barnet pga dess sömnvägran och barnet kryper fram till mamma, lägger sin panna mot hennes, som för att be om ursäkt
*När man hämtar ungen på morgonen, i sängen, och hin trycker sin kind mot ens bröst och kramar sina små knubbiga händer runt magen på en
* När man har varit borta, kommer hem och ungen får syn på en. Spricker upp i ett fantastiskt solskensleende och kryper fram till en i full fart.
Kärlek, i alla fall, om jag tänker efter.