Don't worrie, be happy!!

Varldens sloaste internet, darfor vill jag bara beratt att jag ar i paradiset och har det harligt underbart.
Hej sa lange!

Jag ar lycklig igen!!

Dilemma, dilemma.....
Jag mar sa sjukt bra nar jag far komma ut och resa sa det ar nastan som en drog... Det ar ju inte sa bra, med tanke pa att jag i framtiden maste skaffa ett normalt liv hemma med jobb och annat trisst...
Men det kanske gar att kombinera?! Med lite vilja fungerar allt!!!

:)

I Bangkok ar allt annars PRECIS som vanligt.
Lika skitigt i luften
Lika god mat
Lika billigt med allt
Lika mycket fulla, ackliga vasterlaningar
Lika mycket folk pa Khaosan Road
Lika mycket tid maste spenderas for att pruta pa allt och ingenting

Inatt aker jag buss till Krabi sedan ar stranden mitt hem de narmsta 14 dagarna.

Peace out hemma och njut av vanner och familj under julhelgen!!

Stor kram till er alla!

Meri kurisumasu

Watashi wa ashta Thailand ni ikimas!!!!
Avslutade det akademiska året med att förmodligen skriva U på en tenta. Professorn tittade på mig med förstående blick och sade "No worries, the exams are only 50% of the total grade"...
Jaha, vad bra då.

Nu har jag packat min väska, som väger bly, dock inte på grund av för mycket kläder eller skor utan för att jag har kilovis med studiematerial med mig.
På torsdag beräknas jag vara framme i Krabi och vid min bungalow som ligger på stranden, 5 meter från havet!!!!
Jaaaaa.. Jag skall sova och läsa. Finns risk för att kvällana blir lite ensamma men med lite lagom tur kanske det går att glo på ngn film i restaurangen?!

Till er alla; familj, vänner och bekanta, vill jag önska en strålande vacker och vit jul med massa god julmat! Hoppas också att erat nyår blir skoj!
Att det nya året blir lajbans vet vi ju alla, för då kommer jag hem!!!
:)
Kram och Kärlek

Snöyra över världen

Det snöar på många håll just nu - Barcelona är ett undantag ;)

Imorse vaknade jag till klarblå himmel, strålande sol och stora, fluffiga, vita snöflingor.
Bergen borta i horisonten är redan till hälften färgade vita och det ser faktiskt galet vackert ut. Det känns att man själv är stationerad på en bergstopp för kylan i staden är långt ifrån densamma som här uppe och det försiggår inget snöande.

Men, på tisdag åker jag till värmen. Sol går före snö - alla lägen och jag längtar. Har en tenta och ngn slags quizz innan dess att slutföra. Jag har fått för mig att jag inte kommer klara mina kurser den här halvan av terminen. Vet inte varför, bara en känsla...Men jag intalar mig själv hela tiden att hålla huvudet högt och inte ge upp. Jag kan bättre!!

Fick resultatet på en online quizz som jag gjorde förra veckan; 10/20 Tror aldrig jag haft så enormt dåligt resultat förut... haha... är det ens godkänt? Knappast va?! Ahja.... bara att göra bättre ifrån sig nästa gång. Problemet är att jag tycker mig kunna och förstå det vi läser men jag fattar fasiken inte hans frågor. De är dessutom multiple choice questions.... Sjukt svårt. För allt som oftast finns det inget rätt eller fel. Det kan ju vara både si och så, beroende på hur man ser det eller inte ser det osv. Antar att man måste memorera exakt de ord och exempel som föreläsaren använder under föreläsningarna, men..... inte min starka sida.....dessutom lite emot min studie filosofi... ahja...

Tjipp och hej!

Löneförhöjning kanske vorre på sin plats?

Så att den stackars diplomaten i Moskva inte behöver smuggla strumpbyxor från VitRyssland och sälja till gamla damer på röda torget.
Att han får behålla jobbet är pinsamt.
Hur mycket ryssarna än försöker hänga ut diplomater fråna andra länder kommer vi inte ifrån det faktum att han på egen hand står skyldig till det brott som begåtts. Ingen satte en pistol mot hans tinning och tvingade honom smuggla.
Ser inte bra ut, Ser inte bra ut Sverige!

snark..

Ja, jag vet att jag är usel på at blogga just nu, till någras förtret.
Men. Det händer inte så mycket nytt här så finns liksom inget att berätta.
Idag ville jag ta livet av mig (eller egentligen av läraren) i min internationella freds klass... FY FAN vad han är tråkig. Han är så tråkig att jag nästan får panikkänsla.
Var tvungen att ta en timme promenad i den kalla kvällen, efteråt, bara för att bli av med mina aggressioner som han frammanat.
Jag drömde om McDonalds inatt så idag fick jag äta det till middag - det var äckligt :(

På måndag skriver jag tenta, sedan är skolan slut igen för ett tag..Jippiee!!! Måste börja styra upp mitt gamla svenska liv också, som väntar på mig där hemma.

Jag blev antagen till sociologi III på Stockholms universitet nu under våren. Känns bra att veta vad jag skall göra, ännu bättre att det jag skall göra blev mitt första hands val. Har dessutom bestämt mig för att läsa kvällskurser i japanska. Blir skoj!

Jag hoppas min andra hälft vill göra mig sällskap på en liten, liten tripp till Barcelona i påsk, kanske? Hälsa på allas våran Johan (om vi får lov?!)

När jag kommer hem skall det dessutom smidas bröllop och inför-bröllops planer med flickorna :)

Och ja just det. När jag kommer hem har en av mina vänner flyttat till hus och en annan levererat sitt första barn. SPÄNNANDE!!!

Hej då.

hur kan man veta?

Jag har kommit på idag att det ibland händer att ens liv förändras drastiskt och helt utanför ens kontroll. Det finns ingenting man kan göra.
Dessutom är det läskigt hur mycket makt ens handlingar besitter.
Jag menar, ibland väljer man att handla på ett visst sätt och det kan medföra konsekvenser man aldrig trodde skulle inträffa. Dessa konsekvenser kan förändra en för alltid.
Man kan aldrig vara säker på att det beslut man tar är det rätta.
Läskigt...Men kanske också spännande...?!

Det är viktigt att försöka vidga sina vyer..

idag ar en bajsdag

Idag ar en riktig skitdag!
varfor kan de inte prata som "normala" manniskor i det har landet? Istallet skall de javlas med att ha 2000.000.000 regler for hur man bojjer, inte bojjer sina ord... Och var det inte tillrackligt med att uppfinna ett alfabet? Maste de va sa javla speciella och anvanda tre?

Och nar i helvete skall de lara sig att falla upp ett paraply nar man star alldeles bredvid en vasterlanning lika val kan bytas ut mot att skjuta en i huvudet. Vi far era paraply piggar i OGONEN!!!

For allt i varlden.... asiatiska sma sepe retarderade utrop varje gang de blir forvanade, icke forvanade, overraskade, icke overraskade eller typ jamt.... kan va ok och roligt, men INTE klockan 8 pa morgonen. Actually..... not before lunch!!!
SO SHUT UP!!!

annars? allt bra.....

Jamen just det!

Okej. Detta har inget med mitt kyrkliga besök att göra. Jag reagerade över detta redan tidigare men har glömt att vädra det.

Vad är det för jävla bullshit jag hör om att man vill lagstifta om förbud mot slöja i skolan? En kvinna på något vuxengymnasium hade "tvingats" lämna skolan för att hon bar burka, anmält skolan till diskrimineringsnämnden, fått beslutet med sig och skolborgarrådets reaktion var att de absolut skall bestridas (beslutet) och att det kanske kommer att tas upp i domstol.

Jag tycker det är så otroligt insnöat, pinsamt och slöseri med dyrbar tid att driva denna fråga...så jag tänker inte ens försöka argumentera för varför det är ett skämt. Har bara en sak att säga, eller snarare påminna idioterna om:

Fullständig RELIGIONSFRIHET med VILLKORSLÖS rätt i Sverige sedan 1952!!!!!

En Söndag i den allsmäktiges tecken

Jag tillbringade 7,5 timmar i kyrkan igår.. Det sög musten ur mig...
En massa energi gick åt till att uppträda rätt och riktigt, att ta emot alla nya intryck och alla nya, nyfikna ansikten. Att försöka förstå den ganska halvtaffliga översättningen från koreanska( prästen var från korea) till engelska, att förstå hans budskap men även att försöka analysera det han sade och fundera över vad det betyder för mig. Ytterligare energi sögs ur mig när jag var tvungen att presentera mig som ny medlem inför alla - på japanska och sedan ta emot frågor och försöka besvara dem - på japanska. Dessutom fick jag utstå fotoblixtar ensam tillsammans med prellen samtidigt som jag log stort och fint till dess att mungiporna fastnade i någon slags löjlig bananform.

Det fanns en man i kyrkan som på något vis var vad vi kallar "mentally challenged" och naturligtvis (som den mongo magnet jag är) blev blixtförälskad i mig. Så mycket kraft fick läggas bara på att tackla honom. Jag borde ju vara van kan man kanske tycka som jobbar med liknande människor hemma... Men det är ibland förvirrande när man är i ett nytt samhälle och inte är säker på hur människor uppträder jäntemot varandra. Jag var dessutom i kyrkan!!! Ni vet, ett kontext jag under normala omständigheter är totalt förvirrad i - så dessutom denna retarderade snubbe hängandes i mina armar... Men, jag tror jag klarade mig ganska bra...måste vara ett gott betyg när de ber mig komma igen (eller så är det bara så att de måste för kyrkan skall väl vara en plats för alla guds barn?!)

I vilket fall hade jag en rolig och spännande dag, även om det var så energikrävande att jag stupade i säng redan klockan 22 igår..
Jag träffade en fantastisk man!!
Sir Philip (?minns ej exakt) från Sydafrika. Kanske ungefär 200 år gammal man som levt i Japan sedan början på 50-talet då han kom hit som missionär. En av de allra första faktiskt. Han var mycket mäktig på något vis...Bara hans handslag och sätt att presentera sig som Sir skvallarade om hans auktoritet inom den protestantiska kyrkan i Oita prefecture. Jag önskar jag hade haft flera timmar ensam med honom för att lyssna på hans livshistoria...
Men det hade jag inte... Därför att han var en i raden av många kristna som klockan 18.00 tände ljus och vandrade genom staden för att sprida Gudomlig värme eller något. I täten gick en annan man, bärandes på ett gigantiskt träkors, precis som Jesus innan han spikades fast på det.
Jag tyckte det såg vacker ut med alla ljus i mörkret men samtidigt kändes det lite olustigt med det där jättekorset som de släpade på....kluvna känslor.

Ja, ja... En hel dag i kyrkan har inte lyckats omvända mig. Men det var spännande! Inte så mycket allt prat om gud och jesus utan mer att observera hur folk uppträdde och atmosfären var extremt vänlig och välkomnande.
Jag funderar på om jag inte skall försöka få tag på en bibel och skumma genom den på lovet (i en hängmatta på en vacker vit strand i thailand).

Puss å hej, leverpastej!

Hello Africa...Tell me how U doin!!

Hahahahaaa...

Ibland får man vara stolt över sig själv

Det finns en del människor som jag träffat på här under mina dryga tre månader på APU som jag anser fortfarande befinner sig i tonårsstadiet, rent mentalt.
Det har inte alltid så mycket att göra med deras ålder (antal år de varit i livet) utan snarare om deras mognad.
Det finns de i min nära omgivning som jag emellanåt finner ytterst dryga, dömande, självupptagna och icke insiktsfulla.
De har liksom på förhand bestämt vem de tycker om (inte så många) och vilka de anser har några slags problem (betydligt flera).
Jag håller absolut med om att det finns många individer här som är extremt annorlunda mot vad jag är. Vi kanske har helt skilda åsikter, kommer från olika bakgrund och uttrycker oss på olika sätt.
Men jag tycker verkligen att man är en liten människa om man inte kan se bortom dessa skillnader och åtminstone försöka finna det fina i den andra personen, även om de är oss främmande. Och att rent av döma ut på förhand och uttrycka att "dessa är töntiga eller ointressanta" utan att ens ha sagt mer än hej till dem.... Det är bara tecken på låg social kompetens!

Några anser att det är viktigt med att uppleva den japanska kulturen medan de är här, att det är viktigt att vara "open minded" och att de anser sig själva vara självständiga.
Samtidigt har jag observerat att samma personer umgås i 10 fall av 10 med sina egna landsmän, vågar inte prova på mat de inte ätit förut eller delta i någon av skolans mer traditionella cirklar. De kan inte göra något utan varandra och de försöker inte ens ta kontakt med nytt folk.
Hm?

Ytterligare ett stort frågetecken dök upp när en av tjejerna för säkert 5 gången uttryckte att man är gammal om man är över 25 men att de som är på universitetet och är 20 år, inte förstår så mycket för att de fortfarande är så unga....(?)
Själv är hon 22 och jag funderar över om hon anser att detta är den ultimata åldern att befinna sig i?
Tråkigt dock för henne, för inte blir hon yngre för var dag som går...

Detta påminner mig om när jag var 19 och tog studenten och tyckte att hela världen låg för mina fötter. Jag var så vuxen och visste redan allt av värde som man kan veta.

Idag inser jag att jag fortfarande är en nybörjare i livet. Jag vet inte så mycket, inte ens en tiondel av vad jag trodde att jag visste när jag var 19. Men det gör inget! För jag vill lära!! Jag vill utvecklas och upptäcka nya saker hela tiden, jag vill lära genom hela livet, ända till någon släcker lampan.
Jag tror att den stora varningslampan kommer börja lysa rött den dag man tror sig veta allt. För när man gör det är man inte längre sugen på att lära mer och då tar det hela slut.

Samtidigt som jag insåg att jag faktiskt är en mycket större och mognare människa än somliga av dessa andra så fick jag för första gången en känsla av glädje över att vissa saker som jag upplevt tidigare i livet och som jag känt sorg eller skam över, faktiskt lärt mig något. Jag insåg att det numer går att vända det till något gott och att det berikat mig.
Det var en skön känsla och jag hoppas jag kan hålla kvar vid den och får lov att vara lite stolt över att jag nyttjat mina 27 år väl och trots allt kommit ganska långt i livet ändå...!
:)

Ett tecken från ovan

Vaknade imorse med detta handavtryck på min ena axel:

Jag fick genast för mig att det var ett tecken från Gud, direkt och avsiktligt riktat mot mig.
Igår kväll bestämde jag nämligen att jag på Söndag skall gå på gudstjänst i en katolsk kyrka här i Beppu.
Jag skall följa med en kille från Kamerun, som bor i samma korridor som mig och som gärna vill ta med mig till kyrkan.
Varför inte tänkte jag?!

Jag tror kanske han där uppe har talat till mig och visat att han håller sin vakande hand över mig.

Är det någon i modern tid som tror på detta?

Ny månad - ny fin färg.
Gick igår på min första föreläsning i "international peace studies".
Föreläsaren, en ganska ung man från Kina, gick (alldeles för långsamt) igenom vad fred är, vad det inte är, vad krig kan bero på osv.
En av anledningarna till att människor krigar, hävdar han, är för att mänskligheten till biologin är agressivt lagda.

Han var seriös...

EH?! Trodde det här med Biologisk Darwinism var något som vi lämnat bakom oss för si sådär 50 år sedan?! Eller?
Jag må ha fel, men jag trodde ärligt, att det inte fanns någon (eller ja, en och annan ensam själ kanske) som trodde på det där med biologi längre. I alla fal inte när det kommer til frågor som dessa.

För mig innebär en sådan förklaring att vi inte kan påverka krigs varande eller icke varande alls, eftersom de ändå kommer att ske som en konsekvens av våra biologiska drifter.
Det känns ju urlöjligt!

Eller?