Surprise

Igår fick jag en fin present för mitt "hårda" slit under Juli månad...
Den är sååå fiiin...
:)

V.37

Såhär ser min bebis ut nu... ehhh... hoppas inte.. Ser ut som en ihopknögglad 40-årig tjänsteman från Dallas, Texas..

Pirri Pirri

Om två dagar smäller det!
M & T skall vigas på vackra Vaxholm.. Herregud! Jag undrar om bruden börjar känna av nerverna än?
- Det gör typ jag...
Det kommer att bli så vackert!!

Uppdrag stödstrumpa är numer kasserat. Det såg förjävligt ut. Får smyga på mig dem senare under middagen och gömma benen under bordet el liknande..?!
Inatt jobbar jag sista passet, OMG, min kropp har inte känt någon större lycka på flera månader. Det går knappt att beskriva med ord.
Nu ska jag plugga. Hej svejs!

Vi har snickrat i S-rummet för att lilla Beppu skall känna sig välkommen den dag han behagar dyka upp. Skall dock kompletteras med lite fina bilder senare.. Min händiga karl har även hängt upp tv:n så jag inte behöver ta mig ur rummet de närmsta veckorna utan bara kan ligga som en säl i sängen å titta på alla missade avsnitt av Dexter, DHW, Lost mm..

Mmmmm, mumma!

Nu gäller det att knipa av flera anledningar

Med uppriktig empati stirrar skräddaren först på min översvällda kropp (+18 kilo) och lät sedan blicken vandra över till den lilla klänning jag hade hängandes mellan fingrarna. Sedan uttrycker hon förvånat, medan hon stirra mig rakt i ögonen; "Förlängas med vad"?

Ja... Vad i helvete vet jag, ville jag skrika, svettig av att behöva ta av och på kläder i ett litet offentligt provrum.
Istället tittade jag på henne bedjande och sade att hon får förlänga mina axelband med precis vad som helst. Jag bryr mig inte ens längre om ifall det ser bra ut eller inte. Det enda kravet jag har är att mina bröst inte skall behöva förkroppsliga det som i kristen mun går under benämningen synd.. Hon tittar på mig igen och undrar om det inte fanns en större storlek?
(skulle jag skratta eller gråta?)
Efter lite slitande i både mig och tygstycket verkade hon ha kommit på en briljant idé och bad mig komma åter på torsdag för att prova det första utkastet.
Mitt inre strålade av lättnad och jag ville kyssa hennes panna i förhoppning om att hon skulle lösa all världens problem åt mig.
"Det blir en del jobb..så räkna med minst 550 kronor", nästan ropade hon efter mig då jag lättad spatserade ur butiken.
Ja, ja.. pengar hit och dit, de där problemen har jag för länge sedan förträngt (själslig, kroppslig och mental försvarsmekanism för att överleva trakasserier från försäkringskassan) och låtsas numer att jag är världens rikaste havande kvinna..

Peace and Out!

Weronica likes this!

Jag gillar min bejbys sovtider.
Nu för tiden när jag inte är så sönderstressad längre så har jag lärt känna mitt barn lite mer och upptäckt att han har världens bästa sovtider.
I stressångorna av maj och juni månad fick jag panik så fort jag stannade upp och inte kände rörelser i magen. Att den sov var för mig otänkbart, han var säkert död. Så många gånger som jag pillat på magen och ruskat om det stackars livet tills jag fick mig en rejäl snyting och lättad kunde stressa vidare..
Nu vet jag bättre.
Det sovs en del under dagen, kanske för att han vaggas till sömns hela tiden när jag är ute och kutar på jobbet (vem kan då försöka hålla sina ögon uppe?). På kvällen är det mycket aktivitet mellan middag och midnatt ungefär.
Efter att jag dragit den lilla röda hunden i svansen och lagt hans spelande kropp intill magen för att låta Beppu ta del av den klassiska barnkammar sången, blir det lugnt och barnet tycks sova fram till 06 ungefär. Då blir det lite knorr igen - fast bara ett kort tag. Sedan är det tyst och stilla tills han vaknar och sträcker ut kroppen igen vid 10/11-tiden.
Härligt!!
Snälla, kan det inte få förbli så sedan när han andas äkta luft? Jag kan gå upp med han vid 06 och äta och sedan kan vi gosa i sängen, lätt slummrandes, fram till 10-tiden. Pigga för att uppleva en alldeles ny dag!
Det vore skönt...

Jobba, jobba, jobbba (hör medlodin sommar, sommar, sommar)...

På jobbet - igen!!
Jamen gud så skoj!
Ärligt orkar jag snart inte mer. Kan inte fatta hur mycket det tar på krafterna. Måste, måste palla de tre sista veckorna..

Tänkte uppdatera er med lite bilder från mitt jobb, så ni vet hur jag har det.Här e jag å Moncan, som numer har lämnat mig åt mitt eget öde här på Heddan... :(

Fängelsehålan som jag sover i..
Ärligt, rummet är inte större än vad det ser ut på bilden och nej jag har inget fönster som jag kan ha öppet på natten. Om jag svettas???
Ehh - JA!





















Tänkte bjuda mina boende på en grillkväll med smarrig paj efteråt och samtidigt öva på att bli den bullmamma jag framöver då och då måste föreställa.
Printade ut det absolut enklaste receptet på paj; smulpaj och följde det slaviskt.
men inte ens ett pajhelvete klarar jag av att styra upp. Man skulle knåda ihop degen till små smulor stod det i receptet. det blev fasen inga smulor, det blev som en tjock gegga. Jag läste om tre ggr för jag tänkte att jag kanske överdoserat mängden smör, men icke.
Hur lyckas jag alltid så bra med att misslyckas när jag står i köket? Tur att mina små vänner här i älta inte är så kräsna, men det är ändå så man får skämmas! Verkar ju pinsamt om man skall behöva använda sig av catering under Beppus kommande barnkalas...

Lite ego...

..är det väl ok att vara ibland?
Jag vet att det låter hemskt när jag säger det men jag önskar nog att det skulle bli lite kyligare snart.
Jag kan inte sova, jag kan knappt äta, jag kan inte plugga och jag orkar inte jobba. Mina ben och fötter är gigantiska - mina händer med. Jag stånkar som en flodhäst var gång jag rör på kroppen och jag svettas!
I helgen har jag legat som en strandad val på ett klippblock vid Dalarö. Problemet är att jag inte kan ligga på rygg och inte heller på mage - min höft domnar således bort ett par ggr i timmen. Oskönt!
Jag blir sur och vresig, känner mig instängd i min luftballongkropp och stackars N får en avhyvling var gång han undrar om han kan göra något.

Jag vill inte vara elak mot alla er semesterfirare där ute, klart ni ska ha fint och underbart medelhavsväder. Men moder jord kan få fästa ett snöre kring min fotled med ett regnmoln i andra änden, då blir det fint för alla. Eller i alla fall några grader kallare nätter så jag slipper ligga på soffan med huvudet under vidöppet fönster, grymta som en gris och beklaga mig ljudligt varje natt att jag håller på att DÖÖÖÖ!

Nördfaktor

Årets största nördfaktor tilldelas den kvinna som igår cyklade runt i gånghastighet på ältas cykelvägar iklädd färgsprakande hjälm med liten miniatyr backspegel fram.
HA HA HA!!!
Nördigheten förstärktes just av att hon faktiskt var lite lönnfet och cyklade på en kärringcykel i väldigt lågt tempo. Hur nödvändigt kan det då vara?
Kanske för de där cykelgalningarna i tights, slimmade kroppar och bockstyre som cyklar i 200 km i timmen, kanske för dem..
Men ändå - nördighet 2000

Debatt

Varför ställer man upp i ett debattprogram om man bara har en replik att säga och inte kan komma med minsta bra motargument när man blir angripen från oväntat håll?
Igår debatterades legalisering av prostitution. Jag tänker inte vädra min egna åsikt i ämnet (mest för att den inte riktigt tagit fast form ännu) men vilka jävla PUCKON!!!
Något as till snubbe, med blicken konstant fälld i bordsskivan framför sig, vaggandes som en autistisk varelse, menar att FP's Susanne, Malin el vad fasen hon heter har helt fel när hon säger sig vilja göra prostitutionen laglig. Hans argument? Du har en dålig människosyn om du vill göra allt till varor som kan säljas.
Jamen det var ju en bra öppningsreplik.. men sen då? Nej, men tillåt honom att säga exakt samma sak 20.000 ggr till utan att fördjupa sig det minsta elelr ens förklara varför det skulle vara fel.
Gaaahhh..
Och sen, ja vad fasen tror ni händer sen?!
Den där dvärgen från Army of Lovers, med rött Hells Angels skägg och jojkarbyxor tagna från Sound of Music, skriker åt Janne Joesefsson att han och alla andra med för den delen skall skita i vem han ligger med.
Ehh, WHAT?!?!
På hans one minute of fame från Almedalen fortsätter han gapa om att sexualiteten är privat och att ingen skall bestämma över vem som ligger med vem i vems sovrum. Vidare hävdar han att man säljer inte sin kropp, man säljer en tjänst. Man tappar varken armar eller ben efter ett samlag...
Jaha? Jamen det var kanske det bästa argumentet någonsin jag hört för att legalisera sexhandeln.
Vilken jävla sandlåda..
- Utgår

What did I not know?!

Har du haft några sammandragningar frågar den vänliga barnmorskan som jag provisoriskt fått träffa då min ordinarie är på semester?
NEJ, deklarerar jag belåtet och känner mig nöjd med att det förmodligen inte blir någon bebis i juli i alla fall.
Hon ber mig hoppa upp på britsen (jag kravlar som en valross) för att hon skall lyssna på Beppus hjärta och känna på hans lilla kropp.
Med varsamma rörelser fingrar hon på den sprängfyllda magen och tittar på mig med skeptiskt blick.
Du har ju en just nu.. Säger hon och tittar undrande på mig.
Jaha? En vaddå? En sammandragning?
Hon beskriver hur det ofta kan kännas när det sker och att det allt som oftast kommer när man reser sig, sätter sig eller liknande.
Hahaha, vilket retard man är.. magen är så spänd att den snart spricker i sömmarna och inte fasen hajjar jag att det är en sammandragning. Men jag kan erinra mig flera liknande tillfällen och oftast är det på kvällarna, så nu tror jag att jag vet vad som händer när det händer nästa gång.
Men att det skulle kännas på något vis eller värka i ryggen... nope..min kropp är känslostörd!

Zzzz..

Funderar på om jag skall orka jobba under valrörelsen i höst.. När är valet? Antar att jag ngn gång i september skall stå i någon valstuga och lura på ungdomar och allmänt vilsna själar FP's politik..Orkar man? Med en några veckor gammal baby?
Tror kanske det blir backning på det.
Jag räknar ner dagarna på mitt jobb - 3,5 veckor kvar. Tre helger. X antal nätter. Men fasen vad stolt jag skall vara över mig själv när det hela är klart och jag kan knyta ihop påsjäveln.
Magen växer och frodas.. Känns som den hänger ner mellan benen på mig. Jag försäkrar mig varje dag om att så inte är fallet men det känns iaf konstigt varje gång jag böjer mig ner eller lutar mig fram. Knyta skorna är en daglig pärs.
På tal om skor så har jag beställt ett par som jag skall bära under det stundande bröllopet. Eftersom benen mina mkt lätt blir svullna och fötterna förvandlas till små heffaklumpar insåg jag plötsligt idag, på väg hem från ica, att jag kommer tvingas till att ha stödstrumpor på mig även under bröllopet.
OMG!!!
Men sen, sjukt smart som jag är, kom jag på att köpa hudfärgade nylon-stödstrumpor och över dem bära höga gladiatorsandaler. HETT! Då kan fossingarna må bra utan att det syns!
Nu saknas bara små lappar att pilla in i bh:n ifall brösten bestämmer isg för att rinna till i kyrkan...
Ohhh, how I love to be pregnant!
Tjipp!

Arbetsångest

Nej, usch...Idag vill jag verkligen inte jobba. Sitter på kontoret och våndas. Inte för att jag har speciellt mycket att göra - snarare tvärtom.
Jag har istället en sådan där dag då det bara kryper i kroppen och jag känner att jag vill strypa varje människa som befinner sig närmare mig än 5 meter.
Inte bra.. inte bra..

Fick iaf lite skärgårdsmys på förmiddagen innan motorn på båten fick för sig att pajja igen - omgång tre sedan vi fick den bytt.
Suckandes och guppandes i det blå fick vi lägga till i Vadviken och sedan tigga skjuts hem.
Ringer i luren, bultar på dörren... JAAAAA, är på väg!!!