fredag 19 februari 2010

Med lykta och lampa..

Så kanske det inte heter?!
Men i alla fall.... Idag skall det letas bröllopsklänning. Det skall bli jätte skoj. Hoppas på mycket skratt, kan jag behöva..

Och träffa några av mina absoluta favoritbrudar oxå... minns knappt hur de ser ut ;)
Kram!

måndag 15 februari 2010

Fri skolgång för alla

Tanken med CSN är väl att alla över nationen skall ha samma möjlighet till universitetsutbildning, oavsett eget kapital?!

När jag skulle läsa i Japan blev jag beviljad studielån men pengarna kunde inte betalas ut förrens tidigast i augusti trots att boendet på det nya universitetet skulle betalas senast i juli. Inte ens med intyg över detta kunde csn göra undantag.
Jag fick låna pengar tillfälligt av familjen men hade jag inte kunnat göra det hade csn berövat min chans att läsa en termin utomlands.

Nu hemma igen och skall läsa sista terminen i Sverige. Blir inga pengar om jag inte kan uppvisa mina betyg från hösten. Dessa kommer från Japan i början på mars, då terminen slutar först då.
Inte ens intyg på registrerade kurser eller tidigare studieresultat verkar hjälpa.

Jag lämnas åt mitt eget öde och får säkerligen gå med svansen mellan benen och be om ytterligare lite pengar fram till mars.
Hyran måste trots allt betalas...


Och då tänker jag. Inte alla har turen att få ekonomisk hjälp av sin familj. Således blir utbildning en fråga om klasstillhörighet och inte alls som det är tänkt från början - lika chans till utbildning för alla oavsett xxx

Vardagslyx

Hemma igen..
feber, illamående, astma och eksem. Välkommen till Sverige!!


Men jag har upptäckt vardagslyx som man aldrig annars uppskattar;
*egen toalett
*eget kök
*nyhetsmorgon
*mörkt bröd med ost
*mjuk säng med kudde gjord på bomull istället för ris
*innehållsförteckning på ett språk man förstår
*närhet till bästa familjen

Det här med snö är verkligen vackert när man är inomhus men... njae...jag är verkligen ingen vintermänniska..

torsdag 11 februari 2010

"Ha en trevlig flygning"

Basta dagen i mitt hittils sa underbara 27-ariga liv.
Vaknar 05.12 imorse av skrikande wake-up call. Bara att behova ga upp mitt i natten gor mig lagom glad.
Taxi kommer som den skall 05.45, bra!
For att vara pa sakra sidan fragar jag om de tar kreditkort, vilket de inte gor...jag har inga pengar...Ber om att stanna pa vagen for uttag via ATM.

Hittar en maskin som inte tar mitt kort forrens klockan 08.00 pa morgonen da det ar national holiday, jag flycger 07.10 - taaaaaaack!!!!
Chaffisen ar dock bussig ich inser att jag maste till flyget och val dar hittar vi en fungerande automat - pust.

Incheckning a la Japan (20 minuters procedur).
Den lilla spinkiga, rosakindade kvinnan bakom disken talar leende om for mig att mitt bagage vager 4 kilo for mycket och att hon inte kan checka in det. Jag menar pa att 4 kilo inte ar nagot att braka om (finns sakert de som vager 4 kilo mer an mig pa flyget sa vad fan ar problemet????).
Men kvinnan ar hard som cement och jag blir tilldelad en papp pase for att packa ur 4 kilo bagage. AAAAaaarggghhhhh!!!!


Ko, ko, ko till rontgen av handbagage och egen lekamen.
Kor igenom mina tva vaskor och den nytillkomna papp pasen. Blir saklart stoppad.
"Var god tag ut din dator ur vaskan och kor de bada var och sig genom rontgen igen".
Jaha....ta ut nagot ur en mycket noggrant och fullproppad vaska = angest.
Kor igenom skiten igen (svettas, svettas), tror att alla jappsare nu ar nojda, men icke.
"Ursakta ditt handbagage ar for stort"
Jag (trott som ett sepe, hungrig, illamaende, svettig och allmant led) lackar ur och orkar inte ens forsoka anvanda artig japanska langre.
"Vad har ni tankt att jag skall gora at det? i incheckningen sa de ju ok till bagaget".

Svaret?
Uhhh??? "motsu wa ookii desu" (bagaget ar for stort). Hon fattade alltsa ingenting.
Chootto matte, kudasai - vanta lite.

tiden tickar fram och 15 minuter innan min avgang surar jag ur ordentligt och ber dem skarpa sig for mitt flyg gar nu. En ny liten dam kommer fram och sager att allt ar okej och ber om ursakt for besvaret.

Pa flyget.
"Var god tag ur din dator (som jag just brottats med for att fa ner i vaskan igen) ur vaskan och ha den hos dig under farden".
Packar om igen - flyttar over skor och jeans fran papp pasen till vaskan och lagger datorn i papp pasen. Vaskan upp i hyllan, pasen framfor mig pa golvet.
Fem minuter senare.
"ursakta miss, pasen maste upp i hyllan men datorn maste du ha I KNAT".

VAD I HELA HELVETET.
Jag borjar saklart grata och visar med kroppen att jag ger upp. Karringen fick dona om at mig sjalv och antligen kunde vi aka.

Transfer i tokyo, 2 timmar senare.
Skyltar som pekar att internationella "connecting flights" skall ta av till hoger, vilket jag saklart gor.
Ny skanning av allt. Av med jacka, skor, ut med dator och stapla allt i 4 olika korgar.
"May I see your bording card, pls"?

Jag har inget for jag kom just.... jaha, da maste jag visst ga till ankomsthallen (dum jag ar som inte fattar det med tanke pa vad de fula javla skyltarna talade om for tva sekunder sedan).
Pa med hela skiten igen, packa ner IGEN, ga 200 mil till SAS disken och borja om proceduren fran borjan.
Vet inte om de fattade att jag redan checkat in min stora vaska men jag sade inget och checkade in aven den lilla.
HAHA. In your face, bitch (hon i Fukuoka som kranglade sa mycket).

Fick min biljett, gick till rontgenteamet igen, packa ur, kla av...pack i, kla pa. Inget oforutsatt intraffade. Kors i taket.
Springer in pa taxfree for att kopa Japansk single malt till farsan (sen fodelsedag). Hittar en 17-arig som fatt nagot guldpris och som min farbror dessutom rekommenderat.
Skall betala och far veta att de i Cph kommer att ta skiten ifran mig eftersom jag inte checkar ut mitt bagage och saledes inte kan packa ner vatskan for att sedan checka in igen.

Om det finns en gud dar uppe, hoppas jag att han lider av en hemsk sjukdom eller nagot.
jag undrar om det inte finns nagot de kan gora - losa "problemet". Men icke. Kontentan = ingen sprit till farsgubben.

Mar illa som ett djur och kan inte ens titta at japansk mat langre... Letar febrilt efter McDonalds. Hittar McDonalds och mitt humor gar genast upp igen tills jag laser pa menyn att de bara serverar aggburgare, risburgare, potatispaj och annat SKITACKLIGT SOM INGEN NORMAL JAVEL NAGONSIN SKULLE STOPPA I SIN MUN.

Sa har ar jag nu, en cola senare...
Jag vill bara tillagga att jag har tva flygningar och 17 timmar kvar innan jag (i basta fall) landar i Sverige.

Och nu fungerar det inte ens att lagga i ytterligare 100 yen for internetet, sa snart dor val skiten oxa.

torsdag 4 februari 2010

Money talks?

Swedish Match går ju sjukt bra. Varför inte köpa lite aktier tänkte jag.
Men så tänkte jag ett varv till.
Jag tycker inte det är bra att folk snusar, jag tror det är skadligt. Dessutom såg jag en dokumentär om hur företaget lockar unga snusare och tillsätter ämnen som frigör nikotinet i snuset och leder till större beroende.

Skall man väga in sina moraliska värderingar? Tjäna pengar till vilket pris som helst eller inte supporta ett företag som man anser handlar moraliskt fel?
Vad tycker ni?

Fucking Suecos

Såg ett reportage om svenskar som valt att bosätta sig på Spanska solkusten och leva sitt liv där istället för hemma i Svedala.
Samtliga sade att de valt att flytta för att livet i Spanien är så mycket lättare än hemma - solljus, dagarna är längre och människorna mindre allvarliga.

Det känns ju som rimliga argument.
Men vad jag inte kan förstå är hur man kan flytta till ett annat land, bara omgärda sig av svenskar, inte prata många ord spanska efter 5 eller tio år i landet, handla sin mat i affärer med enbart svenska livsmedel och gå på krogar som är svensk ägda?!
PINSAMT!

Jag har absolut en förståelse för flyktingar som tvingas flytta till ett främmande land, med krigsskador och annat traumatiskt i bagaget. Att dessa människor ter sig till varandra och har svårt att finna motivation till integration i det nya samhället anser jag har en social förklaring som går att förstå.
Men att flytta till ett land frivilligt och bara ta del av dess kultur i den mån man själv behagar går bort.
Föräldrar till barn i svenska skolan (som inte ens lär ut proper spanska) är oroliga då det försiggår mycket våld och överfall bland ungdomarna.
Guess what..
Om de kunde prata med varandra skulle många murar rivas och en ökad förståelse och umgänge skapas.
Att som rektor för svenska skolan, gå på möte med polismästaren, inte tala språket så en tolk behövs (!!) och kräva att polisen bör ha personal som talar engelska dygnet runt så ungdomarna kan göra sig förstådda om de måste ringa är ett SKÄMT!!!
Lär barnen språket och bli en intergrerad del av samhället så har ni säkert den riktiga lösningen på en stor del av problemen istället.

Jag tycker det är pinsamt. Speciellt som svenskar inte är direkt sena med att klaga och ställa krav på invandrarna i Sverige. Skäms på er!

onsdag 3 februari 2010

tisdag 2 februari 2010

Noterat

När jag läser igenom gamla inlägg från innan jag åkte till Japan inser jag att jag på den gamla goda tiden var mycket mer aggressiv mot allt och alla...
Vad har hänt med mig här? Har jag blivit Japan?

De gamla skriverierna är långt mycket roligare att läsa....måste bitcha till mig igen, det här går inte!

- skit på er!

Mot nya äventyr!

Lite konstigt är det att jag gör min sista vecka i Nihon, på förmodligen ett ganska långt tag.
Tre av fyra tentor är avklarade - är ganska säker på att jag fixade dem alla. Om ett par minuter skall jag bege mig för att skriva den sista (utan att ens ha öppnat böckerna). Men jag har kalkulerat väl och i min värld kan han inte ge mig U, med tanke på mina tidigare resultat i kursen.

:)
Med 500 mg alvedon i kroppen (efter tre dagars ihållande, galen huvudvärk) svävar jag på moln och tycker att livet leker!
Min mailbox bjöd på mycket glad överraskning - erbjudande om praktikplats på Rädda barnen i ett projekt med barn utsatta för våld.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det låter superspännande!!!

Men... ni vet det finns alltid ett men.. det är under våren och skulle jag hoppa på det innebär det ytterligare en termins förskjutning av min examen..
Men det tåls såklart att sugas på!

Kärlek till att där ute, snart ses vi igen!

måndag 1 februari 2010

En hel helg av sjukdom = inga studier = totalt uppfuckad intervju i japanskan imorse.
OMG!!!! Hoppas hon har överseende på något vis...

Efter att ha skypat den svenska sjukvårdsupplysningen igår blev jag påmind om vilken otrolig skillnad i mentalitet japan vs sverige.
Inte helt oväntat var det en bitter kärring i övre medelåldern som svarade och tyckte att jag borde gå till ett apotek i japan och ställa samma fråga.
Men jävla sepe!!! Om jag nu hade varit i Stockholm, hade hon då kunnat ge mig ett svar? Vad spelar min geografiska position för roll???

Jag hade en superenkl fråga om värktabletter och astma och surtanten menade att normalt svarar apoteket åp sådana frågor.
Då undrar jag vad för slags frågor sjukvårdsUPPLYSNINGEN svarar på??? Har en ambulans fyra hjul?

Totalt inkompetent.

Ute i vida världen har svensk sjukvård galet gott rykte om sig, ibland kan man verkligen undra varför...?