Överfyllda bussar lastade med förvirrade människor, de flesta från bangladesh, korea och kina. Längst bak - ihopklämd mellan SriLanka och Kamerun sitter ett blont, trött yrväder och associerar situationen med djurtransport på väg till slakthuset i norra Argentina - eller liknande..
Väl framme på hospitalet radas människorna upp på led för att en och en slussas mellan 7 olika stationer. På nummer ett lämnar de sina papper, vilka intygar att dem är dem de uppger sig för att vara, och i utbyte får ett ganska identiskt papper tillbaka. På station nummer två stämplas detta nya papper, vid station nummer tre byts pappret ut mot två nya, på station nummer fyra visas dessa upp och scannas med streckkod in i en dator. Vid station nummer fem prickas deras namn av mot ytterligare en lista, vid station sex tilldelas de en varsin pappersmugg och slutligen vid station nummer sju (som bara är till för kvinnorna) delas nya kläder ut.
Väl inne i omklädningsrummet måste alla saker låsas in, skor och strumpor skall tas av och istället ikläder de sig ett par skintofflor. Kvinnorna måste klä av sig nakna på överkroppen och klä på sig de tilldelade sjukhuskläderna.
Ut ur omklädningsrummet - alla ser likadana ut, gåendes på led, med de två enda ägodelarna de fick behålla - det paper som skall prickas av och som talar om deras identitet samt muggen i papper.
Kolektivet slussas ut och in i olika rum, alltid gåendes ordentligt på led, någonstans på vägen pekar personal åt en enstaka individ som tillåts (eller tvingas) avvika från ordningen och gå in i ett rum som ingen annan ännu kommit till.
Det skall lyssnas med stetoskop på bröst och rygg, synen skall kontrolleras, kroppar mätas och vägas, lungor röntgas, urinprov tas, blod pumpas - ut ur människornas armar och in i två olika provrör och slutligen besprutas de allihopa med tuberkulosvirus.
Den ovanligt långa och blonda kvinnan, tydligt synlig i mängden, känner sig lite illa till mods och föreställer sig att det var såhär det gick till för judarna i Auschwitz innan de alla lurades in i "duschen" för att gasas ihjäl.
Fast här i Japan väljer man den mer humanitära dödsmetoden - att spruta in gift via en kanyl i kroppen på människorna..
Två dagar senare är hon dock vid liv och nås av ett mail som talar om för henne att inget ovanligt upptäckts under den helt rutinartade och högst normala hälsoundersökningen :)
onsdag 30 september 2009
söndag 27 september 2009
Saknar
Jag saknar min syster. Mycket.
Jag är ledsen att jag inte kan vara hemma hos dig nu..
Jag vill att du skall veta att jag tänker på er mest hela tiden.
Jag älskar dig massor och hoppas verkligen att allt reder ut sig till slut.
Stora kramar till dig.
Jag är ledsen att jag inte kan vara hemma hos dig nu..
Jag vill att du skall veta att jag tänker på er mest hela tiden.
Jag älskar dig massor och hoppas verkligen att allt reder ut sig till slut.
Stora kramar till dig.
Kulturkrock?!
Jag funderar över HUR mycket överseende man skall ha med skillnaden mellan kulturer och rådande kulturkrockar?!
Idag hamnade jag i en situation som jag har ganska svårt att finna en lösning på, dvs, jag har svårt att acceptera att det är jag som skall förändra mitt tanke sätt för att situationen inte skall uppstå igen.
Vi spelade basket på utomhusplanen och jag var enda kvinnan i vanlig ordning. En grupp kineser ville delta och visst var de välkomna. Vi blev ganska många spelare så vi bestämde att spela 4-4-4, vinnaren stannar på planen och möter ett nytt lag, först till 5.
Två kineslag började lira och vi andra väntade snällt på sidan av planen. Men när de började komma upp i 7, 8 poäng och inte klev av ifrågasatte vi situationen? De talade bara kinesiska och ignorerade oss ganska kraftigt. Men till slut var det vår tur att möta ett av "kines" lagen. Då var de plötlsigt bara 3 stycken som ville lira. En av dem vände ryggen mot oss och satte sig på bänken utan att säga något. Efter en del diskusson hoppade en annan kille in. Varje gång jag skulle "checka" bollen utanför trepoängaren så ville inte min difensgubbe checka den så jag antog att han inte spelar med den regeln?!
Men under matchen kände jag att det var en dålig attityd i luften.
Well, well. Vi förlorade 5-4. Kineserna spelar mot varandra igen och plötsligt är de 8 på planen, ingen som ville sitta på bänken och stirra?!
Jag frågade Peter i mit lag, från Taiwan som pratar kinesiska och han berätade att de han hörde dem prata om på planen var att de inte ville ha mig där. De tyckte inte att en kvinna borde spela med dem. Ok? Jag förstod genast varför han inte ville checka med mig eller tacka för matchen efteråt. Det hände dessutom häromdagen att två killar från Europa inte var välkomna att delta i kinesernas basketspelande...
Jag vill bara understryka att vi var där FÖRST och tillät dem att spela med OSS. Även om jag tycker att det är fel att prata i termer som "vi" och "dem".
Men jag undrar. Varför flyttar man utomlands om man har svårt med andra nationaliteter? Eller är det så att de tycker att japaner går för sig men inte andra?
Men det knepiga i situationen är att jag verkligen kan förstå att det ibland uppstår kulturkrockar och i Kina separerar man tydligen alltid på könen så dessa "män" (äldre pojkar) idrottar aldrig med någon från det andra könet. Ok, jag respekterar att det må vara så i Kina. Så om jag flyttar dit någon gång så skall jag se till att inte lira boll med grabbarna.
Men nu är vi ju i Japan och japanerna har verkligen inget problem med att spela med mig och inte europeerna heller....I detta specifika fall anser faktiskt jag att det är upp till dem att vara lite mer open minded och försöka förstå att i andra delar av världen kan man umgås genom idrottande könen emellan. Varför är det jag som skall anpassa mig och kliva av planen? Jag vill uttrycka mig såhär;
ALDRIG I LIVET!
Och uan att alla skall behöva kalla mig för feminist kärring så vill jag bara tala om att jag tänker fortsätta spela basket på den ALLMÄNA basketplanen tillsammans med männen, inte bara för att jag tycker att det är skitkul, utan även för att försöka bygga broar och slå ett slag för jämställdhet!
Tänk om vi från Europa skulle säga att vi inte vill spela med kineserna för att de är asiater?? Det är samma sak!
Tankar och åsikter som dessa är inte hälsosamma för den humanitära ordningen i världen. Och inte leder det till fred på jorden heller ;)
Idag hamnade jag i en situation som jag har ganska svårt att finna en lösning på, dvs, jag har svårt att acceptera att det är jag som skall förändra mitt tanke sätt för att situationen inte skall uppstå igen.
Vi spelade basket på utomhusplanen och jag var enda kvinnan i vanlig ordning. En grupp kineser ville delta och visst var de välkomna. Vi blev ganska många spelare så vi bestämde att spela 4-4-4, vinnaren stannar på planen och möter ett nytt lag, först till 5.
Två kineslag började lira och vi andra väntade snällt på sidan av planen. Men när de började komma upp i 7, 8 poäng och inte klev av ifrågasatte vi situationen? De talade bara kinesiska och ignorerade oss ganska kraftigt. Men till slut var det vår tur att möta ett av "kines" lagen. Då var de plötlsigt bara 3 stycken som ville lira. En av dem vände ryggen mot oss och satte sig på bänken utan att säga något. Efter en del diskusson hoppade en annan kille in. Varje gång jag skulle "checka" bollen utanför trepoängaren så ville inte min difensgubbe checka den så jag antog att han inte spelar med den regeln?!
Men under matchen kände jag att det var en dålig attityd i luften.
Well, well. Vi förlorade 5-4. Kineserna spelar mot varandra igen och plötsligt är de 8 på planen, ingen som ville sitta på bänken och stirra?!
Jag frågade Peter i mit lag, från Taiwan som pratar kinesiska och han berätade att de han hörde dem prata om på planen var att de inte ville ha mig där. De tyckte inte att en kvinna borde spela med dem. Ok? Jag förstod genast varför han inte ville checka med mig eller tacka för matchen efteråt. Det hände dessutom häromdagen att två killar från Europa inte var välkomna att delta i kinesernas basketspelande...
Jag vill bara understryka att vi var där FÖRST och tillät dem att spela med OSS. Även om jag tycker att det är fel att prata i termer som "vi" och "dem".
Men jag undrar. Varför flyttar man utomlands om man har svårt med andra nationaliteter? Eller är det så att de tycker att japaner går för sig men inte andra?
Men det knepiga i situationen är att jag verkligen kan förstå att det ibland uppstår kulturkrockar och i Kina separerar man tydligen alltid på könen så dessa "män" (äldre pojkar) idrottar aldrig med någon från det andra könet. Ok, jag respekterar att det må vara så i Kina. Så om jag flyttar dit någon gång så skall jag se till att inte lira boll med grabbarna.
Men nu är vi ju i Japan och japanerna har verkligen inget problem med att spela med mig och inte europeerna heller....I detta specifika fall anser faktiskt jag att det är upp till dem att vara lite mer open minded och försöka förstå att i andra delar av världen kan man umgås genom idrottande könen emellan. Varför är det jag som skall anpassa mig och kliva av planen? Jag vill uttrycka mig såhär;
ALDRIG I LIVET!
Och uan att alla skall behöva kalla mig för feminist kärring så vill jag bara tala om att jag tänker fortsätta spela basket på den ALLMÄNA basketplanen tillsammans med männen, inte bara för att jag tycker att det är skitkul, utan även för att försöka bygga broar och slå ett slag för jämställdhet!
Tänk om vi från Europa skulle säga att vi inte vill spela med kineserna för att de är asiater?? Det är samma sak!
Tankar och åsikter som dessa är inte hälsosamma för den humanitära ordningen i världen. Och inte leder det till fred på jorden heller ;)
lördag 26 september 2009
Sååååå Japan
Going Japan - all way.... :)
Vi hittade fram till ett klassiskt japanskt fotobås, för sweet, sexy girls. Haha. Det kändes sååå rätt så vi var tvugna att ta några bilder. Snygga som få! :)
Vi hittade fram till ett klassiskt japanskt fotobås, för sweet, sexy girls. Haha. Det kändes sååå rätt så vi var tvugna att ta några bilder. Snygga som få! :)
fredag 25 september 2009
Guess who's back?!
Nu fungerar internet i mitt rum!!!! alltså kan jag skriva hur mycket å, ä, ö som jag vill! :) Idag har jag registrerat mig på mina kurser, får se vilka de i slutändan blir... faktiskt två av de tilltänkta kurserna som jag inte ens hittade...Men det blir säkert bra?! Tänkte inte skriva så mycket idag, har inget skoj att berätta. Det är fredag och jag antar att alla vänerna hemma i Sthlm om ett par timmar gör sig redo för huvudstadens nattliv. Jag skall spendera min kväll hemma på campus, gå till badet och skrubba bort all skit från min kropp. Kanske kika på en serie eler en film, sova tidigt och sova länge imorgon!!! :) Istället för att skriva tänkte jag uppdatera er med lite bilder;
1-3: Bepu beach. Ungefär 20 minuter från min bostad. Har dock vacker utsikt från huset ut över havet! :)
4: Seriös öppningscermoni för alla nya studenter. Tal från både presidenten av APU, grundaren men även borgmästaren i staden. Klassiska danser och andra shower. Många studenter bar traditionella landsdräkter. Jag hade kläning och två flätor, haha.
5: Svininfluensa. En smittad på universitetet så vi får inte lämna rumet utan våra fina masker som vi fick en hel mängd av. Varje gång vi kommer in i lobbyn skall händerna spritas!
6-7: Campus. Byggnaderna för klassrum och academic outreach office. Fina berg i bakgrunden.
8: AP hus 1 och 2. Där bor alla studenter. Jag bor i hus 1 till vänster.
9: Allmäna köket på min våning. Det delas mellan alla studenter som bor på samma våning. Vi är väl kanske 40 st skulle jag gissa...
10: De har hajjat vikten av att ha en ordentlig skohylla på rummet :)
11-12 Mitt fina rum, om än lite kalt nr bilderna togs. Numer är det mycket hemtrevligare ;)
JA, som ni ser går det inte direkt någon nöd på mig...
Simma lugnt i höstkalla Sverige (hahahahaa!!!) Stora Kramar från Beppu!
1-3: Bepu beach. Ungefär 20 minuter från min bostad. Har dock vacker utsikt från huset ut över havet! :)
4: Seriös öppningscermoni för alla nya studenter. Tal från både presidenten av APU, grundaren men även borgmästaren i staden. Klassiska danser och andra shower. Många studenter bar traditionella landsdräkter. Jag hade kläning och två flätor, haha.
5: Svininfluensa. En smittad på universitetet så vi får inte lämna rumet utan våra fina masker som vi fick en hel mängd av. Varje gång vi kommer in i lobbyn skall händerna spritas!
6-7: Campus. Byggnaderna för klassrum och academic outreach office. Fina berg i bakgrunden.
8: AP hus 1 och 2. Där bor alla studenter. Jag bor i hus 1 till vänster.
9: Allmäna köket på min våning. Det delas mellan alla studenter som bor på samma våning. Vi är väl kanske 40 st skulle jag gissa...
10: De har hajjat vikten av att ha en ordentlig skohylla på rummet :)
11-12 Mitt fina rum, om än lite kalt nr bilderna togs. Numer är det mycket hemtrevligare ;)
JA, som ni ser går det inte direkt någon nöd på mig...
Simma lugnt i höstkalla Sverige (hahahahaa!!!) Stora Kramar från Beppu!
torsdag 24 september 2009
Sodertorn
Eftersom min blogg ligger uppe pa Sodertorns intranat for andra studenter att lasa sa kanske jag skall skriva nagra rader om skolan har i Beppu?!
Till att borja med vill jag bara tala om att, aven om personalen pa Sodertorn ibland inte verkar ha nagon koll alls och det kanns jobbigt med alla papper och annat som maste fyllas i, sa inser jag nu att arrangemanget fran skolan ar en av de battre!
Till exempel ar det superskont att allt vad forsakring heter ar fardigt och fixat hemma i Sverige genom kammarkollegiet. Det innebar att jag inte behover kopa en egen forsakring har nere. Jag har dessutom jamfort min forsakring via SH med andra universitetsforsakringar och den jag har tacker kostnader ovasett hur hoga dem ar. Dvs unlimited. Det kanns jatteskont! En annan jattebra sak ar leraning agreement som jag redan hemma i Sverige fick godkant av skolan och som jag bara behover faxa hem om jag gor nagra andringar. Manga andra studenter maste vid tidpunkten for kursregistrering i Japan, ta kontakt med sitt hemuniversitet for att fa kurserna godkanda.
Universitetet i Beppu-Oita ar belaget ganska hogt pa ett berg ovanfor Beppu town. Utsikten ar otrolig och det kan inte finnas nagot battre stalle pa jorden for studiero! Det tar ca 20 minuter ner till staden som ar forsedd med restauranger, spritaffarer, stora mataffarer, mc'donalds, ett par klubbar, en stor busstation dar man kan finna bussar till andra delar av regionen samt en strand med badvanligt vatten.
Rummen vi bor i ar rena och frascha. Inte alls manga ar gamla, de aldsta fyller 10 ar i ar. Pa campus finns en matbutik som saljer allt nodvandigt for en fungerande vardag, sasom kastruller, toapapper, bussbiljetter, pennor, mat, mm... Det finns aven tva restauranger pa omradet.
Mojligheterna till idrottande och deltagande i sociala cirklar ar oandliga. Exempelvis finns en basball plan, fotbollsplan, basketplan bade ute och inne, gym, idrottshall for diverse bollsporter, kampsporter mm. Det finns dessutom onzen liknande bad i varje AP hus.
Personalen pa skolan, sa vitt jag erfarat, pratar hyffsad engelska men ar otroligt vanliga och gor allt for att hjalpa till med det mesta.
Nu har ju inte jag borjat mina studier annu och har ingen aning om vad detta utbyte kommer att generera i studievag. Men bara det kulturella utbyte som jag fatt dessa tva forsta veckor racker for att saga att jag inte angrar mitt val att lasa en tremin utomlands. For aven om inte kvaliten pa kurserna blir vad jag hoppas sa kommer jag komma hem tusen erfarenheter rikare och det kan faktiskt ibland vaga tyngre an den teoretiska kunskapen.
Har mots folk fran jordens alla horn och "tvingas" leva under samma tak. Vi maste lara oss att forsta och acceptera varandra, vara likheter men framforallt vara olikheter. Ett oppet sinne kan generera sa manga fantastiska och roliga upplevelser, om an ibland lite knappa...
Om det ar nagon dar ute som laser detta och funderar pa att soka studieplats i Japan... AK!!! Det finns absolut inget att forlora! :)
Till att borja med vill jag bara tala om att, aven om personalen pa Sodertorn ibland inte verkar ha nagon koll alls och det kanns jobbigt med alla papper och annat som maste fyllas i, sa inser jag nu att arrangemanget fran skolan ar en av de battre!
Till exempel ar det superskont att allt vad forsakring heter ar fardigt och fixat hemma i Sverige genom kammarkollegiet. Det innebar att jag inte behover kopa en egen forsakring har nere. Jag har dessutom jamfort min forsakring via SH med andra universitetsforsakringar och den jag har tacker kostnader ovasett hur hoga dem ar. Dvs unlimited. Det kanns jatteskont! En annan jattebra sak ar leraning agreement som jag redan hemma i Sverige fick godkant av skolan och som jag bara behover faxa hem om jag gor nagra andringar. Manga andra studenter maste vid tidpunkten for kursregistrering i Japan, ta kontakt med sitt hemuniversitet for att fa kurserna godkanda.
Universitetet i Beppu-Oita ar belaget ganska hogt pa ett berg ovanfor Beppu town. Utsikten ar otrolig och det kan inte finnas nagot battre stalle pa jorden for studiero! Det tar ca 20 minuter ner till staden som ar forsedd med restauranger, spritaffarer, stora mataffarer, mc'donalds, ett par klubbar, en stor busstation dar man kan finna bussar till andra delar av regionen samt en strand med badvanligt vatten.
Rummen vi bor i ar rena och frascha. Inte alls manga ar gamla, de aldsta fyller 10 ar i ar. Pa campus finns en matbutik som saljer allt nodvandigt for en fungerande vardag, sasom kastruller, toapapper, bussbiljetter, pennor, mat, mm... Det finns aven tva restauranger pa omradet.
Mojligheterna till idrottande och deltagande i sociala cirklar ar oandliga. Exempelvis finns en basball plan, fotbollsplan, basketplan bade ute och inne, gym, idrottshall for diverse bollsporter, kampsporter mm. Det finns dessutom onzen liknande bad i varje AP hus.
Personalen pa skolan, sa vitt jag erfarat, pratar hyffsad engelska men ar otroligt vanliga och gor allt for att hjalpa till med det mesta.
Nu har ju inte jag borjat mina studier annu och har ingen aning om vad detta utbyte kommer att generera i studievag. Men bara det kulturella utbyte som jag fatt dessa tva forsta veckor racker for att saga att jag inte angrar mitt val att lasa en tremin utomlands. For aven om inte kvaliten pa kurserna blir vad jag hoppas sa kommer jag komma hem tusen erfarenheter rikare och det kan faktiskt ibland vaga tyngre an den teoretiska kunskapen.
Har mots folk fran jordens alla horn och "tvingas" leva under samma tak. Vi maste lara oss att forsta och acceptera varandra, vara likheter men framforallt vara olikheter. Ett oppet sinne kan generera sa manga fantastiska och roliga upplevelser, om an ibland lite knappa...
Om det ar nagon dar ute som laser detta och funderar pa att soka studieplats i Japan... AK!!! Det finns absolut inget att forlora! :)
måndag 21 september 2009
kort i all hast
Egentligen maste jag sova nu efetrsom jag maste ta mig upp redan klockan 07 imorgon och det var ett par veckor sedan jag behovde gora det. Vi ar ett litet diskret gang pa 10 personer som skall aka till den stora staden och shoppa, bada, festa, ata och mysa med varandra :)
Men vad hander har borta da?
Skolan borjar den 30 september. Pa fredag skall jag valja mina kurser och jag hoppas verkligen att jag kommer in!!! Jag skall lasa saker som exempelvis migration, genus, asia pacific societies, japanese culture, statsvetenskap och lite annat gott. Saklart japanskan med. Darfor forsoker jag sa mycket jag orkar att lara mig hiragana nu fram till det att kursen borjar eftersom vara studiebocker ar pa japanska.... taaaack!!!
Jag var tvungen att gora ett japan test for att de skulle kunna placera mig i en grupp...jag lamnade in blankt. men nu kan jag iaf 10 st bokstaver, eller vad vi skall kalla det..
Har har det annars badats mycket! Vi ar ett ganska stort gang som hanger en del ihop och idag var vi nere pa Beppu beach. Det ar varmt och solen stralar. Pa eftermiddagarna spelar vi en massa basket :)
Mycket tid gar aven at till att skaffa nodvandiga saker till hemmet, sasom tvattmedel, stekpanna, pinnar, tallrik, luftrenare mm...ni hajjar?
ch nu ar det sahar. Att handla tvattmedel, schampoo och deodorant tar ungefar 40 minuter. Allt star pa japanska och inte en javel pratar engelska. Darfor far man leka charader och halla tummarna for att det man kom hem med verkligen var det man ville ha... Jag rakade tex ut for att kopa ngt konstigt medel som jag trodde var skoljmedel. Darfor har halften av alla mina klader stora fula flackar och de gar inte att anvanda langre. Tack for det!! Kanns verkligen bra speciellt som jag knappt kunde ta med mig nagra klader pga SAS usla ide att lata folk enbart ta med sig 20 kilo. Tack igen!!
I varje bostadshus finns det en liten affar och en onzen, japanskt bad. Det ar oppet varje dag till kl 24, sa det ar riktigt harligt faktiskt! Jag gillar ju att bada...
Pa min vaning bor det bara chip-chop och de flesta ar fran Kina och Korea. De kommer direkt fran highschool och ar overlyckliga over att flytta ur sitt barndomshemo ch gora nagot vuxet pa egen hand. Good for them! Men jag rakar vara 26 ar sa jag pallar inte alla kollektiva tillstallningar som de arrangerar och visst ar lapparna sota som de skriver och satter upp pa ens dorr. Men vafan! Lamna mig ifred...!
Japanskt ris ar inte som det vi ater i Sverige. Totalt omojligt att inte branna vid, sa lange du inte har en riskokare som kostar 550 kr....don't think so...
Vi har haft en del utekvallar i Beppu, som varit sjukt galna. Japsarna vet hur man partar och har ar det karaoke som galler. 180 sek for 2 timmar karaoke i ett eget rum med all dryck inkluderat. Det kan och det gar alldeles sjalvklart livat till!!! :)
Nu maste jag sova. Pa aterseende och forhoppningsvis har jag snart min egendator sa att mina texter blir lasbara...
kram!
Men vad hander har borta da?
Skolan borjar den 30 september. Pa fredag skall jag valja mina kurser och jag hoppas verkligen att jag kommer in!!! Jag skall lasa saker som exempelvis migration, genus, asia pacific societies, japanese culture, statsvetenskap och lite annat gott. Saklart japanskan med. Darfor forsoker jag sa mycket jag orkar att lara mig hiragana nu fram till det att kursen borjar eftersom vara studiebocker ar pa japanska.... taaaack!!!
Jag var tvungen att gora ett japan test for att de skulle kunna placera mig i en grupp...jag lamnade in blankt. men nu kan jag iaf 10 st bokstaver, eller vad vi skall kalla det..
Har har det annars badats mycket! Vi ar ett ganska stort gang som hanger en del ihop och idag var vi nere pa Beppu beach. Det ar varmt och solen stralar. Pa eftermiddagarna spelar vi en massa basket :)
Mycket tid gar aven at till att skaffa nodvandiga saker till hemmet, sasom tvattmedel, stekpanna, pinnar, tallrik, luftrenare mm...ni hajjar?
ch nu ar det sahar. Att handla tvattmedel, schampoo och deodorant tar ungefar 40 minuter. Allt star pa japanska och inte en javel pratar engelska. Darfor far man leka charader och halla tummarna for att det man kom hem med verkligen var det man ville ha... Jag rakade tex ut for att kopa ngt konstigt medel som jag trodde var skoljmedel. Darfor har halften av alla mina klader stora fula flackar och de gar inte att anvanda langre. Tack for det!! Kanns verkligen bra speciellt som jag knappt kunde ta med mig nagra klader pga SAS usla ide att lata folk enbart ta med sig 20 kilo. Tack igen!!
I varje bostadshus finns det en liten affar och en onzen, japanskt bad. Det ar oppet varje dag till kl 24, sa det ar riktigt harligt faktiskt! Jag gillar ju att bada...
Pa min vaning bor det bara chip-chop och de flesta ar fran Kina och Korea. De kommer direkt fran highschool och ar overlyckliga over att flytta ur sitt barndomshemo ch gora nagot vuxet pa egen hand. Good for them! Men jag rakar vara 26 ar sa jag pallar inte alla kollektiva tillstallningar som de arrangerar och visst ar lapparna sota som de skriver och satter upp pa ens dorr. Men vafan! Lamna mig ifred...!
Japanskt ris ar inte som det vi ater i Sverige. Totalt omojligt att inte branna vid, sa lange du inte har en riskokare som kostar 550 kr....don't think so...
Vi har haft en del utekvallar i Beppu, som varit sjukt galna. Japsarna vet hur man partar och har ar det karaoke som galler. 180 sek for 2 timmar karaoke i ett eget rum med all dryck inkluderat. Det kan och det gar alldeles sjalvklart livat till!!! :)
Nu maste jag sova. Pa aterseende och forhoppningsvis har jag snart min egendator sa att mina texter blir lasbara...
kram!
onsdag 16 september 2009
Svinsjukan
En tjej pa skolan har hamnat pa sjukhus pga hog feber. Tydligen har de faststallt att hon fatt den beryktade svininfluensan. Darfor har japanerna pa skolan gapat i hogtalarna under hela kvallen om vilka regler som numera galler. Langa knackningar pa dorren och en liten flicka som delar ut masker samt ngt gurgel medel for oss alla att ta del av.
Forbjudet att lamna sitt rum utan ansiktsmask...
Vad kommer harnast?
Forbjudet att lamna sitt rum utan ansiktsmask...
Vad kommer harnast?
Short update
En jatte snabb uppdatering:
Kom till skolan sent igar. Fick liten rundvandring och sedan tilltrade till mitt nya hem, vilket var storre och battre an jag forvantat mig.
Valkomstcermoni holls for varje flygel var for sig. Jag hamnade fel och var darfor med pa tva stycken. Men det gor inget. Dubbelt sa manga nya ansikten att tarffa och dubbelt sa mycket valkomstmat!! I slutet av varje cermoni skulle var student for sig presentera sig och saga ngt om sig sjalv, och naturligtvis bemottes varje uttalande med regelratta applader, japanese style. Ungefar sahar:
"hi everyone. I'm weronica from sweden, not switzerland and I live on the second floor"
"Welcome weronica" i ljudet av massvis av klappande sma hander. Det basta ar att alla asiater klappar aven at sin egen presentation. HAHAH.
Manga utbytesstudenter ar det men de flesta ar fran asien, malaysia, thai, indonesia, taiwan, china, singapore, brunai..... och sa vidare. gissningsvis ar val 10% av studenterna pa universitetet fran vast.
De ar dessutom fler man an kvinnor, saledes far jag dagligen en hel del uppmarksamhet. Aldrig varit sa intressant som nu!!
AP husen, som vara boende hus heter, kryllar av overvakningskameror. Du kan bara komma in med hjalp av ditt student id och alla som inte tillhor skolan maste lamna husen klockan 22.00 I varje entre finns som ett slags vaktkontor med vakter 24 timmar om dygnet. Klockan 22 vraker en rost ur hogtalarna for att tala om att alla utomstaende nu maste ga hem. Imorse vaknade jag av samma rost som sade att alla nya studenter skulle infinna sig i F103 klockan 09.
HAHA. Ibland kanns det som om man ligger i lumpen, eller alternativt sitter inne...
Jag har traffat MR Fukunaki, som inte alls sag ut som jag forvantat mig. Han var ganska ung, lang och valbyggd. Ursprungligen fr en o utanfor Nya Zeeland men flyttade hit for att studera for 10 ar sedan och ja....har inte flyttat hem annu...Han ar trevlig och vi har pratat en del.
Annars kryllar skolan av muppar!
Man marker skillnad pa oss fran sverige och andra studenter pa sa vis att i alla andra lander betalar man for sina studier och darfor ar det manga har som fatt stipendie pga lysande studieresultat. En del har nog bara mycket pengar. Men manga, manga har stipendier och utan att verka allt for fordumsfull; de ar verkligen pluggnordar.....
Ok att vi maste ha ganska bra betyg for att bli tilldelad en utbytesplats men vi ar fan inga genier som fatt stipendie fran staten eller annan betydelsefull privat organisation...Vi ar bara vi...
Men det blir kul!
Traffade en spanjor som redan dragit ihop en traff under morgondagen for att lira b-ball. Det skall bli skoj!
Sist men inte minst. Utsikten. Det ar faktiskt hapnandsvackande. Det ar sa vackert. Snacka om studiero. Under oss ligger Beppu city, vars lampor lyser som fodelsedagsljus pa en tarta, nar det ar morkt. Staden ligger som ett parlhalsband langst me kusten och havet glittrar inbjudande under dagen. Ovanfor oss valtrar sig stora, grona, maktiga berg.
Jag skall fota och visa er!
Puss a hej!
Kom till skolan sent igar. Fick liten rundvandring och sedan tilltrade till mitt nya hem, vilket var storre och battre an jag forvantat mig.
Valkomstcermoni holls for varje flygel var for sig. Jag hamnade fel och var darfor med pa tva stycken. Men det gor inget. Dubbelt sa manga nya ansikten att tarffa och dubbelt sa mycket valkomstmat!! I slutet av varje cermoni skulle var student for sig presentera sig och saga ngt om sig sjalv, och naturligtvis bemottes varje uttalande med regelratta applader, japanese style. Ungefar sahar:
"hi everyone. I'm weronica from sweden, not switzerland and I live on the second floor"
"Welcome weronica" i ljudet av massvis av klappande sma hander. Det basta ar att alla asiater klappar aven at sin egen presentation. HAHAH.
Manga utbytesstudenter ar det men de flesta ar fran asien, malaysia, thai, indonesia, taiwan, china, singapore, brunai..... och sa vidare. gissningsvis ar val 10% av studenterna pa universitetet fran vast.
De ar dessutom fler man an kvinnor, saledes far jag dagligen en hel del uppmarksamhet. Aldrig varit sa intressant som nu!!
AP husen, som vara boende hus heter, kryllar av overvakningskameror. Du kan bara komma in med hjalp av ditt student id och alla som inte tillhor skolan maste lamna husen klockan 22.00 I varje entre finns som ett slags vaktkontor med vakter 24 timmar om dygnet. Klockan 22 vraker en rost ur hogtalarna for att tala om att alla utomstaende nu maste ga hem. Imorse vaknade jag av samma rost som sade att alla nya studenter skulle infinna sig i F103 klockan 09.
HAHA. Ibland kanns det som om man ligger i lumpen, eller alternativt sitter inne...
Jag har traffat MR Fukunaki, som inte alls sag ut som jag forvantat mig. Han var ganska ung, lang och valbyggd. Ursprungligen fr en o utanfor Nya Zeeland men flyttade hit for att studera for 10 ar sedan och ja....har inte flyttat hem annu...Han ar trevlig och vi har pratat en del.
Annars kryllar skolan av muppar!
Man marker skillnad pa oss fran sverige och andra studenter pa sa vis att i alla andra lander betalar man for sina studier och darfor ar det manga har som fatt stipendie pga lysande studieresultat. En del har nog bara mycket pengar. Men manga, manga har stipendier och utan att verka allt for fordumsfull; de ar verkligen pluggnordar.....
Ok att vi maste ha ganska bra betyg for att bli tilldelad en utbytesplats men vi ar fan inga genier som fatt stipendie fran staten eller annan betydelsefull privat organisation...Vi ar bara vi...
Men det blir kul!
Traffade en spanjor som redan dragit ihop en traff under morgondagen for att lira b-ball. Det skall bli skoj!
Sist men inte minst. Utsikten. Det ar faktiskt hapnandsvackande. Det ar sa vackert. Snacka om studiero. Under oss ligger Beppu city, vars lampor lyser som fodelsedagsljus pa en tarta, nar det ar morkt. Staden ligger som ett parlhalsband langst me kusten och havet glittrar inbjudande under dagen. Ovanfor oss valtrar sig stora, grona, maktiga berg.
Jag skall fota och visa er!
Puss a hej!
måndag 14 september 2009
hmm... funderar
Det finns vissa saker som man kanske skall beakta när man lever i Japan.
Det finns vissa små saker som kanske kan verka obetydliga men som i själva verket är jätte viktiga.
Til exempel så är det ingen bra idé att skämta högt och galet om en preson som man inte känner. I Sverige kan man ju träffa någon, exempelvis på krogen, och ganska på en gång dra något skämt på dennes bekostnad. Naturligtvis efter att man känt av läget och märkt at detta är en person som man kan skoja med. Men i Japan är det en iktigt dålig idé. För om man skämtar om någon man inte känner så kan det stället uppfattas som oartigt och förolämpande. Det är viktigt för en japan att aldrig behöva "tappa ansiktet" inför andra.
En annan sak är när man handlar i en butik. Jag är van vid att göra det mesta själv. Tex plocka på mig kläder själv, ta in det i provhytten och sköta mig själv. Men här är det annan service. Om man inte låter butiksbiträdet ta han om dina kläder så kan det uppfattas galet otrevlig och buffligt. Det är ju trots allt deras jobb att serva dig och det vill man inte ta ifrån dem.
Eller som att själv öppna och stänga taxidörren. Låt bli! Det skall chauffören göra.
Sådant där är jättesvårt att komma ihåg. För hemma är det annorlunda och det känns dumt att chaffisen skall behöva springa ut och in hela tiden för att öppna min dörr...
Och mycket annat som jag tänkt på men som jag inte minns just nu.
Ahja,hej då!
Det finns vissa små saker som kanske kan verka obetydliga men som i själva verket är jätte viktiga.
Til exempel så är det ingen bra idé att skämta högt och galet om en preson som man inte känner. I Sverige kan man ju träffa någon, exempelvis på krogen, och ganska på en gång dra något skämt på dennes bekostnad. Naturligtvis efter att man känt av läget och märkt at detta är en person som man kan skoja med. Men i Japan är det en iktigt dålig idé. För om man skämtar om någon man inte känner så kan det stället uppfattas som oartigt och förolämpande. Det är viktigt för en japan att aldrig behöva "tappa ansiktet" inför andra.
En annan sak är när man handlar i en butik. Jag är van vid att göra det mesta själv. Tex plocka på mig kläder själv, ta in det i provhytten och sköta mig själv. Men här är det annan service. Om man inte låter butiksbiträdet ta han om dina kläder så kan det uppfattas galet otrevlig och buffligt. Det är ju trots allt deras jobb att serva dig och det vill man inte ta ifrån dem.
Eller som att själv öppna och stänga taxidörren. Låt bli! Det skall chauffören göra.
Sådant där är jättesvårt att komma ihåg. För hemma är det annorlunda och det känns dumt att chaffisen skall behöva springa ut och in hela tiden för att öppna min dörr...
Och mycket annat som jag tänkt på men som jag inte minns just nu.
Ahja,hej då!
What a crazyyyy day..
Utanför Fukuoka finns det en liten , liten ö som heter Nokonoshima med en blomstrande vacker park (dit jag aldig kom) och en liten men mysig strand.
Enda västerlänningen, och kvinna dessutom, på stranden märkte jag naturligtvis under dagen att folk tittade lite försiktigt på mig när de trodde att jag inte såg. En ung man i 24-års åldern tog mod till sig och frågade vad jag hette samtidigt som han ivrigt skakade min hand och sade att nu är vi vänner. Han ville ha min e-mailadress så att vi kunde gå ut på stan någon gång och ta ett glas tillsammans.
(när jag kom hem ett par timmar senare hade han redan hunnit maila mig och avslutat med, "your friend Hiro").
Jag badade lite och tittade på alla galna japaner som under otaliga misslyckade försök, försökte ta sig över små flytbryggor till en stor hoppborg (ni vet sådant där man ser på tv). Naturligtvis flög de åt alla håll och kanter, slog sig ordentligt och gick på det igen. Jag skrattade så jag tjöt på stranden. (antar att folk trodde jag var galen som satt helt själv och gapskrattade?!)
En man kommer fram till mig, pratar inte ett ord engelska men efter lite charader står det klart att hans kompis vill ta med mig ut på en jetski tur. Jag frågar vad det kostar eftersom mitt dryga jag (ajabaja weronica) antar att det är några jävla mongoförsäljare som vill lura turister att betala dyra pengar för att åka jetski i 2 minuter.
Men det var gratis.
Okej, what the hell, tänkte jag. Varför inte? Jag får en flytväst, hoppar upp bakom mannen som för övrigt bara har ett ben och sen bär det av. Och jävlar vad det bär av! Vi åker snabbt och vi åker länge. Jag skrattar och håller honom krampaktigt runt midjan. Någonstans i bakhuvudet leker min fantasi med tanken att han förlorat sitt ben i en jetski olycka?!
Men för att göra en lång dag till en kort story så; Tillbaka på stranden träffar jag en kille som ser ut som en clown men som pratar engelska. Han översätter det som alla säger och de bjuder mig att sitta ner och delta i deras barbecue .
Sedan frågar de om jag vill åka med deras båt tillbaka till Fukuoka? Såklart jag vill!
Motorn var dock död så vi fick bogsera med en jetski.
Kommer till hamnen, där en av männen har sitt kontor. Det finns duschar, hängmatta, öl mm. Han var ägare till båten och till de fyra jetski´s som de lekte med under dagen. Parkeringen kryllade av svindyra, välputsade bilar och jag undrade tyst vart fan jag hamnat?!
Dessutom visade det sig att "clownen" är en av japans mest kända komiker..haha.
I vilket fall. De skjutsar hem mig i en av de flådiga bilarna och frågar om jag vill följa med på festivalen senare?
Efter exakt en timme är de tillbaka och jag hoppar ännu en gång in i bilen. Tjejjerna som jobbar på hostelet tittar med långa blickar efter oss, "you very lucky" sade de innan jag gick..
Clownen lämnar mig med två av killarna som inte pratar ett ord engelska, på en restaurang. Jag bjuds på allt möjligt konstigt, lovade mig själv redan hemma i Sverige att våga prova på saker och göra nya saker nu när jag åker. Således åt jag både inälvor, komage från mage 1 och 2, koansikte och tunga. De äter verkligen upp HELA djuret här borta i Japan medans vi hemma ofta nöjer oss med rumpan.
Vi leker charader hela kvällen och med hjälp av deras lilla ordförråd engelska och mina sporadiskt uppsnappade japanska kunskaper hade vi verkligen riktigt trevligt!! Och vi kunde förstå mer av varandra än vad någon förmodligen hade förvänat sig.
Den enbenta killens syster dyker sedan upp med en mini handdator som vi emellanåt använde för att översätta eng till jap eller tvärtom.
Från restaurangen till en hotell bar, något slags viprum med överdrivet bra service, massa champange och goda ostar, till en liten, liten karaokebar med en japanks Elvis innanför bardisken, till slutligen en avlägsen dansbar som var karibien inspirerad.
Där möter jag Luis som bott i Japan i 20 år men som är född i N.Y och som fick fungera som tolk resten av kvällen. Via honom avslöjar den enbenta mannen i spritångorna, att "det var så många på stranden som ville prata med dig idag men ingen vågade och när du ville åka jetski med mig blev jag så glad". Haha, sweet!!
Kvällen slutar dock i bråk utanför baren mellan dessa två japanska män som jag hängt med under en hel dag (?) Luis skrattade med hela kroppen på ett klassiskt afroamerikanskt sätt och frågade om jag gillade att två vuxna japanska män bråkade om min uppmärsamhet?!
Ehh... nej. Jag blev lite besviken och det kändes som ett tråkigt slut på en annars så fantastiskt rolig kväll. I samma veva som polisen kom, klev jag in i en taxi och susade hem genom Fukuokas tomma, mörka gator. Klockan var strax efter 05, jag var trots allt nöjd med dagen/kvällen men lite förvirad över att se japaner, som anars är så tysta och korrekta visa så mycket känslor...
And by the way. Vilken prinsessa jag behandlades som. Det var alltid någon under dagen som hjälpte mig av eller på båten, serverade mat, erbjöd öl, vatten, dusch, jag skulle absolut inte behöva hjälpa till med att skölja av skotrarna, de öppnade bildörrar, jag fick sitta fram, de bjöd på all mat, dryck och alla taxiresor under kvällen...Jag erbjöds till och med taxipengar hem när jag skulle gå men då kändes det bara löjligt. Något måste jag väl få betala själv?!
Imorse fick jag förklarat för mig att det är mycket, mycket vanligt att den person som är äldst, och som således förväntas tjäna mest pengar, alltid betalar för hela sällskapet. Det blir som ett kretslopp eftersom de som är unga för stunden blir äldre och då kommer att betala tillbaka till den yngre generationen...
Imorgon skall jag till APU. Det kan bli intressant..!
xo xo
Enda västerlänningen, och kvinna dessutom, på stranden märkte jag naturligtvis under dagen att folk tittade lite försiktigt på mig när de trodde att jag inte såg. En ung man i 24-års åldern tog mod till sig och frågade vad jag hette samtidigt som han ivrigt skakade min hand och sade att nu är vi vänner. Han ville ha min e-mailadress så att vi kunde gå ut på stan någon gång och ta ett glas tillsammans.
(när jag kom hem ett par timmar senare hade han redan hunnit maila mig och avslutat med, "your friend Hiro").
Jag badade lite och tittade på alla galna japaner som under otaliga misslyckade försök, försökte ta sig över små flytbryggor till en stor hoppborg (ni vet sådant där man ser på tv). Naturligtvis flög de åt alla håll och kanter, slog sig ordentligt och gick på det igen. Jag skrattade så jag tjöt på stranden. (antar att folk trodde jag var galen som satt helt själv och gapskrattade?!)
En man kommer fram till mig, pratar inte ett ord engelska men efter lite charader står det klart att hans kompis vill ta med mig ut på en jetski tur. Jag frågar vad det kostar eftersom mitt dryga jag (ajabaja weronica) antar att det är några jävla mongoförsäljare som vill lura turister att betala dyra pengar för att åka jetski i 2 minuter.
Men det var gratis.
Okej, what the hell, tänkte jag. Varför inte? Jag får en flytväst, hoppar upp bakom mannen som för övrigt bara har ett ben och sen bär det av. Och jävlar vad det bär av! Vi åker snabbt och vi åker länge. Jag skrattar och håller honom krampaktigt runt midjan. Någonstans i bakhuvudet leker min fantasi med tanken att han förlorat sitt ben i en jetski olycka?!
Men för att göra en lång dag till en kort story så; Tillbaka på stranden träffar jag en kille som ser ut som en clown men som pratar engelska. Han översätter det som alla säger och de bjuder mig att sitta ner och delta i deras barbecue .
Sedan frågar de om jag vill åka med deras båt tillbaka till Fukuoka? Såklart jag vill!
Motorn var dock död så vi fick bogsera med en jetski.
Kommer till hamnen, där en av männen har sitt kontor. Det finns duschar, hängmatta, öl mm. Han var ägare till båten och till de fyra jetski´s som de lekte med under dagen. Parkeringen kryllade av svindyra, välputsade bilar och jag undrade tyst vart fan jag hamnat?!
Dessutom visade det sig att "clownen" är en av japans mest kända komiker..haha.
I vilket fall. De skjutsar hem mig i en av de flådiga bilarna och frågar om jag vill följa med på festivalen senare?
Efter exakt en timme är de tillbaka och jag hoppar ännu en gång in i bilen. Tjejjerna som jobbar på hostelet tittar med långa blickar efter oss, "you very lucky" sade de innan jag gick..
Clownen lämnar mig med två av killarna som inte pratar ett ord engelska, på en restaurang. Jag bjuds på allt möjligt konstigt, lovade mig själv redan hemma i Sverige att våga prova på saker och göra nya saker nu när jag åker. Således åt jag både inälvor, komage från mage 1 och 2, koansikte och tunga. De äter verkligen upp HELA djuret här borta i Japan medans vi hemma ofta nöjer oss med rumpan.
Vi leker charader hela kvällen och med hjälp av deras lilla ordförråd engelska och mina sporadiskt uppsnappade japanska kunskaper hade vi verkligen riktigt trevligt!! Och vi kunde förstå mer av varandra än vad någon förmodligen hade förvänat sig.
Den enbenta killens syster dyker sedan upp med en mini handdator som vi emellanåt använde för att översätta eng till jap eller tvärtom.
Från restaurangen till en hotell bar, något slags viprum med överdrivet bra service, massa champange och goda ostar, till en liten, liten karaokebar med en japanks Elvis innanför bardisken, till slutligen en avlägsen dansbar som var karibien inspirerad.
Där möter jag Luis som bott i Japan i 20 år men som är född i N.Y och som fick fungera som tolk resten av kvällen. Via honom avslöjar den enbenta mannen i spritångorna, att "det var så många på stranden som ville prata med dig idag men ingen vågade och när du ville åka jetski med mig blev jag så glad". Haha, sweet!!
Kvällen slutar dock i bråk utanför baren mellan dessa två japanska män som jag hängt med under en hel dag (?) Luis skrattade med hela kroppen på ett klassiskt afroamerikanskt sätt och frågade om jag gillade att två vuxna japanska män bråkade om min uppmärsamhet?!
Ehh... nej. Jag blev lite besviken och det kändes som ett tråkigt slut på en annars så fantastiskt rolig kväll. I samma veva som polisen kom, klev jag in i en taxi och susade hem genom Fukuokas tomma, mörka gator. Klockan var strax efter 05, jag var trots allt nöjd med dagen/kvällen men lite förvirad över att se japaner, som anars är så tysta och korrekta visa så mycket känslor...
And by the way. Vilken prinsessa jag behandlades som. Det var alltid någon under dagen som hjälpte mig av eller på båten, serverade mat, erbjöd öl, vatten, dusch, jag skulle absolut inte behöva hjälpa till med att skölja av skotrarna, de öppnade bildörrar, jag fick sitta fram, de bjöd på all mat, dryck och alla taxiresor under kvällen...Jag erbjöds till och med taxipengar hem när jag skulle gå men då kändes det bara löjligt. Något måste jag väl få betala själv?!
Imorse fick jag förklarat för mig att det är mycket, mycket vanligt att den person som är äldst, och som således förväntas tjäna mest pengar, alltid betalar för hela sällskapet. Det blir som ett kretslopp eftersom de som är unga för stunden blir äldre och då kommer att betala tillbaka till den yngre generationen...
Imorgon skall jag till APU. Det kan bli intressant..!
xo xo
lördag 12 september 2009
Raining cats and dogs...
Idag regnar det. Mycket. Jag har iof tagit med mig mina fina regnklader till Japan, ｍｅｎ ｖｅｔ ｉｎｔｅ ｒｉｋｔｉｇｔ ｖａｄ jag skall ut i regnet och gora? Istallet sitter jag pa mitt hostel och smapratar med en av killarna som jobbar har.
Han berattar manga intressanta saker om japan och det japanska samhallet. Tex problemet med att det fods for fa barn nu for tiden, vilket gor att hans generation kanske kommer att sta utan pension nar de blir gamla. Han menar att kvinnor i Japan borjar bli mer och mer jamstallda mannen och att det idag aven ar vanligt att kvinnor arbetar och vill skaffa en karriar. Darfor ar det inte ovanligt att manga far sitt forsta barn sa sent som vid 35 ars alder. Han berattade aven att man i Japan inte har tillgang till sa mycket semester och att den semester man har vanligtvis inte ar betald.
Har far man betala for att lasa pa universitet, som i sa manga andra lander. Han berattar att det ar vanligt att manga pa universitetet knappt pluggar nagot alls darfro att de ar skoltrotta. Eftersom att det ar svart att komma in pa universitet eller hogskola sa pluggar manga valdigt hart i gymnasiet men nar de val fatt sin studieplats pa univ. slappnar de av och blir lata istallet.
Han ser det som ett problem att manga gar direkt fran gymnasiet till universitetet. Istallet tycker han att det ar bra att ta nagot ar off for att vila och komma pa vad det ar man vill gora i livet for da skulle formodligen manga fler plugga hart pa universitetet...
Han berattar aven att den nya regeringen (sedan en vecka tillbaka) vill ha storre imigration till Japan. De behover fler ingenjorer och vill garna ha hit folk fran exempelvis Europa darfor att de talar engelska. Hittills ar det mest andra asiater som flyttar till Japan och darfor behover de aldrig prata annat an japanska, men regeringen anser att japanarna nu maste bli konkurrenskraftiga och kunna konversera med folk fran andra lander utanfor asien.
Han sager ocksa att japaner ar valdigt konservativa (no shit) och han tycker ibland att de ar lite for korrekta. Han upplever sina egna som blyga i jamforelse till manniskor ifran andra lander...
Han berattade att han var i Stockholm forra sommaren och att han blev forvanad over att man var tvungen att ta av sig skorna i receptionen pa hostelet och inte fick ha med sig dem in pa rummet (precis som det ar i japan). Jag blev ocksa forvanad, for jag trodde inte det var sa hemma, men men.. personalen pa hostelet kanske var japan inspirerade?!
I vilket fall verkade han gilla stockholm och han sade att han var imponerad av svensk design... haha. Och att han hade tittat pa wasa skeppet :)
Na nu skall jag ta och lasa lite i min daliga bok, el choko. den e sa seg.... men jag har inget annat for mig.
ｷｯｾsｱﾝdﾌgsfﾛmｼﾞｬﾊﾟﾝ!!
:)
Han berattar manga intressanta saker om japan och det japanska samhallet. Tex problemet med att det fods for fa barn nu for tiden, vilket gor att hans generation kanske kommer att sta utan pension nar de blir gamla. Han menar att kvinnor i Japan borjar bli mer och mer jamstallda mannen och att det idag aven ar vanligt att kvinnor arbetar och vill skaffa en karriar. Darfor ar det inte ovanligt att manga far sitt forsta barn sa sent som vid 35 ars alder. Han berattade aven att man i Japan inte har tillgang till sa mycket semester och att den semester man har vanligtvis inte ar betald.
Har far man betala for att lasa pa universitet, som i sa manga andra lander. Han berattar att det ar vanligt att manga pa universitetet knappt pluggar nagot alls darfro att de ar skoltrotta. Eftersom att det ar svart att komma in pa universitet eller hogskola sa pluggar manga valdigt hart i gymnasiet men nar de val fatt sin studieplats pa univ. slappnar de av och blir lata istallet.
Han ser det som ett problem att manga gar direkt fran gymnasiet till universitetet. Istallet tycker han att det ar bra att ta nagot ar off for att vila och komma pa vad det ar man vill gora i livet for da skulle formodligen manga fler plugga hart pa universitetet...
Han berattar aven att den nya regeringen (sedan en vecka tillbaka) vill ha storre imigration till Japan. De behover fler ingenjorer och vill garna ha hit folk fran exempelvis Europa darfor att de talar engelska. Hittills ar det mest andra asiater som flyttar till Japan och darfor behover de aldrig prata annat an japanska, men regeringen anser att japanarna nu maste bli konkurrenskraftiga och kunna konversera med folk fran andra lander utanfor asien.
Han sager ocksa att japaner ar valdigt konservativa (no shit) och han tycker ibland att de ar lite for korrekta. Han upplever sina egna som blyga i jamforelse till manniskor ifran andra lander...
Han berattade att han var i Stockholm forra sommaren och att han blev forvanad over att man var tvungen att ta av sig skorna i receptionen pa hostelet och inte fick ha med sig dem in pa rummet (precis som det ar i japan). Jag blev ocksa forvanad, for jag trodde inte det var sa hemma, men men.. personalen pa hostelet kanske var japan inspirerade?!
I vilket fall verkade han gilla stockholm och han sade att han var imponerad av svensk design... haha. Och att han hade tittat pa wasa skeppet :)
Na nu skall jag ta och lasa lite i min daliga bok, el choko. den e sa seg.... men jag har inget annat for mig.
ｷｯｾsｱﾝdﾌgsfﾛmｼﾞｬﾊﾟﾝ!!
:)
fredag 11 september 2009
Big in Japan
Okinawa blev inte som jag förväntat mig. Tror kanske mycket beror på att det är off-season. Det fanns ingen där som kunde prata engelska, inte ens lite lite.. Jag fick inte tag på någon dyk klubb och att ta sig ut till småöarna visade sig vara väääldigt dyrt.
Synd. För ön har egenligen en massa fina stränder och Naha city var en bubblande stad med massvis av restauranger och nattklubbar. Men hur kul är det att gå ut på egen hand när man inte ens kan beställa mat pga tillkortakommande i språket? Jag behöver verkligen lära mig japanska...
Så jag hittade en sista minuten flight till Fukuoka igår morse. Jag packade ihop mig i ett navs och flög iväg. Så nu är jag alltså i den stad som mitt universitet ligger utanför.
Det verkar var en stor och härlig stad! Jag har hittat ett, om än väldigt dyrt, supertrevligt hostel i klassisk japansk stil. Igårkväll bodde det en del japsar här samt två grabbar som jag tidigare träffat på i Kyoto. Idag är jag själv med en japansk kvinna... haha. Hon pratar iof lite engelska. Och de som har hostelet pratar bra engelska, så jag antar att jag får hänga med dem ;)
Jag sov till 11.30 imorse, vilket jag tycker jag var värd. Nu spenderar jag bara tid i väntan på att min tvätt skall bli klar.
Planen framöver är mycket oklar. Antingen åker jag imorgon kväll till Nagasaki och kikar in krigsmonument, museum och grejjer. Eller så stannar jag bara här i fyra nätter till och lär känna staden?!
Det kan ju vara skoj att spara lite sightseeing till senare om vi har några dagar off från skolan?!
På tisdag skall jag möta upp Roni och sedan bär det av till universitetet.
Synd. För ön har egenligen en massa fina stränder och Naha city var en bubblande stad med massvis av restauranger och nattklubbar. Men hur kul är det att gå ut på egen hand när man inte ens kan beställa mat pga tillkortakommande i språket? Jag behöver verkligen lära mig japanska...
Så jag hittade en sista minuten flight till Fukuoka igår morse. Jag packade ihop mig i ett navs och flög iväg. Så nu är jag alltså i den stad som mitt universitet ligger utanför.
Det verkar var en stor och härlig stad! Jag har hittat ett, om än väldigt dyrt, supertrevligt hostel i klassisk japansk stil. Igårkväll bodde det en del japsar här samt två grabbar som jag tidigare träffat på i Kyoto. Idag är jag själv med en japansk kvinna... haha. Hon pratar iof lite engelska. Och de som har hostelet pratar bra engelska, så jag antar att jag får hänga med dem ;)
Jag sov till 11.30 imorse, vilket jag tycker jag var värd. Nu spenderar jag bara tid i väntan på att min tvätt skall bli klar.
Planen framöver är mycket oklar. Antingen åker jag imorgon kväll till Nagasaki och kikar in krigsmonument, museum och grejjer. Eller så stannar jag bara här i fyra nätter till och lär känna staden?!
Det kan ju vara skoj att spara lite sightseeing till senare om vi har några dagar off från skolan?!
På tisdag skall jag möta upp Roni och sedan bär det av till universitetet.
tisdag 8 september 2009
Från prinsessa till Fånge
Vaknade galet sliten imorse efter att två nätter i rad bara sovit tre timmar...Mådde illa, hoppade över frukost och delade taxi till stationen.
Jag fascineras fortfarande, varje dag, varje minut, över hur otroligt korrekt och artigt allting är i detta land. Exempelvis;
Taxichauffören, som för övrigt är klädd i vit skjorta, mörka byxor, vita handskar och klassiskt chaufför mössa, håller upp dörrar och bär bagage åt en. Under resan är dörrarna låsta så när man nått sin destination så skyndar chauffören ut för att öppna åt en samtidigt som han lyfter på hatten och tackar så mycket för resan...
Väl på plats på planet, en jumbojet knappt halvfull, kommer en flygvärdinna fram till mig med sitt allra bredaste leende och tackar fr att jag flyger med dem samt frågar om jag vill ha en filt..! Det absolut knäppaste av allt var när planet rullade iväg på startbanan för då står personalen som lastat bagage, tankat planet osv neranför på marken, uppställda i en felfri rad och vinkar av oss. HAHA. Trodde jag var med i en film, eller kanske dolda kameran.
Den kungliga behandlingen försvann dock så snart jag satte min fot på Barneys hostel, Okinawa. Fy fan!
Till att börja med fick jag leta mig upp via något slags dankat garage för att ens komma till receptionen på sjätte våningen i ett rivningshus. Jag blir visad till mitt "rum" som egentligen är en loftsäng i en lång korridor av jämlikar.
Jag tycker iof att tanken är god. Att gästerna kan betala dorm priser men ändå vara ensamma om de vill. Men så skitigt det är!!!Mitt lakan var fullt av svarta hårstrån sp jag fick be om ett nytt, och dammsugit har de nog aldrig gjort. Toaletterna är vidriga...
Jag är så trött, så ensam och vill bara gråta. Men jag försöker intala mig själv om att jag varit med om värre, vilket jag verkligen har. Men varje gång man skall ut och budgetresa och bo på skitställen krävs en invänjningsperiod... Och jag skall dessutom bo här i tre nätter. Det värsta av allt är att på nätet såg det jätte lyxigt ut, fattar inte hur de har fått till det där.
Under min säng kryllar det av små vita doftpastiller i plastförpackningar. Jag funderar;
Antingen är de till för att just dofta i "rummet", men varför ligger de då under sängen istället för att hänga i en påse på väggen eller likannde? ELLER så är de till för att hålla kackerlackor borta? Och det känns inte bra. Att sova p1å golvet i ett rum där det kryllar av vidriga, äckel kryp. Hur skall jag kunna sova?
Positiva tankar Weronica, positiva. Det blir säkert bra om jag får sova lite och förhoppningsvis så får jag njuta av en fin baddag imorgon? På Okinawa har vi för tillfället 31 grader varmt :)
Och ja, just det. Till min pappa och mina bröder vill jag bara säga; tyvärr är inte livet rättvist. Men den dag ni ringer Niklas och frågar hur JAG har det på andra sidan jorden, skall jag skicka en speciell hälsning även till er ;)
Jag fascineras fortfarande, varje dag, varje minut, över hur otroligt korrekt och artigt allting är i detta land. Exempelvis;
Taxichauffören, som för övrigt är klädd i vit skjorta, mörka byxor, vita handskar och klassiskt chaufför mössa, håller upp dörrar och bär bagage åt en. Under resan är dörrarna låsta så när man nått sin destination så skyndar chauffören ut för att öppna åt en samtidigt som han lyfter på hatten och tackar så mycket för resan...
Väl på plats på planet, en jumbojet knappt halvfull, kommer en flygvärdinna fram till mig med sitt allra bredaste leende och tackar fr att jag flyger med dem samt frågar om jag vill ha en filt..! Det absolut knäppaste av allt var när planet rullade iväg på startbanan för då står personalen som lastat bagage, tankat planet osv neranför på marken, uppställda i en felfri rad och vinkar av oss. HAHA. Trodde jag var med i en film, eller kanske dolda kameran.
Den kungliga behandlingen försvann dock så snart jag satte min fot på Barneys hostel, Okinawa. Fy fan!
Till att börja med fick jag leta mig upp via något slags dankat garage för att ens komma till receptionen på sjätte våningen i ett rivningshus. Jag blir visad till mitt "rum" som egentligen är en loftsäng i en lång korridor av jämlikar.
Jag tycker iof att tanken är god. Att gästerna kan betala dorm priser men ändå vara ensamma om de vill. Men så skitigt det är!!!Mitt lakan var fullt av svarta hårstrån sp jag fick be om ett nytt, och dammsugit har de nog aldrig gjort. Toaletterna är vidriga...
Jag är så trött, så ensam och vill bara gråta. Men jag försöker intala mig själv om att jag varit med om värre, vilket jag verkligen har. Men varje gång man skall ut och budgetresa och bo på skitställen krävs en invänjningsperiod... Och jag skall dessutom bo här i tre nätter. Det värsta av allt är att på nätet såg det jätte lyxigt ut, fattar inte hur de har fått till det där.
Under min säng kryllar det av små vita doftpastiller i plastförpackningar. Jag funderar;
Antingen är de till för att just dofta i "rummet", men varför ligger de då under sängen istället för att hänga i en påse på väggen eller likannde? ELLER så är de till för att hålla kackerlackor borta? Och det känns inte bra. Att sova p1å golvet i ett rum där det kryllar av vidriga, äckel kryp. Hur skall jag kunna sova?
Positiva tankar Weronica, positiva. Det blir säkert bra om jag får sova lite och förhoppningsvis så får jag njuta av en fin baddag imorgon? På Okinawa har vi för tillfället 31 grader varmt :)
Och ja, just det. Till min pappa och mina bröder vill jag bara säga; tyvärr är inte livet rättvist. Men den dag ni ringer Niklas och frågar hur JAG har det på andra sidan jorden, skall jag skicka en speciell hälsning även till er ;)
Hej då!
måndag 7 september 2009
Mot slutet
Idag bokade jag flygbiljett till Okinawa, en ö utanför den japanska sydspetsen. Resandet är ju snart slut och allvaret börjar. Därför måste jag sola, bada och vila mig lite såhär på sluttampen.
Dagen har spenderats gående över mer eller mindre hela Kyoto. Gjorde ett litet äventyr upp i Kyoto tower, spanade ut över staden och skymtade en gigantisk sittande Buddha uppe i bergen...
Igår kväll åt vi god japan mat, drack massa vin och sake som är japanskt ris vin, 20%. Vi hade djupa diskussioner enda in till klockan 06 imorse...
Det som varit allra roligast med att resa själv är att man möter så otroligt många mäniskor som är så fantastiskt olika och med så många olika histoier och erfarenheter. Som bäddat för roliga, passionerade och högljudda diskussioner!! :)
Jag har inte så mycket att berätta så jag tror jag stannar här.
Till mamma vill jag bara säga att du inte behöver oroa dig! Jag mår bättre än jag gjort på länge, alla är snälla, maten god, ingen magsjuka, sover bra och inga allergier!!!!
Puss och Kram!
Dagen har spenderats gående över mer eller mindre hela Kyoto. Gjorde ett litet äventyr upp i Kyoto tower, spanade ut över staden och skymtade en gigantisk sittande Buddha uppe i bergen...
Igår kväll åt vi god japan mat, drack massa vin och sake som är japanskt ris vin, 20%. Vi hade djupa diskussioner enda in till klockan 06 imorse...
Det som varit allra roligast med att resa själv är att man möter så otroligt många mäniskor som är så fantastiskt olika och med så många olika histoier och erfarenheter. Som bäddat för roliga, passionerade och högljudda diskussioner!! :)
Jag har inte så mycket att berätta så jag tror jag stannar här.
Till mamma vill jag bara säga att du inte behöver oroa dig! Jag mår bättre än jag gjort på länge, alla är snälla, maten god, ingen magsjuka, sover bra och inga allergier!!!!
Puss och Kram!
söndag 6 september 2009
Do you?
Det är fredag kväll i Kyoto, en japansk metropol, den forna huvudstaden, cirka 12 timmar söder om Tokyo. Klockan går mot 21 och det har redan börjat skymma. I skandinaviska mått mät är det fortfarade rejält varmt ute, men solen bränner inte längre i ansiktet och skapar små svettdroppar längst med ryggraden.
Hon är nyduschad, iklädd rena kläder och redo för nattens ävenyr. Hungern biter sig fast i magen och eftersom alla andra redan ätit beger hon sig sjäv ut på kyotos gator för att finna något ätbart.
Hon vandrar ett par kavrter ner. Samtidigt som hon funderar över dagen som varit lägger ohon märke till en liten gestalt som går längst med henne själv. Ett svagt mumel fyller hennes öron. Säger han något? På Japanska?
Hungern gör sig ordentligt påmind och något kvarter senare ökar hon på stegen. Den lilla gestalten gör samma sak.
Att äta på restaurang alldeles ensam har för henne tidigare, alltid verkat så konstigt. Lite utstött. Numer är det vardag.
Hon serveras te, misosoppa, ris och någon slags biff, äter med god aptit och betalar gladerligen notan på 38 kronor. Kliver utnför restaurangen och styr direkt stegen hemmåt igen.
Så dyker han upp på nytt. Den lilla gestalten. 20 minutr senare. Är det en tillfällighet? Mummlar han? Hon tittar nyfiket men samtidigt lite oroat ner på en smal, liten pojke, kanske 15 år gammal. "Konichiwaa". Han är snabb på att svara och samtidigt passa på at fråga vad klockan är. Ingen aning? Jag har ingen klocka, säger hon och ler.
Han fortsätter obekymmrat promenera längst hennes sida och plötsligt uttrycker han "you have very sexy body".
Hon ler, inombords gapskrattar hon. Vad är detta? Ett skämt? Har han stalkat henne runt, samlat mod i 30 minuter för att uttrycka en sådan patetisk sak? Herre gud, han är bara ett barn!
På frågan om hans ålder svara han dock 22 år...
De stannar i en korning för röt ljus och han frågar, knappt hörbart, om hon vill följa med till parken "där borta" för at prata, bara de två?
Hon säger att hon tyvärr inte kan för att hon skall tillbrinag kvällen ihop med en vän. Han tittar oförstående på henne och hon förtydligar med en ordentlig huvudskakning och formulerar ordet "Tamaduchi" mellan sina läppar.
Aha! Han tycs förstå. Men ändå inte för han fortsätter att vandra vid hennes sida. När de slutligen komer fram till hennes hostel, tar han tag i hennes nakna arm och ber henne stanna. Det blir tyst ett tag, hon tittar nyfiket på honom, en kort japansk man i 22 års ålder, men flip-flop, rosa ryggsäck och med ett ansikte som en 15 åring. Han tittar generat på henne, en lång, blond europé, i jenaskjol och rött linne, med håret utsläppt över axlarna.
"Aj......Aj..Lovve Jo". Säger han och trycker handflatan mot sitt bröst.
What?
Hon blir lite överraskad. Skratt bubblar upp inom henne och hon gör verkligen sitt bästa för att inte visa det.
"Arigato. Thank you" säger hon och bockar, så allvarligt hon kan.
Just som hon skall vända på klacken och kliva över tröskeln till sitt boende hör hon honom fråga, lite högre denna gång; "And ju"?
.........Vad menar han?
"And ju? Ju lovve mi"?
"Well you lookes like a nice guy".
Han skiner upp och ritar cirklar med pekfingret runt ansiktet. "Ju lovve face".
"Ehh...hmm...You are OK".
"Ohhh, thank ju, thank ju", utbrister han samtidigt som han tar ett stadigt tag om hennes hand och skakar den som om hon precis givit honom ett jobb.
Som en skänk från ovan dyker en av männen från hostelet upp runt hörnet och räddar henne ur den mest absurda situation på mycket, mycket länge...
Hon är nyduschad, iklädd rena kläder och redo för nattens ävenyr. Hungern biter sig fast i magen och eftersom alla andra redan ätit beger hon sig sjäv ut på kyotos gator för att finna något ätbart.
Hon vandrar ett par kavrter ner. Samtidigt som hon funderar över dagen som varit lägger ohon märke till en liten gestalt som går längst med henne själv. Ett svagt mumel fyller hennes öron. Säger han något? På Japanska?
Hungern gör sig ordentligt påmind och något kvarter senare ökar hon på stegen. Den lilla gestalten gör samma sak.
Att äta på restaurang alldeles ensam har för henne tidigare, alltid verkat så konstigt. Lite utstött. Numer är det vardag.
Hon serveras te, misosoppa, ris och någon slags biff, äter med god aptit och betalar gladerligen notan på 38 kronor. Kliver utnför restaurangen och styr direkt stegen hemmåt igen.
Så dyker han upp på nytt. Den lilla gestalten. 20 minutr senare. Är det en tillfällighet? Mummlar han? Hon tittar nyfiket men samtidigt lite oroat ner på en smal, liten pojke, kanske 15 år gammal. "Konichiwaa". Han är snabb på att svara och samtidigt passa på at fråga vad klockan är. Ingen aning? Jag har ingen klocka, säger hon och ler.
Han fortsätter obekymmrat promenera längst hennes sida och plötsligt uttrycker han "you have very sexy body".
Hon ler, inombords gapskrattar hon. Vad är detta? Ett skämt? Har han stalkat henne runt, samlat mod i 30 minuter för att uttrycka en sådan patetisk sak? Herre gud, han är bara ett barn!
På frågan om hans ålder svara han dock 22 år...
De stannar i en korning för röt ljus och han frågar, knappt hörbart, om hon vill följa med till parken "där borta" för at prata, bara de två?
Hon säger att hon tyvärr inte kan för att hon skall tillbrinag kvällen ihop med en vän. Han tittar oförstående på henne och hon förtydligar med en ordentlig huvudskakning och formulerar ordet "Tamaduchi" mellan sina läppar.
Aha! Han tycs förstå. Men ändå inte för han fortsätter att vandra vid hennes sida. När de slutligen komer fram till hennes hostel, tar han tag i hennes nakna arm och ber henne stanna. Det blir tyst ett tag, hon tittar nyfiket på honom, en kort japansk man i 22 års ålder, men flip-flop, rosa ryggsäck och med ett ansikte som en 15 åring. Han tittar generat på henne, en lång, blond europé, i jenaskjol och rött linne, med håret utsläppt över axlarna.
"Aj......Aj..Lovve Jo". Säger han och trycker handflatan mot sitt bröst.
What?
Hon blir lite överraskad. Skratt bubblar upp inom henne och hon gör verkligen sitt bästa för att inte visa det.
"Arigato. Thank you" säger hon och bockar, så allvarligt hon kan.
Just som hon skall vända på klacken och kliva över tröskeln till sitt boende hör hon honom fråga, lite högre denna gång; "And ju"?
.........Vad menar han?
"And ju? Ju lovve mi"?
"Well you lookes like a nice guy".
Han skiner upp och ritar cirklar med pekfingret runt ansiktet. "Ju lovve face".
"Ehh...hmm...You are OK".
"Ohhh, thank ju, thank ju", utbrister han samtidigt som han tar ett stadigt tag om hennes hand och skakar den som om hon precis givit honom ett jobb.
Som en skänk från ovan dyker en av männen från hostelet upp runt hörnet och räddar henne ur den mest absurda situation på mycket, mycket länge...
MT Fujji
Mt Fujji var toppen! JAa får en sådan kick när jag gör saker som detta! Man känner sig så liten, men ändå så stor! Man är helt utelämnad åt naturen och krafter man själv inte kan styra över, man är en måsskit på ett berg, men man känner att man lever och "the sound of silence" ringer i öronen på en!!!!!
Kärlek!
Jag var lite oolig över att bestiga ett berg själv, jag menar..iafll något skulle hända elle ifall man råkar gå vilse. Men det är ju klatr som korvspad att man inte gör...Vad tänkte jag på? Dessutom fick jag sällskap (även om jag egentligen inte ville det) av en israelisk ingenjör, som pratade om sitt jobb i tre timar och hade ett armbandsur där man varje gång man vill veta vad klocan är måste räkna ut det matematiskt...
Samtidigt som jag ibland ogillar vissa människor man träffar..eler egentligen inte ogillar, utan bara inte gillar, så tycker jag ändå om det. Det är skoj, intressant och lärorikt att träffa alla dessa människor, höra deras historia och ta del av deras erfareneter.
Som de två andra israeler (det kryllar av dem här) som jag spenderade en dag i Kuyoto med, vilkas munnar brann av iver när jag frågade dem om Israel-Palestina konflikten...Gud sådant älskar jag! Nu behöver jag dock träffa någon från Palestina och höra dennes verson av storyn ;)
Nu är klockan snart 02 här och jag försöker finna flyg til Okinawa, får se vart det blir av det. Sov gott!
Kärlek!
Jag var lite oolig över att bestiga ett berg själv, jag menar..iafll något skulle hända elle ifall man råkar gå vilse. Men det är ju klatr som korvspad att man inte gör...Vad tänkte jag på? Dessutom fick jag sällskap (även om jag egentligen inte ville det) av en israelisk ingenjör, som pratade om sitt jobb i tre timar och hade ett armbandsur där man varje gång man vill veta vad klocan är måste räkna ut det matematiskt...
Samtidigt som jag ibland ogillar vissa människor man träffar..eler egentligen inte ogillar, utan bara inte gillar, så tycker jag ändå om det. Det är skoj, intressant och lärorikt att träffa alla dessa människor, höra deras historia och ta del av deras erfareneter.
Som de två andra israeler (det kryllar av dem här) som jag spenderade en dag i Kuyoto med, vilkas munnar brann av iver när jag frågade dem om Israel-Palestina konflikten...Gud sådant älskar jag! Nu behöver jag dock träffa någon från Palestina och höra dennes verson av storyn ;)
Nu är klockan snart 02 här och jag försöker finna flyg til Okinawa, får se vart det blir av det. Sov gott!
torsdag 3 september 2009
Tolett för slofockar och enarmade banditer
En rolig grej med toaletterna här. Bortsett från hål i golvet, som är vanligt återkommande i hela Asien så har Japanerna även "vanliga" toaletter men de är ruskigt hi-tech. En massa konstiga knappar på sidan om toaletten med förklaringar på Japanska. Jag fattar inget. Men idag satt jag på en som även hade bilder ovanför varje japanskt ord. Jag förstod att man kunde bli spolad i rumpan från olika vinklar, beroende på vilken knapp man tryckte på... Såklart var jag tvungen att prova. Hahaha. Första knappen skickade en stråle bakifrån rätt upp i.. ja ni vet...?! Inte så skönt. Den andra sköljde av från sidan och en tredje kom svagt underifrån och frammåt.... Sjuk grej. Jag menar, hur jobbigt är det egentligen att torka sig i rumpan när man har uträttat sina behov?
Jag förvånas varje minut över hur annorlunda allting är här. Inte egentligen så annorlunda från hemma, men helt galet olikt restrerande delar av Asien som jag besökt. Det geografiska avståndet mellan Japan och Kina är inte dirket stort, men jag finer inga ord för att beskiva det otroligt stora kulturella glappet. För att inte tala om det ekonomiska, infrastrukturella osv..
Kineser är skitiga, gapiga och buffliga. Japaner? Rena, strikta, kan stå i kö, artiga, ler ofta, låter inte så mycket, respekterar integritet....ja... helt tvärtemot sina grannar vill säga.
Kineser är skitiga, gapiga och buffliga. Japaner? Rena, strikta, kan stå i kö, artiga, ler ofta, låter inte så mycket, respekterar integritet....ja... helt tvärtemot sina grannar vill säga.
Jag dessutom undrar; kan Japaner bli arga?
Noterade en annan sak idag. Utan överdrift så bär säkert 80% av alla män på gatorna kostym. Man ser då och då unga män (skolpojkar) som går i jeans annars så är det uteslutande mörka kostymer med ljusa skjortor som befolkar Tokyos gator. Många människor, kanske var 15 person har dessutom mask för ansiktet. Som om det skulle hjälpa mot något liksom.
Nu skall jag packa iordning mig själv. Hej då!
Noterade en annan sak idag. Utan överdrift så bär säkert 80% av alla män på gatorna kostym. Man ser då och då unga män (skolpojkar) som går i jeans annars så är det uteslutande mörka kostymer med ljusa skjortor som befolkar Tokyos gator. Många människor, kanske var 15 person har dessutom mask för ansiktet. Som om det skulle hjälpa mot något liksom.
Nu skall jag packa iordning mig själv. Hej då!
And she strikes again!
Vaknade klockan 05 imorse. Fast att jag inte behövde gå upp förrens två timmar senare. Vet inte exakt vad jag gjorde fram till klockan 08.30 då jag hastigt slog ett öga på klockan och insåg att jag har sjukt brottom!!! Vräker på mig mina två väskor, som tycks väga mer och mer för var dag?! Försöker mitt bästa att springa till t-banan, går inte så vidare bra.. Alldeles för lite tid spenderad i Tokyo för att ha lärt mig att avståndet mellan två stationer inte är som skanstull-medis, snarare skanstull-t.centralen... Kliver av tåget några minuter innan bussen går. Frågar en konduktör om utgången till busstationen. Det tar någon minut för honom att förstå vad jag egentligen frågar om, sedan tar han fram en karta i sakta mak..och ja... jag tackar för mig och går.
Nu vill jag bara att ni håller i er på HUR många uppgångar denna station har..
Först är det numrerat A-E sedan har varje bokstav 18 upgångar.. 5x18=90. Således en chans på 90 att gå upp rätt. Guess it´s not my lucky day... Det togmig drygt 30 minuter att ens ta mig upp från t-banan!!!!
På busstationen möts jag av en skylt som skriker "no refund on departured buses".
VA FAN!!! Fick betala ytterligare 1700 yen för att kunna ta mig till Kawaguchi-Ko. Men nu är jag i alla fall här. Och det har blivit en sjukt dyr avstickare. Svindyrt boende, måste åka taxi till bergsstationen imorgon för att hinna bestiga berget innan jag måste resa vidare till Kyoto.. Håller tummarna för att vädret får en att minnas dagen med ett leende?! :)
Nu vill jag bara att ni håller i er på HUR många uppgångar denna station har..
Först är det numrerat A-E sedan har varje bokstav 18 upgångar.. 5x18=90. Således en chans på 90 att gå upp rätt. Guess it´s not my lucky day... Det togmig drygt 30 minuter att ens ta mig upp från t-banan!!!!
På busstationen möts jag av en skylt som skriker "no refund on departured buses".
VA FAN!!! Fick betala ytterligare 1700 yen för att kunna ta mig till Kawaguchi-Ko. Men nu är jag i alla fall här. Och det har blivit en sjukt dyr avstickare. Svindyrt boende, måste åka taxi till bergsstationen imorgon för att hinna bestiga berget innan jag måste resa vidare till Kyoto.. Håller tummarna för att vädret får en att minnas dagen med ett leende?! :)
onsdag 2 september 2009
Ny dag- Nya äventyr
Vaknade kl 09 imorse efter att ha sovit 14 timmar. Borträknat den timme jag vaknade kl 03 inatt och inte kunde somna om förrens kl 04. Jag vände och vred på mig och någonstans i mörkret skymtade jag en rumpa stor som en ladygårdsdörr, iklädd tanga, tillhörande körsbärsodlaren...Vet inte om det kan ha bidragit till mina problem att somna om?!
I köket sprang jag på Lee, fr Holland, vilken också hade anlänt igår och idag skulle utforska delar av Tokyo. Vi gjorde således följe.
Tokyo är inte alls vad jag förväntat mig... Saknar det där galna och kaotiska som jag trodde skulle infinna sig i varje gatuhörn. Istället känns det som om jag hamnat i en grå och lugn förort. Byggnaderna ä rinte ens så höga som jag trodde...
Letade ett bra tag efter kejsar palatset, fick talat om för oss att det inte gr att se, därför att det ligger gömt bakom en stor mur.. Råkade hooka upp med en man från england, bofast i Cypern, här i jobb och som desperat ville umgås med oss under dagen. Man är ju inte den som är den så.. :)
Steven hette han, pratade mycket och fort, skämtade som en riktig engelskman och förbannade de brittiska politikerna. Han bjöd oss på god lunch och gav oss kindpussar när han åkte hem till sitt hotell igen.
Noterade saker i Japan hittills;
Alla japanska män bär sina byxor alldeles för högt upp.
Många kvinnor klär sig i solskärmar, gärna i någon skrikig 80-tals färg.
Det är inte så himmla dyrt som alla säger i Tokyo.
Även många unga är dåliga på engelska.
Husen är inte så höga.
Det är ok att röka inomhus, men utomhus finns det ofta rökrutor och även områden/gator som det är helt förbjudet att röka på.
Ikväll skall jag äta sushi (förhoppningsvis) och gå på karaokeklubb. Imorgon bär det av mot Mt Fujji. Håller tummarna för att man får bestiga berget och att informationen om att det är förbjudet att klättra/vandra efetr den 26 augusti, helt enkelt inte stämmer?!
So long everybody!
I köket sprang jag på Lee, fr Holland, vilken också hade anlänt igår och idag skulle utforska delar av Tokyo. Vi gjorde således följe.
Tokyo är inte alls vad jag förväntat mig... Saknar det där galna och kaotiska som jag trodde skulle infinna sig i varje gatuhörn. Istället känns det som om jag hamnat i en grå och lugn förort. Byggnaderna ä rinte ens så höga som jag trodde...
Letade ett bra tag efter kejsar palatset, fick talat om för oss att det inte gr att se, därför att det ligger gömt bakom en stor mur.. Råkade hooka upp med en man från england, bofast i Cypern, här i jobb och som desperat ville umgås med oss under dagen. Man är ju inte den som är den så.. :)
Steven hette han, pratade mycket och fort, skämtade som en riktig engelskman och förbannade de brittiska politikerna. Han bjöd oss på god lunch och gav oss kindpussar när han åkte hem till sitt hotell igen.
Noterade saker i Japan hittills;
Alla japanska män bär sina byxor alldeles för högt upp.
Många kvinnor klär sig i solskärmar, gärna i någon skrikig 80-tals färg.
Det är inte så himmla dyrt som alla säger i Tokyo.
Även många unga är dåliga på engelska.
Husen är inte så höga.
Det är ok att röka inomhus, men utomhus finns det ofta rökrutor och även områden/gator som det är helt förbjudet att röka på.
Ikväll skall jag äta sushi (förhoppningsvis) och gå på karaokeklubb. Imorgon bär det av mot Mt Fujji. Håller tummarna för att man får bestiga berget och att informationen om att det är förbjudet att klättra/vandra efetr den 26 augusti, helt enkelt inte stämmer?!
So long everybody!
tisdag 1 september 2009
How I'm doin?!
Det var jobbigt pa arlanda imorse men sa fort jag fick massa praktiskt att tanka pa (tex hur man gar obemarkt forbi med alldeles for mycket handbagage) sa forsvann det ledsna.
Tankten i incheckningen var trevlig som fa, sakert for att jag sag sa sliten ut. Rutinerad som jag ar, var jag snabb med att slanga upp pass och biljetter ovanpa vagsiffran sa att de inte skulle marka min tunga vaska. Jag lyckades tjuvkika lite diskret och faktiskt, den vagde bara 19.8 kilo. YEEAAHHH!!!
Flygningen var Ok. Hjalpsamma flygvardinnor i stiligt klassiska drakter, som sig bor pa en flygning med SAS. Maten bra, till och med god!
Val pa Narita airport fick man skanna hela sig sjalv, lamna fingeravtryck och ta foton.
Nothing to declaire...Rullar ut bagaget, som faktiskt kom fram, genom exit dorren och star forvirrad i ankomsthallen i Tokyo.
Far dock tag pa en glad liten man, som med stapplande engelska gor allt i sin makt for att besvara mina fragor. Han ritar en vacker karta sa att jag vet hur jag skall hitta mitt hostel nar jag val klivit av taget :)
Sen foljar han mig hack i hal runt pa flygplatsen for att visa bla var hissen finns...
Kommer ner ett par vaningar under gatuplan och skall kopa biljetter till taget. SAY WHAT? Jag fattar verkligen ingenting och det verkar ingen annan viting gora heller. Plotsligt dyker det upp en tant, tre applen hog och fragar pa ganska ren engelska om jag behover hjalp?!
Sa nu vet jag hur man koper biljetter till tagen i automater.
Jetlagad som jag ar drar jag till med ett "god blesse you". HAHAHA
Tanten vantar in mig och vi gor sallskap pa taget tills hon kliver av efter ungefar 30 minuter. Engelska larare som hon ar\var gick det ypperligt att konversera med henne. Vi pratade om det nyligen vunna valet for demokratiska partiet i Japan. Hur socialsystemet fungerar, om kvinnor arbetar, att hennes dotter flyttat till Spanien idag (darfor hon var pa flygplatsen) for att bli flamenco dansos, att universitetsstudenter i Japan ar sloa samt att Stockholm ar finast pa sommaren.
Innan hon gar av pekar hon tydligt ut min hallplats pa skylten. Trots detta ingrep en man inte bara en utan tva ganger under de fem stationerna som var kvar att aka sedan tanten lamnat mig ensam. "Aido. You go? Tree stations...Next station".
Duktig som jag ar klev jag av pa ratt station och borjar envist studera den nya kartan over den linje som jag skulle byta till. Sa plotsligt star det nagon dar igen. En slank och ganska lang japan, gammal som gatan med kapp och glasogon stora som en dykarmask. Ingen engelska pratar han, men han fragar pa japanska vart jag skall och jag pekar. "oki" sager han och borjar rakna stationerna som jag skall aka. Sen visar han med hela handen att det ar fem stycken. Han raknar om igen och jag fyller i med engelska, "one, two, three..."
Jag bockar artigt och borjar ga mot taget som sakta rullar in. Mannen kommer efter och visar med fingrarna att det visst bara var tre stationer som jag skulle. Okej, tack da. Jag kliver pa, satter mig med ansiktet mot perrongen och invantar avfarden. Taget star inne ett tag och plotsligt dyker ngt bekant upp i mitt synfalt. Gubben. rakt framfor mig, utanfor fonstret. Stracker ut fyra langa fingrar i luften, tittar besvarat pa mig utan att le. Jag skrattar och bojer huvudet pa nytt. Sa forsvinner han. Det visade sig till slut att det var 5 stationer, som han fran borjan sade... :)
Dont U just love them?
Val pa hostelet betalade jag for en x~tra natt, sa hinner jag med lite tursiatnde i Tokyo imorgon innan jag drar vidare. Jag kanner mig oattraherad av storstad just nu. Jag vill ut i naturen, ta det lugnt, lyssna pa tystnaden och ta massa vackra foton.
Jag har en rumskompis som ar fran californien och som odlar korsbar, vilka han exporterar till Japan. Han babblar massor, ar jattetjock och luktar ackligt. Hans fotanda gransar till min huvudanda. Pa fragan vad jag skulle gora ikvall svarade jag knappt horbart att jag skall lasa och planera min vistelse. Men jag ville saga; gora allt utan att vara med dig!
Det har med att resa runt ensam kan man glomma. det ar omojligt, till och med om du vill.
Men att vara bland folk betyder inte att man inte kanner sig ensam. Det gor jag...lite grann...Tror jag behover sova, vanja mig lite vid kulturen och hur allt gar till. Sa kanns allt toppen sen.
Nu skall det shoppas;
armbandsur
kontantkort
frukost
hinner nog med ett och annat tempel ocksa innan det morknar.
Pa aterseende!!!
L.O.V.E
Tankten i incheckningen var trevlig som fa, sakert for att jag sag sa sliten ut. Rutinerad som jag ar, var jag snabb med att slanga upp pass och biljetter ovanpa vagsiffran sa att de inte skulle marka min tunga vaska. Jag lyckades tjuvkika lite diskret och faktiskt, den vagde bara 19.8 kilo. YEEAAHHH!!!
Flygningen var Ok. Hjalpsamma flygvardinnor i stiligt klassiska drakter, som sig bor pa en flygning med SAS. Maten bra, till och med god!
Val pa Narita airport fick man skanna hela sig sjalv, lamna fingeravtryck och ta foton.
Nothing to declaire...Rullar ut bagaget, som faktiskt kom fram, genom exit dorren och star forvirrad i ankomsthallen i Tokyo.
Far dock tag pa en glad liten man, som med stapplande engelska gor allt i sin makt for att besvara mina fragor. Han ritar en vacker karta sa att jag vet hur jag skall hitta mitt hostel nar jag val klivit av taget :)
Sen foljar han mig hack i hal runt pa flygplatsen for att visa bla var hissen finns...
Kommer ner ett par vaningar under gatuplan och skall kopa biljetter till taget. SAY WHAT? Jag fattar verkligen ingenting och det verkar ingen annan viting gora heller. Plotsligt dyker det upp en tant, tre applen hog och fragar pa ganska ren engelska om jag behover hjalp?!
Sa nu vet jag hur man koper biljetter till tagen i automater.
Jetlagad som jag ar drar jag till med ett "god blesse you". HAHAHA
Tanten vantar in mig och vi gor sallskap pa taget tills hon kliver av efter ungefar 30 minuter. Engelska larare som hon ar\var gick det ypperligt att konversera med henne. Vi pratade om det nyligen vunna valet for demokratiska partiet i Japan. Hur socialsystemet fungerar, om kvinnor arbetar, att hennes dotter flyttat till Spanien idag (darfor hon var pa flygplatsen) for att bli flamenco dansos, att universitetsstudenter i Japan ar sloa samt att Stockholm ar finast pa sommaren.
Innan hon gar av pekar hon tydligt ut min hallplats pa skylten. Trots detta ingrep en man inte bara en utan tva ganger under de fem stationerna som var kvar att aka sedan tanten lamnat mig ensam. "Aido. You go? Tree stations...Next station".
Duktig som jag ar klev jag av pa ratt station och borjar envist studera den nya kartan over den linje som jag skulle byta till. Sa plotsligt star det nagon dar igen. En slank och ganska lang japan, gammal som gatan med kapp och glasogon stora som en dykarmask. Ingen engelska pratar han, men han fragar pa japanska vart jag skall och jag pekar. "oki" sager han och borjar rakna stationerna som jag skall aka. Sen visar han med hela handen att det ar fem stycken. Han raknar om igen och jag fyller i med engelska, "one, two, three..."
Jag bockar artigt och borjar ga mot taget som sakta rullar in. Mannen kommer efter och visar med fingrarna att det visst bara var tre stationer som jag skulle. Okej, tack da. Jag kliver pa, satter mig med ansiktet mot perrongen och invantar avfarden. Taget star inne ett tag och plotsligt dyker ngt bekant upp i mitt synfalt. Gubben. rakt framfor mig, utanfor fonstret. Stracker ut fyra langa fingrar i luften, tittar besvarat pa mig utan att le. Jag skrattar och bojer huvudet pa nytt. Sa forsvinner han. Det visade sig till slut att det var 5 stationer, som han fran borjan sade... :)
Dont U just love them?
Val pa hostelet betalade jag for en x~tra natt, sa hinner jag med lite tursiatnde i Tokyo imorgon innan jag drar vidare. Jag kanner mig oattraherad av storstad just nu. Jag vill ut i naturen, ta det lugnt, lyssna pa tystnaden och ta massa vackra foton.
Jag har en rumskompis som ar fran californien och som odlar korsbar, vilka han exporterar till Japan. Han babblar massor, ar jattetjock och luktar ackligt. Hans fotanda gransar till min huvudanda. Pa fragan vad jag skulle gora ikvall svarade jag knappt horbart att jag skall lasa och planera min vistelse. Men jag ville saga; gora allt utan att vara med dig!
Det har med att resa runt ensam kan man glomma. det ar omojligt, till och med om du vill.
Men att vara bland folk betyder inte att man inte kanner sig ensam. Det gor jag...lite grann...Tror jag behover sova, vanja mig lite vid kulturen och hur allt gar till. Sa kanns allt toppen sen.
Nu skall det shoppas;
armbandsur
kontantkort
frukost
hinner nog med ett och annat tempel ocksa innan det morknar.
Pa aterseende!!!
L.O.V.E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)