Öppnade precis brevlådan och möttes av en mycket glad överraskning. Innefrån plåtskåpet log fyra stycken vita kuvert, stämplade "God Jul" mot mig. Jag insåg genast att vi fått julkort!
Jippie!!
Vet att det e töntigt men jag blir superglad varje gång jag får ett fint litet kort som visar att någon där ute i kylan tänker på en.
Nu hänger det en hel radda med fin fina kort i vardagsrummet och sprider extra julstämning!!
:)
Inom en mycket snar framtid är det dags att börja packa prylar i kartonger.
*suck*
Det enda goa med det är att man ges tillfälle att rensa bort en hel del massa skräp som inte längre (eller aldrig) använts.
Idag började jag projekt "tömma skafferiet" och bakade dubbel sats bullar. Såklart blev de inte speciellt goda men jag är åtminstone en burk vaniljsocker och en påse mjöl fattigare!
Om inte mindre än tre dagar är det julatfon - sedan nyårsafton och sedan börjar jag skolan igen.
Det blir intressant.. Ser fram emot att läsa lite, gå på seminarier och träffa folk och känna att jag gör lite nytta. Men samtidigt är jag lite nervös för hur det skall gå. Var ska jag göra av Ella? Kommer jag kunna plugga? Klara tenta?
En annan intressant sak är att mer el mindre alla hört av sig och tackat för julkortet de fått.. Jag har skickat julkort i massvis av år och aldrig tidigare har någon tackat (bortsett från min mormor). Jag undrar vad det kan bero på?
Hej!
I Helgen bakades det utav bara sjutton. I vanlig ordning var det få saker som blev goda men som alltid hade vi skoj på vägen mot de allt mer misslyckade resultaten. Jag gjorde två stora peppisar som nu hänger i köksfönstret och sprider juldoft!
Snart är så julen här...
GALET!
För ganska snart ett år sedan luffade jag runt som en kräksjuk utbytesstudent i Thai och nu sitter jag här, en graviditet och 8 kilos övervikt senare och räknar ut året som gått. Helt sjukt! Jag ser visserligen fram emot julafton för första gången på flera år och tycker det skall bli jättemysigt att fira med stora familjen!
Egentligen hade jag tänkt dela med mig av mina åsikter gällande "terrordramat" i Sthlm men liten bebis jollrar aggressivt i babysittern så jag hinner bara dela med mig av min sorg för de som blåser sig själva i luften om hopp att hamna i paradiset och bli rik samt få 70 oskulder (?) när det enda som händer är att deras kropp numer ligger utspridd på kullersten och tids nog kommer förmultna i jorden. Allting annat svart och tyst runtomkring. Inget paradis, inget helvete, just det.. INGENTING! Idiot!
..Jag vet. Har kanske inget att skylla på (om inte min tre månader gamla dotter som kräver min uppmärksamhet de flesta av dygnets timmar, eller bristande intresse, trötthet, eller bara att inget faktiskt händer i mitt liv och att jag aldrig ser på nyheterna så jag inte längre tycker något om något eller någon) men nu sitter jag i alla fall här åter igen och tänkte skriva några rader.
Häromdagen promenerade jag längst med stadsgårdskajen och sprang in i (för mig) världens största tupé.
Herre Jesus, sweet lord, det värsta jag sett! Självklart var jag tvungen att vända mig om och inspektera den så mycket jag hann med innan den försvann in i en av gamla stans kulliga gränder.
För det första trodde jag det var totalt ute med tupé överhuvudtaget?! Konstigt nog har jag fått för mig att om man är lite smygflint lite var stans på huvudet så rakar man det hela kalt i hopp om att dölja ålderns tecken..guess not?!
Kanske vill man inte gå runt hela tiden och se ut som en polerad vattenmelon, okej för det, men ett hett tips då är att skaffa en tupé i samma färg som de (få) glada äkta hårstrån som sitter kvar. Alternativt färga dessa i samma kulör som den nya.
Inget utav detta verkade ha slagit mannen vid stadsgårdskajen som förmodligen köpt sin frisyr på Ur och Penns köp två betala för en - rea och gett bort den andra i julklapp (om han nu inte bara helt simpelt var färgblind).
Men ärligt. Jag var chockad. Varför, jag menar VARFÖR har ingen vän i hans närhet lite snyggt mellan några flaskor vin någon gång bara råkat slänga ur sig att det är en missmatch?
Eller så bryr han sig inte bara. Ahja, det var otäckt i alla fall.
Få se, vad mer kan vara av intresse att nämna?!
Jamen kanske att jag avskyr alla muppar som på bussen tror att det är okej att hänga i min vagn. Det har hänt tre gånger nu.
Ni vet när det är fullproppat på stadsbussarna och jag står, som sig bör, i mitten av bussen på platsen avsedd för bejbisar, handikappade eller gamla, och försöker göra mig så liten som möjligt (vilket är helt lönlöst då jag går omkring i jordens absolut största dunjacka och slår michilingubben med hästlängder när det kommer till tjocklek). Och så står något retard bredvid och läser sin mail eller senaste börsnoteringarna från USA på sin I-pal (wööhejjj) och samtidigt avlastar sin arbetströtta kropp iklädd för jävla ful mörkblå ullrock (going back to the 90´s) mot min barnvagn.
Eh WHAT?!?! Sedan när blev den allmän egendom?
Jag vill skrika "LÅT BLI MIN BARNVAGN DITT PUCKO" men istället skickar jag atombomber med blicken och ser för mitt inre hur den äckliga människan brinner upp och förkolnas (tyvärr ser han inte det för han står med ryggen mot mig). Jag tänker att det kryper ut små bakterielarver ur rockarmen, som slår läger på mitt styre och som sedan kommer att smitta både mig och mitt barn, och med ens blir jag ännu mer upprörd.
Det galna är att det alla tre gånger varit portföljgubbar som våldtagit min vagn och den stora frågan är varför jag inte bett dem dra åt h-vete (eller varför jag nu hemma i soffan fortfarande bryr mig)?
Slutligen vill jag bara fråga er som säger att "vintern är så härlig" (läs med fördummande ton) om ni tycker det är lika härligt att gräva fram bilen ur snömassorna och sedan skrapa dess rutor i 20 minuter innan man lyckligtvis (not) kan sätta sig på iskalla säten och köra iväg?
