Jag & Ella drog på shopping turné igår till farsta C (som en äkta förortsmamma). Puddingen fick två pyjamasar och en fin klänning sedan sov hon resten av tiden.
Själv drog jag en repa på Weras avdelning inne på åhléns i jakten på ngt skoj till min systers 24:e årsdag.
Eftersom jag inte hittade något passande och hade massa tid kvar till parkeringen skulle gå ut, kände jag mig manad att prova lite icke-gravidkläder åt mig själv.
Plockade med mig ett par sjukt snygga svarta byxor med dragkedja över vaderna. Över ben och rumpa passade de som handen i handsken men dragkedjan över höften var desto knepigare att få igen. Varför?
Därför att magen fortfarande väller över som en överjäst deg och den tycks även ha spridit sig ner över höfterna.
Men envis som jag är kämpade jag på med blixtlåset som gång på gång fastnade i mina underbyxor. Till slut satt den helt fast och jag kunde varken öppna eller stänga. Vad göra? Slita sönder trollan såklart..
Skam den som ger sig tänkte jag och önskade att det fanns en säng som jag kunde lägga mig ner på för att testa Sällskapsresan tricket. Men i brist på sängar tänkte jag smart att jag drar ner trosan så att låset inte kan fastna i det så prövar jag igen..
Said and done.. Gissa om inte huden fastnade istället?! Så nu har jag självförvållade märken som ser ut som någon slags bristning och inga byxor blev det heller.
:(
torsdag 30 september 2010
tisdag 28 september 2010
Jag tänkte ju men...
Jag tänkte tidigare att jag borde skriva en gravidbok - en ärlig sådan, men inser nu att det aldrig blir någon. Hur ska jag ha tid till det?
Istället kladdar jag ner lite sköna tankar här - nakna, äckliga men ärliga.
När du får veta att du är gravid bör du inte se fram emot nio månader mys och välbehag, så som man kan läsa om överallt. Då kommer du bli besviken och tro att det är något fel på dig själv. Men inte heller bör du gå in med inställningen att detta kommer att bli ett helvete - fel fokus!
Det går upp och ner helt enkelt och jag vågar nog tro att även de som haft världens värsta graviditet kan vittna om stunder som varit så underbara att man bara vill gråta.
Det är fullt NORMALT med bristningar, utslag, allergi, flytningar, herpes, hemorrojder med mera. Drabbas man av något liknande känner man sig med största säkerhet äcklig och deprimerad. Men en tröst är att de allra flesta får något jobbigt (bara det att ingen talar om det).
Om du försöker acceptera att graviditet faktiskt påverkar kroppen, både fysiskt och mentalt, så tror jag att du kan njuta mer av ditt tillstånd. Nej - man kan inte träna som förr, ja - man blir tröttare och orkar inte träffa folk ständigt och jämt, ja - kroppen fylls ofta av vätska, det är jobbigt, ja - man går upp i vikt. Nej - man är inte gravidlycklig 24 timmar om dygnet. Acceptans underlättar.
Alla trivs inte med att vara gravida, av skilda anledningar. Man är INTE onormal för det och det innebär inte att man kommer att bli en dålig förälder.
Det kommer dagar då du kommer ifrågasätta dig själv och din situation - är detta verkligen vad jag vill göra? Är jag redo för ett livslångt förhållande med någon som jag ständigt behöver sätta i främsta rummet. Det är okej att tveka och känna oro inför detta. Långt ifrån alla känner 100% glädje och självklarhet hela tiden.
Om du mår skit är det okej att tycka synd om dig själv, men för att underlätta och må bättre kan du trösta dig med att det alltid finns de som har det värre.
När bebisen väl skall komma tror jag man får mycket gratis av att vara så mentalt förbered som man bara kan. Lek med tanken om förlossning innan, prata med dina medmänniskor om tankar och rädsla. Försök vänd oron till förväntning och se på förlossningen som den största fysiska utmaningen din kropp kommer att vara med om, en tävling. Det blir skoj - du ska få träffa din fina bebis!
Ja - det gör helvetes ont, men inget man dör av. Alla andra klarar av det, så varför inte du?
Ha inte för höga förväntningar på kroppens återhämtning efteråt. Det tar tid. I massa veckor efter due-date har man avslag och det innebär en hel del blod, vuxenblöjor och att det stramar i underlivet när du promenerar. Det är vidrigt och så bara är det.
Ingen talade om för mig innan hur jobbigt och blodigt det faktiskt är och att man de två första veckorna känner sig allmänt ofräsch precis hela tiden - men alla som förlöst drabbas av det, det är en naturlig del av förlossningen.
Det är också fullt naturligt att man inte känner omedelbar kärlek och djupt älskar det lilla livet som kommer ut. Det kan ta en tid innan man känner den där obegränsade kärleken som alla mödrar talar om. Känner du inte så starkt som du trodde du skulle göra? Normalt. Det talas inte så mycket om det, förmodligen för de flesta glömmer hur det kändes sådär precis i början.
Viktigast av allt är att inse att varje graviditet skiljer sig från en annan och inga känslor/tankar bör man skämmas för. Det är sällan rosenrött hela tiden. Det gäller bara att ta vara på de dagar då du faktiskt svävar på moln och minnas den känslan de dagar då du gråter för att du inte kan fila fötterna själv, alla skor blivit för små, illamåendet håller i sig hela dygn, det kliar i underlivet och du tycker att detta är det värsta du varit med om...
Istället kladdar jag ner lite sköna tankar här - nakna, äckliga men ärliga.
När du får veta att du är gravid bör du inte se fram emot nio månader mys och välbehag, så som man kan läsa om överallt. Då kommer du bli besviken och tro att det är något fel på dig själv. Men inte heller bör du gå in med inställningen att detta kommer att bli ett helvete - fel fokus!
Det går upp och ner helt enkelt och jag vågar nog tro att även de som haft världens värsta graviditet kan vittna om stunder som varit så underbara att man bara vill gråta.
Det är fullt NORMALT med bristningar, utslag, allergi, flytningar, herpes, hemorrojder med mera. Drabbas man av något liknande känner man sig med största säkerhet äcklig och deprimerad. Men en tröst är att de allra flesta får något jobbigt (bara det att ingen talar om det).
Om du försöker acceptera att graviditet faktiskt påverkar kroppen, både fysiskt och mentalt, så tror jag att du kan njuta mer av ditt tillstånd. Nej - man kan inte träna som förr, ja - man blir tröttare och orkar inte träffa folk ständigt och jämt, ja - kroppen fylls ofta av vätska, det är jobbigt, ja - man går upp i vikt. Nej - man är inte gravidlycklig 24 timmar om dygnet. Acceptans underlättar.
Alla trivs inte med att vara gravida, av skilda anledningar. Man är INTE onormal för det och det innebär inte att man kommer att bli en dålig förälder.
Det kommer dagar då du kommer ifrågasätta dig själv och din situation - är detta verkligen vad jag vill göra? Är jag redo för ett livslångt förhållande med någon som jag ständigt behöver sätta i främsta rummet. Det är okej att tveka och känna oro inför detta. Långt ifrån alla känner 100% glädje och självklarhet hela tiden.
Om du mår skit är det okej att tycka synd om dig själv, men för att underlätta och må bättre kan du trösta dig med att det alltid finns de som har det värre.
När bebisen väl skall komma tror jag man får mycket gratis av att vara så mentalt förbered som man bara kan. Lek med tanken om förlossning innan, prata med dina medmänniskor om tankar och rädsla. Försök vänd oron till förväntning och se på förlossningen som den största fysiska utmaningen din kropp kommer att vara med om, en tävling. Det blir skoj - du ska få träffa din fina bebis!
Ja - det gör helvetes ont, men inget man dör av. Alla andra klarar av det, så varför inte du?
Ha inte för höga förväntningar på kroppens återhämtning efteråt. Det tar tid. I massa veckor efter due-date har man avslag och det innebär en hel del blod, vuxenblöjor och att det stramar i underlivet när du promenerar. Det är vidrigt och så bara är det.
Ingen talade om för mig innan hur jobbigt och blodigt det faktiskt är och att man de två första veckorna känner sig allmänt ofräsch precis hela tiden - men alla som förlöst drabbas av det, det är en naturlig del av förlossningen.
Det är också fullt naturligt att man inte känner omedelbar kärlek och djupt älskar det lilla livet som kommer ut. Det kan ta en tid innan man känner den där obegränsade kärleken som alla mödrar talar om. Känner du inte så starkt som du trodde du skulle göra? Normalt. Det talas inte så mycket om det, förmodligen för de flesta glömmer hur det kändes sådär precis i början.
Viktigast av allt är att inse att varje graviditet skiljer sig från en annan och inga känslor/tankar bör man skämmas för. Det är sällan rosenrött hela tiden. Det gäller bara att ta vara på de dagar då du faktiskt svävar på moln och minnas den känslan de dagar då du gråter för att du inte kan fila fötterna själv, alla skor blivit för små, illamåendet håller i sig hela dygn, det kliar i underlivet och du tycker att detta är det värsta du varit med om...
torsdag 23 september 2010
TV spårar ur..
Jag var fortfarande vaken vid 22-tiden igår och hade av en händelse tv:n inknappade på kanal 4 efter kvällens idol.
Kungarna av Tylösand dyker upp.
Herregud. Det måste vara kriminellt att producera så äckligt dåliga tv program. Jag förstod inte ens vad det gick ut på? Unga (och dumma) människor i en villa - fylla, omogna diskussioner, mobbing, slagsmål, rasistiska och könsdiskriminerande uttalanden, offentligt sex mm. Ärligt?! Ta mej fan det värsta jag sett!!
När exakt är gränsen nådd för tv:s förnedringskultur? Undrar vad de här kidsen kommer att känna när de är 25? Knappast stolthet va?
Jag kanske har blivit gammal och torr för detta upprör mig något fruktansvärt. Jag tycker det är korkat och äckligt!!!
Kungarna av Tylösand dyker upp.
Herregud. Det måste vara kriminellt att producera så äckligt dåliga tv program. Jag förstod inte ens vad det gick ut på? Unga (och dumma) människor i en villa - fylla, omogna diskussioner, mobbing, slagsmål, rasistiska och könsdiskriminerande uttalanden, offentligt sex mm. Ärligt?! Ta mej fan det värsta jag sett!!
När exakt är gränsen nådd för tv:s förnedringskultur? Undrar vad de här kidsen kommer att känna när de är 25? Knappast stolthet va?
Jag kanske har blivit gammal och torr för detta upprör mig något fruktansvärt. Jag tycker det är korkat och äckligt!!!
måndag 20 september 2010
Tji fick jag
Min vän S deklarerade för mig över telefon igår förmiddag att det hon allra mest bryr sig om är att SD inte kommer in i riksdagen. Jag svarade att vi nog inte behöver bry oss så värst mycket för trots tidigare opinionsmätningar så när det väl kommer till kritan röstar folk nog inte på SD.
Trodde jag.. Så vart det inte.
Jag hade högre tankar om svenska folket.
För en gångs skull håller jag med Mona Sahlin som igår sade att i detta val finns inga verkliga vinnare (med undantag från Jimmie Åkesson). Varken rött eller blått fick majoritet och istället blir det någon konstig bland/förhandlingspolitik. Om du får det, så får jag det av dig...typ.
Ledsamt är det också att 20% av Sveriges röstberättigade befolkning struntade i att rösta. Jag tycker nog att ett liv i ett demokratiskt land inte bara kan innebära rättigheter utan även handlar om skyldigheter. Varför ger man inte sin röst? Om fler av dem som inte "bryr sig" hade röstat kanske SD inte hade fått den avgörande roll de nu har.
En annan intressant sak är hur journalisterna på SVT sent igår kväll frågade ut varje partiledare vad dennes parti har för skuld i att SD nu fått mandat i riksdagen?
Det hade varit skoj om någon av dessa partiledare vänt på steken och bollat tillbaka frågan; "vad har media för skuld i allt detta"?
Det är trots allt media som valt att stänga SD ute från samtliga debatter och censurerat deras tv reklam, mm. Hade det inte varit smartare att låta SD ställa upp på utfrågningar så att Svenssons hemma i tv soffan fått en chans att förstå partiets lösningar på alla samhällets problem. Istället gav medias avståndstagande totalt motsatt effekt och Jimmie c.o kunde i lugnan ro starkt censurera sin egen partiagenda och få det att låta riktigt sunt. Så sunt att jag till och med kan förstå att de fick röster av Svenska folket.
Ja, ja.. det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.
Trodde jag.. Så vart det inte.
Jag hade högre tankar om svenska folket.
För en gångs skull håller jag med Mona Sahlin som igår sade att i detta val finns inga verkliga vinnare (med undantag från Jimmie Åkesson). Varken rött eller blått fick majoritet och istället blir det någon konstig bland/förhandlingspolitik. Om du får det, så får jag det av dig...typ.
Ledsamt är det också att 20% av Sveriges röstberättigade befolkning struntade i att rösta. Jag tycker nog att ett liv i ett demokratiskt land inte bara kan innebära rättigheter utan även handlar om skyldigheter. Varför ger man inte sin röst? Om fler av dem som inte "bryr sig" hade röstat kanske SD inte hade fått den avgörande roll de nu har.
En annan intressant sak är hur journalisterna på SVT sent igår kväll frågade ut varje partiledare vad dennes parti har för skuld i att SD nu fått mandat i riksdagen?
Det hade varit skoj om någon av dessa partiledare vänt på steken och bollat tillbaka frågan; "vad har media för skuld i allt detta"?
Det är trots allt media som valt att stänga SD ute från samtliga debatter och censurerat deras tv reklam, mm. Hade det inte varit smartare att låta SD ställa upp på utfrågningar så att Svenssons hemma i tv soffan fått en chans att förstå partiets lösningar på alla samhällets problem. Istället gav medias avståndstagande totalt motsatt effekt och Jimmie c.o kunde i lugnan ro starkt censurera sin egen partiagenda och få det att låta riktigt sunt. Så sunt att jag till och med kan förstå att de fick röster av Svenska folket.
Ja, ja.. det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.
onsdag 15 september 2010
Ja, jag vet
..att jag är världens löjligaste men.. hur gullig är den inte? Ni måste förstå varför jag var tvungen att köpa den. Superstar kommer bli så fin i vår i sin nya kappa, innit?!
Utfrågningen
Utfrågningen av Alliansen och de Röd/Gröna på tv 4 roar mig. Igår till exempel var Göran Hägglund i sitt esse och drog sig inte för att bita journalisterna i baken när han ansåg att de klivit över den berömda gränsen för vad som kan accepteras och inte.
Janne Björklund markerade tydligt att han ruttnat på allt skitsnack om att FP skulle vara ett främlingsfientligt parti och menade att heta frågor som invandring, integration och språkkrav måste våga diskuteras öppet och med distans annars kan vi inte lösa de idag aktuella problemen. Han var dessutom den enda som tydligt erkände att vissa drag i allianspolitiken de senaste 4 åren kanske inte var helt lyckade.
Hejja Björklund, tjöt jag i soffan med parmaskinka i hela käften. Att kunna vara självkritisk, tror jag, ökar förtroendet hos väljarna.
Fredde R var mer stif än någonsin. Han sade inte mycket och när han gjorde det var det i en ton som fick mig att fundera på om han har 20.000 hemmorojder arslet?!
Maudan var het som vanligt - en kvinna (stylad som om hon vore 30 år äldre än vad hon förmodligen är) med skinn på näsan. Jag gillar hennes raka attityd och tydliga svar. Hon fick för övrigt mest applåder under hela kvällen, publiken tjöt av tillfredställelse när hon kaxigt deklarerade att 3,0 i betyg räcker för somliga att bli vice statsminister. Mona och c.o orkar jag inte ens kommentera. Men jag vill våga påstå att de känns som ett gäng amatörer som för en bakåtsträvande bondpolitik i jämförelse med den idag sittande regeringen.
Janne Björklund markerade tydligt att han ruttnat på allt skitsnack om att FP skulle vara ett främlingsfientligt parti och menade att heta frågor som invandring, integration och språkkrav måste våga diskuteras öppet och med distans annars kan vi inte lösa de idag aktuella problemen. Han var dessutom den enda som tydligt erkände att vissa drag i allianspolitiken de senaste 4 åren kanske inte var helt lyckade.
Hejja Björklund, tjöt jag i soffan med parmaskinka i hela käften. Att kunna vara självkritisk, tror jag, ökar förtroendet hos väljarna.
Fredde R var mer stif än någonsin. Han sade inte mycket och när han gjorde det var det i en ton som fick mig att fundera på om han har 20.000 hemmorojder arslet?!
Maudan var het som vanligt - en kvinna (stylad som om hon vore 30 år äldre än vad hon förmodligen är) med skinn på näsan. Jag gillar hennes raka attityd och tydliga svar. Hon fick för övrigt mest applåder under hela kvällen, publiken tjöt av tillfredställelse när hon kaxigt deklarerade att 3,0 i betyg räcker för somliga att bli vice statsminister. Mona och c.o orkar jag inte ens kommentera. Men jag vill våga påstå att de känns som ett gäng amatörer som för en bakåtsträvande bondpolitik i jämförelse med den idag sittande regeringen.
När trollmor har lagt de 11 små trollen...
Bejbyskrik sedan 14 idag.. nu är klockan 21.06 och den lilla har somnat hängandes på mig med näsan mitt i klyftan. Tur hon är en snarkande donna och därför avslöjar om hon skulle kvävas.Min lunch åt jag klockan 17 någonting... samtidigt som prinsessan hängde i ena bröstet för 511 gången idag. En vägning på BVC vittnade om totalt misslyckande. Hon hade bara gått upp 30 gram av rekommenderade 150 medan moi bara gått ner ett halvt kilo på en vecka.
I denna tjockismisär fick jag omedelbar och djup ångest som jag var tvungen att dämpa med en chokladbit - ännu ett misslyckande.
Med risk för att låta allt för ledsen och uppgiven över min vardag måste jag vända på myntet och erkänna hur ont det gör i hjärtat när jag tittar på denna lilla skapelse med rosiga kinder och knallröd näsa som nu sussar så sött hos sin mamma. Hon är verkligen det vackraste som finns och jag är så glad över henne. Jag är så stolt och full av kärlek till henne att det smärtar inombords.
Och till det att hennes magont går över kör jag "love songs" på stereon för henne att somna till, bärsele att vaggas i och öronproppar för mig att slippa undan de allra starkaste skriken..
För er som undrar varför jag aldrig ringer eller har tid att träffas - nu vet ni varför. Hoppas ni har överseende så ses vi en annan dag!
:)
Love/W
måndag 13 september 2010
I can't believe it
Hon sover...
Jag har ätit...
Och kollat min mail...
OTROLIGT!
Visserligen regnar det på henne nu, men det får vara.. tysthet har ett högt pris.
Vad gör jag om dagarna?
Inget bra svar på det dessvärre.
Jag har alltid undrat vad folk snackar om när de säger att tiden bara går när man är hemma med småbarn. Vad gör de med tiden, har jag undrat.
Jag undrar dock fortfarande. Ja- tiden springer iväg men jag har ingen aning om vad jag gör om dagarna.
Vaggar skrikig bebis och ammar, typ..
I helgen var jag på visit ute på Ekerö för att kolla in nybyggnadsprojekt. Det var dock inget för oss.
Där husen skulle upprättas var nu bara en jättestor area av torkat gräs ute i ingenstans. Runtom betade lite hästar och kossor. Nere vid det utlovade vattnet med promenadavstånd låg ett gammalt båtvarv och närmaste civilisation bestod av Raffes byggvaruhus.
Ekerö centrum - som för övrigt inte var så nära som det stod i beskrivningen, var bland det mest ångestfyllda jag någonsin upplevt.
I brunt gammalt tegel, granne med bussgaraget, stoltserade det med ica, ekerögrillen och systemet.. Ehh, nej, tack!
Sedan drog vi en repa till Drottningholms slott bara för att sura över att en ost/skinkfralla kostade 75 kronor och istället beslöt oss för att amma i bilen..
Life is just fantastic!
Vad har ni gjort i helgen? ;)
Jag har ätit...
Och kollat min mail...
OTROLIGT!
Visserligen regnar det på henne nu, men det får vara.. tysthet har ett högt pris.
Vad gör jag om dagarna?
Inget bra svar på det dessvärre.
Jag har alltid undrat vad folk snackar om när de säger att tiden bara går när man är hemma med småbarn. Vad gör de med tiden, har jag undrat.
Jag undrar dock fortfarande. Ja- tiden springer iväg men jag har ingen aning om vad jag gör om dagarna.
Vaggar skrikig bebis och ammar, typ..
I helgen var jag på visit ute på Ekerö för att kolla in nybyggnadsprojekt. Det var dock inget för oss.
Där husen skulle upprättas var nu bara en jättestor area av torkat gräs ute i ingenstans. Runtom betade lite hästar och kossor. Nere vid det utlovade vattnet med promenadavstånd låg ett gammalt båtvarv och närmaste civilisation bestod av Raffes byggvaruhus.
Ekerö centrum - som för övrigt inte var så nära som det stod i beskrivningen, var bland det mest ångestfyllda jag någonsin upplevt.
I brunt gammalt tegel, granne med bussgaraget, stoltserade det med ica, ekerögrillen och systemet.. Ehh, nej, tack!
Sedan drog vi en repa till Drottningholms slott bara för att sura över att en ost/skinkfralla kostade 75 kronor och istället beslöt oss för att amma i bilen..
Life is just fantastic!
Vad har ni gjort i helgen? ;)
onsdag 1 september 2010
Fiiiiina Fina
Jag är en sådan jäkla sucker för blommor. Därför måste jag bara visa vilka otroligt vackra vi fått hem till nya lilla familjen. Mina ögon tåras var gång jag tittar på de små buketterna.. Så fantastiskt söta!
(Ja, kanske en överdos av hormoner nu men ändå..)
Nu så
Efter en riktig maratonförlossning är hon äntligen här!
Hon.. Ja, det är faktiskt sant. Beppu är en SHE..
När barnmorskan förklarade för mig att jag fått en dotter tänkte jag "nej, det har jag inte. Det är ju en kille där inne.." Det tog ett litet tag att förstå att det lilla livet i magen faktiskt var det knyte som nu låg ute och ovanpå magen istället.
Vi mår alla bra, lite lätt omtumlade men med det mesta under kontroll. Jag har lagt mobilen på viloläge och tänkte unna mig själv och min nya skapelse en fin start i det tysta. Vi jobbar på vår relation och försöker lära känna varandra :)
Kärlek till er där ute, hörs snart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)