tisdag 10 mars 2009

Hur snurrig är man inte när man, vid påklädnings proceduren imorse, satt på sig trosorna ut och in och sedan dessutom inte märkt någonting på hela dagen?
Mina morgnar är ett slags traumatiskt töcken. Innan klockan 12 är det mer eller mindre omöjligt att föra en konversation med mig.. Gud giv mig styrka!
En sak som jag däremot minns från imorse var tiggaren på pendeln. Han gick fram och tillbaka i vagnen, klädd (precis som alla dessa tåg-tiggare) i fräscha, hela kläder. Han visade (precis som alla dessa tåg-tiggare) upp ett foto på ett litet barn och bad om pengar. Bredvid fotot fanns den klassiska texten om barnet med leukemi (precis som alla tåg-tiggares barn har).
Gud jag blir så irriterad. Tror dem att resenärerna är tappade bakom en vagn eller vad är problemet? Alla använder sig av mer eller mindre samma bild, exakt samma fotopapper, exakt samma typsnitt på texten, exakt samma sjukdom osv. HELLO?!
Undrar om det finns någon tiggar mästare, någon slags Don Corleone? Det känns ju som om detta är ett organiserat tiggeri med en boss och dess undersåtar (de som ränner runt på pendeln).
Gud! De tigger o stryk, det är vad dem gör!!!