Ooops...

Jag förstörde nästan min mormors bröllopsklänning... Nu alldeles nyss...
Bra.
Hur exakt tänkte jag när jag fick för mig idén att pressa ner 176 cm och 70 kilo i en klänning sydd för en 150 cm mormor, som i sin ungdom säkert inte vägde mer än drygt 50 kilo?
En mycket klaustrofobisk känsla intog mitt själasinne när (tvångs) dräkten var så liten att armarna tvingades hållas rakt ut, för att inte spräcka hela skiten.
Schyyy, säg inget till mamma.
Det knakade lite i den när jag för mitt liv försökte bryta mig ur. Men den är tillsynes i samma skick nu som den var innan jag våldförde mig på den.
- Thank god!