Tentaperiod = Ångestperiod?

Då sitter man här igen... suckar, stönar, pustar och emellanåt; halvsover. I skolan, på plan 6, tysta delen. Första perkett med utsikt mot gården och alla stressade, frusna, gråa små människor som halvt springer förbi.
Varför är tentaperiod alltid förknippad med ångest? Inte riktig ångest såklart... men ni vet sådan där jobbig magkänsla som man i vardagsmun gillar att benämna ångest.
Alla känner av den, vill dela med sig av den, söker den i varandras ögon.. Vi sitter väl i samma båt?
Klart vi gör, på ett eller annat sätt känner alla stress.

Stress över att man inte förstår något.
Stress över att man ligger efter och har massor kvar att läsa.
Stress över att läraren är 100% opedagogisk.

Jag har under denna kurs uppfunnit en ny slags stress. Alla pratar om att det är så svårt, hur ska man tolka alla siffror m.m? MEN. Jag tycker inte det är så svårt. Jag orkar inte läsa för att det känns som ren upprepning och som att jag redan kan det här. Något frågetecken i bakgrunden existerar såklart. Men inget som jag inte kommer hinna lösa inför tentan.
HALLÅ!!! Stress på hög nivå. Vad har jag missat, som alla andra tycker är svårt och oförståerligt?
Samtidigt så infinner sig även ett slags lugn. Om jag nu har förstått åtminstone hälften av det som jag tror mig ha förstått så borde jag lyckas skriva G.. det känns ju skönt att veta. Såtillvida jag inte fuckar upp tentan och gör det hela mycket svårare än vad det är, lite av min expertis.

En glad men samtidigt läskig nyhet; Jag blev tilldelad en plats på Japanskt universitet inför nästa år.... Yyyeeeiiii!!! :)
Saionara!!!