Vaknade galet sliten imorse efter att två nätter i rad bara sovit tre timmar...Mådde illa, hoppade över frukost och delade taxi till stationen.
Jag fascineras fortfarande, varje dag, varje minut, över hur otroligt korrekt och artigt allting är i detta land. Exempelvis;
Taxichauffören, som för övrigt är klädd i vit skjorta, mörka byxor, vita handskar och klassiskt chaufför mössa, håller upp dörrar och bär bagage åt en. Under resan är dörrarna låsta så när man nått sin destination så skyndar chauffören ut för att öppna åt en samtidigt som han lyfter på hatten och tackar så mycket för resan...
Väl på plats på planet, en jumbojet knappt halvfull, kommer en flygvärdinna fram till mig med sitt allra bredaste leende och tackar fr att jag flyger med dem samt frågar om jag vill ha en filt..! Det absolut knäppaste av allt var när planet rullade iväg på startbanan för då står personalen som lastat bagage, tankat planet osv neranför på marken, uppställda i en felfri rad och vinkar av oss. HAHA. Trodde jag var med i en film, eller kanske dolda kameran.
Den kungliga behandlingen försvann dock så snart jag satte min fot på Barneys hostel, Okinawa. Fy fan!
Till att börja med fick jag leta mig upp via något slags dankat garage för att ens komma till receptionen på sjätte våningen i ett rivningshus. Jag blir visad till mitt "rum" som egentligen är en loftsäng i en lång korridor av jämlikar.
Jag tycker iof att tanken är god. Att gästerna kan betala dorm priser men ändå vara ensamma om de vill. Men så skitigt det är!!!Mitt lakan var fullt av svarta hårstrån sp jag fick be om ett nytt, och dammsugit har de nog aldrig gjort. Toaletterna är vidriga...
Jag är så trött, så ensam och vill bara gråta. Men jag försöker intala mig själv om att jag varit med om värre, vilket jag verkligen har. Men varje gång man skall ut och budgetresa och bo på skitställen krävs en invänjningsperiod... Och jag skall dessutom bo här i tre nätter. Det värsta av allt är att på nätet såg det jätte lyxigt ut, fattar inte hur de har fått till det där.
Under min säng kryllar det av små vita doftpastiller i plastförpackningar. Jag funderar;
Antingen är de till för att just dofta i "rummet", men varför ligger de då under sängen istället för att hänga i en påse på väggen eller likannde? ELLER så är de till för att hålla kackerlackor borta? Och det känns inte bra. Att sova p1å golvet i ett rum där det kryllar av vidriga, äckel kryp. Hur skall jag kunna sova?
Positiva tankar Weronica, positiva. Det blir säkert bra om jag får sova lite och förhoppningsvis så får jag njuta av en fin baddag imorgon? På Okinawa har vi för tillfället 31 grader varmt :)
Och ja, just det. Till min pappa och mina bröder vill jag bara säga; tyvärr är inte livet rättvist. Men den dag ni ringer Niklas och frågar hur JAG har det på andra sidan jorden, skall jag skicka en speciell hälsning även till er ;)
Jag fascineras fortfarande, varje dag, varje minut, över hur otroligt korrekt och artigt allting är i detta land. Exempelvis;
Taxichauffören, som för övrigt är klädd i vit skjorta, mörka byxor, vita handskar och klassiskt chaufför mössa, håller upp dörrar och bär bagage åt en. Under resan är dörrarna låsta så när man nått sin destination så skyndar chauffören ut för att öppna åt en samtidigt som han lyfter på hatten och tackar så mycket för resan...
Väl på plats på planet, en jumbojet knappt halvfull, kommer en flygvärdinna fram till mig med sitt allra bredaste leende och tackar fr att jag flyger med dem samt frågar om jag vill ha en filt..! Det absolut knäppaste av allt var när planet rullade iväg på startbanan för då står personalen som lastat bagage, tankat planet osv neranför på marken, uppställda i en felfri rad och vinkar av oss. HAHA. Trodde jag var med i en film, eller kanske dolda kameran.
Den kungliga behandlingen försvann dock så snart jag satte min fot på Barneys hostel, Okinawa. Fy fan!
Till att börja med fick jag leta mig upp via något slags dankat garage för att ens komma till receptionen på sjätte våningen i ett rivningshus. Jag blir visad till mitt "rum" som egentligen är en loftsäng i en lång korridor av jämlikar.
Jag tycker iof att tanken är god. Att gästerna kan betala dorm priser men ändå vara ensamma om de vill. Men så skitigt det är!!!Mitt lakan var fullt av svarta hårstrån sp jag fick be om ett nytt, och dammsugit har de nog aldrig gjort. Toaletterna är vidriga...
Jag är så trött, så ensam och vill bara gråta. Men jag försöker intala mig själv om att jag varit med om värre, vilket jag verkligen har. Men varje gång man skall ut och budgetresa och bo på skitställen krävs en invänjningsperiod... Och jag skall dessutom bo här i tre nätter. Det värsta av allt är att på nätet såg det jätte lyxigt ut, fattar inte hur de har fått till det där.
Under min säng kryllar det av små vita doftpastiller i plastförpackningar. Jag funderar;
Antingen är de till för att just dofta i "rummet", men varför ligger de då under sängen istället för att hänga i en påse på väggen eller likannde? ELLER så är de till för att hålla kackerlackor borta? Och det känns inte bra. Att sova p1å golvet i ett rum där det kryllar av vidriga, äckel kryp. Hur skall jag kunna sova?
Positiva tankar Weronica, positiva. Det blir säkert bra om jag får sova lite och förhoppningsvis så får jag njuta av en fin baddag imorgon? På Okinawa har vi för tillfället 31 grader varmt :)
Och ja, just det. Till min pappa och mina bröder vill jag bara säga; tyvärr är inte livet rättvist. Men den dag ni ringer Niklas och frågar hur JAG har det på andra sidan jorden, skall jag skicka en speciell hälsning även till er ;)
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar