How I'm doin?!

Det var jobbigt pa arlanda imorse men sa fort jag fick massa praktiskt att tanka pa (tex hur man gar obemarkt forbi med alldeles for mycket handbagage) sa forsvann det ledsna.
Tankten i incheckningen var trevlig som fa, sakert for att jag sag sa sliten ut. Rutinerad som jag ar, var jag snabb med att slanga upp pass och biljetter ovanpa vagsiffran sa att de inte skulle marka min tunga vaska. Jag lyckades tjuvkika lite diskret och faktiskt, den vagde bara 19.8 kilo. YEEAAHHH!!!
Flygningen var Ok. Hjalpsamma flygvardinnor i stiligt klassiska drakter, som sig bor pa en flygning med SAS. Maten bra, till och med god!
Val pa Narita airport fick man skanna hela sig sjalv, lamna fingeravtryck och ta foton.
Nothing to declaire...Rullar ut bagaget, som faktiskt kom fram, genom exit dorren och star forvirrad i ankomsthallen i Tokyo.
Far dock tag pa en glad liten man, som med stapplande engelska gor allt i sin makt for att besvara mina fragor. Han ritar en vacker karta sa att jag vet hur jag skall hitta mitt hostel nar jag val klivit av taget :)
Sen foljar han mig hack i hal runt pa flygplatsen for att visa bla var hissen finns...
Kommer ner ett par vaningar under gatuplan och skall kopa biljetter till taget. SAY WHAT? Jag fattar verkligen ingenting och det verkar ingen annan viting gora heller. Plotsligt dyker det upp en tant, tre applen hog och fragar pa ganska ren engelska om jag behover hjalp?!
Sa nu vet jag hur man koper biljetter till tagen i automater.
Jetlagad som jag ar drar jag till med ett "god blesse you". HAHAHA
Tanten vantar in mig och vi gor sallskap pa taget tills hon kliver av efter ungefar 30 minuter. Engelska larare som hon ar\var gick det ypperligt att konversera med henne. Vi pratade om det nyligen vunna valet for demokratiska partiet i Japan. Hur socialsystemet fungerar, om kvinnor arbetar, att hennes dotter flyttat till Spanien idag (darfor hon var pa flygplatsen) for att bli flamenco dansos, att universitetsstudenter i Japan ar sloa samt att Stockholm ar finast pa sommaren.
Innan hon gar av pekar hon tydligt ut min hallplats pa skylten. Trots detta ingrep en man inte bara en utan tva ganger under de fem stationerna som var kvar att aka sedan tanten lamnat mig ensam. "Aido. You go? Tree stations...Next station".
Duktig som jag ar klev jag av pa ratt station och borjar envist studera den nya kartan over den linje som jag skulle byta till. Sa plotsligt star det nagon dar igen. En slank och ganska lang japan, gammal som gatan med kapp och glasogon stora som en dykarmask. Ingen engelska pratar han, men han fragar pa japanska vart jag skall och jag pekar. "oki" sager han och borjar rakna stationerna som jag skall aka. Sen visar han med hela handen att det ar fem stycken. Han raknar om igen och jag fyller i med engelska, "one, two, three..."
Jag bockar artigt och borjar ga mot taget som sakta rullar in. Mannen kommer efter och visar med fingrarna att det visst bara var tre stationer som jag skulle. Okej, tack da. Jag kliver pa, satter mig med ansiktet mot perrongen och invantar avfarden. Taget star inne ett tag och plotsligt dyker ngt bekant upp i mitt synfalt. Gubben. rakt framfor mig, utanfor fonstret. Stracker ut fyra langa fingrar i luften, tittar besvarat pa mig utan att le. Jag skrattar och bojer huvudet pa nytt. Sa forsvinner han. Det visade sig till slut att det var 5 stationer, som han fran borjan sade... :)
Dont U just love them?

Val pa hostelet betalade jag for en x~tra natt, sa hinner jag med lite tursiatnde i Tokyo imorgon innan jag drar vidare. Jag kanner mig oattraherad av storstad just nu. Jag vill ut i naturen, ta det lugnt, lyssna pa tystnaden och ta massa vackra foton.
Jag har en rumskompis som ar fran californien och som odlar korsbar, vilka han exporterar till Japan. Han babblar massor, ar jattetjock och luktar ackligt. Hans fotanda gransar till min huvudanda. Pa fragan vad jag skulle gora ikvall svarade jag knappt horbart att jag skall lasa och planera min vistelse. Men jag ville saga; gora allt utan att vara med dig!
Det har med att resa runt ensam kan man glomma. det ar omojligt, till och med om du vill.

Men att vara bland folk betyder inte att man inte kanner sig ensam. Det gor jag...lite grann...Tror jag behover sova, vanja mig lite vid kulturen och hur allt gar till. Sa kanns allt toppen sen.

Nu skall det shoppas;
armbandsur
kontantkort
frukost

hinner nog med ett och annat tempel ocksa innan det morknar.
Pa aterseende!!!
L.O.V.E