Utanför Fukuoka finns det en liten , liten ö som heter Nokonoshima med en blomstrande vacker park (dit jag aldig kom) och en liten men mysig strand.
Enda västerlänningen, och kvinna dessutom, på stranden märkte jag naturligtvis under dagen att folk tittade lite försiktigt på mig när de trodde att jag inte såg. En ung man i 24-års åldern tog mod till sig och frågade vad jag hette samtidigt som han ivrigt skakade min hand och sade att nu är vi vänner. Han ville ha min e-mailadress så att vi kunde gå ut på stan någon gång och ta ett glas tillsammans.
(när jag kom hem ett par timmar senare hade han redan hunnit maila mig och avslutat med, "your friend Hiro").
Jag badade lite och tittade på alla galna japaner som under otaliga misslyckade försök, försökte ta sig över små flytbryggor till en stor hoppborg (ni vet sådant där man ser på tv). Naturligtvis flög de åt alla håll och kanter, slog sig ordentligt och gick på det igen. Jag skrattade så jag tjöt på stranden. (antar att folk trodde jag var galen som satt helt själv och gapskrattade?!)
En man kommer fram till mig, pratar inte ett ord engelska men efter lite charader står det klart att hans kompis vill ta med mig ut på en jetski tur. Jag frågar vad det kostar eftersom mitt dryga jag (ajabaja weronica) antar att det är några jävla mongoförsäljare som vill lura turister att betala dyra pengar för att åka jetski i 2 minuter.
Men det var gratis.
Okej, what the hell, tänkte jag. Varför inte? Jag får en flytväst, hoppar upp bakom mannen som för övrigt bara har ett ben och sen bär det av. Och jävlar vad det bär av! Vi åker snabbt och vi åker länge. Jag skrattar och håller honom krampaktigt runt midjan. Någonstans i bakhuvudet leker min fantasi med tanken att han förlorat sitt ben i en jetski olycka?!
Men för att göra en lång dag till en kort story så; Tillbaka på stranden träffar jag en kille som ser ut som en clown men som pratar engelska. Han översätter det som alla säger och de bjuder mig att sitta ner och delta i deras barbecue .
Sedan frågar de om jag vill åka med deras båt tillbaka till Fukuoka? Såklart jag vill!
Motorn var dock död så vi fick bogsera med en jetski.
Kommer till hamnen, där en av männen har sitt kontor. Det finns duschar, hängmatta, öl mm. Han var ägare till båten och till de fyra jetski´s som de lekte med under dagen. Parkeringen kryllade av svindyra, välputsade bilar och jag undrade tyst vart fan jag hamnat?!
Dessutom visade det sig att "clownen" är en av japans mest kända komiker..haha.
I vilket fall. De skjutsar hem mig i en av de flådiga bilarna och frågar om jag vill följa med på festivalen senare?
Efter exakt en timme är de tillbaka och jag hoppar ännu en gång in i bilen. Tjejjerna som jobbar på hostelet tittar med långa blickar efter oss, "you very lucky" sade de innan jag gick..
Clownen lämnar mig med två av killarna som inte pratar ett ord engelska, på en restaurang. Jag bjuds på allt möjligt konstigt, lovade mig själv redan hemma i Sverige att våga prova på saker och göra nya saker nu när jag åker. Således åt jag både inälvor, komage från mage 1 och 2, koansikte och tunga. De äter verkligen upp HELA djuret här borta i Japan medans vi hemma ofta nöjer oss med rumpan.
Vi leker charader hela kvällen och med hjälp av deras lilla ordförråd engelska och mina sporadiskt uppsnappade japanska kunskaper hade vi verkligen riktigt trevligt!! Och vi kunde förstå mer av varandra än vad någon förmodligen hade förvänat sig.
Den enbenta killens syster dyker sedan upp med en mini handdator som vi emellanåt använde för att översätta eng till jap eller tvärtom.
Från restaurangen till en hotell bar, något slags viprum med överdrivet bra service, massa champange och goda ostar, till en liten, liten karaokebar med en japanks Elvis innanför bardisken, till slutligen en avlägsen dansbar som var karibien inspirerad.
Där möter jag Luis som bott i Japan i 20 år men som är född i N.Y och som fick fungera som tolk resten av kvällen. Via honom avslöjar den enbenta mannen i spritångorna, att "det var så många på stranden som ville prata med dig idag men ingen vågade och när du ville åka jetski med mig blev jag så glad". Haha, sweet!!
Kvällen slutar dock i bråk utanför baren mellan dessa två japanska män som jag hängt med under en hel dag (?) Luis skrattade med hela kroppen på ett klassiskt afroamerikanskt sätt och frågade om jag gillade att två vuxna japanska män bråkade om min uppmärsamhet?!
Ehh... nej. Jag blev lite besviken och det kändes som ett tråkigt slut på en annars så fantastiskt rolig kväll. I samma veva som polisen kom, klev jag in i en taxi och susade hem genom Fukuokas tomma, mörka gator. Klockan var strax efter 05, jag var trots allt nöjd med dagen/kvällen men lite förvirad över att se japaner, som anars är så tysta och korrekta visa så mycket känslor...
And by the way. Vilken prinsessa jag behandlades som. Det var alltid någon under dagen som hjälpte mig av eller på båten, serverade mat, erbjöd öl, vatten, dusch, jag skulle absolut inte behöva hjälpa till med att skölja av skotrarna, de öppnade bildörrar, jag fick sitta fram, de bjöd på all mat, dryck och alla taxiresor under kvällen...Jag erbjöds till och med taxipengar hem när jag skulle gå men då kändes det bara löjligt. Något måste jag väl få betala själv?!
Imorse fick jag förklarat för mig att det är mycket, mycket vanligt att den person som är äldst, och som således förväntas tjäna mest pengar, alltid betalar för hela sällskapet. Det blir som ett kretslopp eftersom de som är unga för stunden blir äldre och då kommer att betala tillbaka till den yngre generationen...
Imorgon skall jag till APU. Det kan bli intressant..!
xo xo
Enda västerlänningen, och kvinna dessutom, på stranden märkte jag naturligtvis under dagen att folk tittade lite försiktigt på mig när de trodde att jag inte såg. En ung man i 24-års åldern tog mod till sig och frågade vad jag hette samtidigt som han ivrigt skakade min hand och sade att nu är vi vänner. Han ville ha min e-mailadress så att vi kunde gå ut på stan någon gång och ta ett glas tillsammans.
(när jag kom hem ett par timmar senare hade han redan hunnit maila mig och avslutat med, "your friend Hiro").
Jag badade lite och tittade på alla galna japaner som under otaliga misslyckade försök, försökte ta sig över små flytbryggor till en stor hoppborg (ni vet sådant där man ser på tv). Naturligtvis flög de åt alla håll och kanter, slog sig ordentligt och gick på det igen. Jag skrattade så jag tjöt på stranden. (antar att folk trodde jag var galen som satt helt själv och gapskrattade?!)
En man kommer fram till mig, pratar inte ett ord engelska men efter lite charader står det klart att hans kompis vill ta med mig ut på en jetski tur. Jag frågar vad det kostar eftersom mitt dryga jag (ajabaja weronica) antar att det är några jävla mongoförsäljare som vill lura turister att betala dyra pengar för att åka jetski i 2 minuter.
Men det var gratis.
Okej, what the hell, tänkte jag. Varför inte? Jag får en flytväst, hoppar upp bakom mannen som för övrigt bara har ett ben och sen bär det av. Och jävlar vad det bär av! Vi åker snabbt och vi åker länge. Jag skrattar och håller honom krampaktigt runt midjan. Någonstans i bakhuvudet leker min fantasi med tanken att han förlorat sitt ben i en jetski olycka?!
Men för att göra en lång dag till en kort story så; Tillbaka på stranden träffar jag en kille som ser ut som en clown men som pratar engelska. Han översätter det som alla säger och de bjuder mig att sitta ner och delta i deras barbecue .
Sedan frågar de om jag vill åka med deras båt tillbaka till Fukuoka? Såklart jag vill!
Motorn var dock död så vi fick bogsera med en jetski.
Kommer till hamnen, där en av männen har sitt kontor. Det finns duschar, hängmatta, öl mm. Han var ägare till båten och till de fyra jetski´s som de lekte med under dagen. Parkeringen kryllade av svindyra, välputsade bilar och jag undrade tyst vart fan jag hamnat?!
Dessutom visade det sig att "clownen" är en av japans mest kända komiker..haha.
I vilket fall. De skjutsar hem mig i en av de flådiga bilarna och frågar om jag vill följa med på festivalen senare?
Efter exakt en timme är de tillbaka och jag hoppar ännu en gång in i bilen. Tjejjerna som jobbar på hostelet tittar med långa blickar efter oss, "you very lucky" sade de innan jag gick..
Clownen lämnar mig med två av killarna som inte pratar ett ord engelska, på en restaurang. Jag bjuds på allt möjligt konstigt, lovade mig själv redan hemma i Sverige att våga prova på saker och göra nya saker nu när jag åker. Således åt jag både inälvor, komage från mage 1 och 2, koansikte och tunga. De äter verkligen upp HELA djuret här borta i Japan medans vi hemma ofta nöjer oss med rumpan.
Vi leker charader hela kvällen och med hjälp av deras lilla ordförråd engelska och mina sporadiskt uppsnappade japanska kunskaper hade vi verkligen riktigt trevligt!! Och vi kunde förstå mer av varandra än vad någon förmodligen hade förvänat sig.
Den enbenta killens syster dyker sedan upp med en mini handdator som vi emellanåt använde för att översätta eng till jap eller tvärtom.
Från restaurangen till en hotell bar, något slags viprum med överdrivet bra service, massa champange och goda ostar, till en liten, liten karaokebar med en japanks Elvis innanför bardisken, till slutligen en avlägsen dansbar som var karibien inspirerad.
Där möter jag Luis som bott i Japan i 20 år men som är född i N.Y och som fick fungera som tolk resten av kvällen. Via honom avslöjar den enbenta mannen i spritångorna, att "det var så många på stranden som ville prata med dig idag men ingen vågade och när du ville åka jetski med mig blev jag så glad". Haha, sweet!!
Kvällen slutar dock i bråk utanför baren mellan dessa två japanska män som jag hängt med under en hel dag (?) Luis skrattade med hela kroppen på ett klassiskt afroamerikanskt sätt och frågade om jag gillade att två vuxna japanska män bråkade om min uppmärsamhet?!
Ehh... nej. Jag blev lite besviken och det kändes som ett tråkigt slut på en annars så fantastiskt rolig kväll. I samma veva som polisen kom, klev jag in i en taxi och susade hem genom Fukuokas tomma, mörka gator. Klockan var strax efter 05, jag var trots allt nöjd med dagen/kvällen men lite förvirad över att se japaner, som anars är så tysta och korrekta visa så mycket känslor...
And by the way. Vilken prinsessa jag behandlades som. Det var alltid någon under dagen som hjälpte mig av eller på båten, serverade mat, erbjöd öl, vatten, dusch, jag skulle absolut inte behöva hjälpa till med att skölja av skotrarna, de öppnade bildörrar, jag fick sitta fram, de bjöd på all mat, dryck och alla taxiresor under kvällen...Jag erbjöds till och med taxipengar hem när jag skulle gå men då kändes det bara löjligt. Något måste jag väl få betala själv?!
Imorse fick jag förklarat för mig att det är mycket, mycket vanligt att den person som är äldst, och som således förväntas tjäna mest pengar, alltid betalar för hela sällskapet. Det blir som ett kretslopp eftersom de som är unga för stunden blir äldre och då kommer att betala tillbaka till den yngre generationen...
Imorgon skall jag till APU. Det kan bli intressant..!
xo xo
2 kommentarer:
HAHAHAHAHA
Dröm!!!
lixom... det kan bara hända mig...!
Skicka en kommentar