Hjärndöd

Bara tre dagar kvar till lov.
Lov
Lov
LOV
Jag skall åka bort från Beppu, skola och dumma assignments.
Jihaaa!!
Får dessutom besök från gammal kärlek hemifrån ;)

Idag fuckade jag upp mitt skriftliga prov i japanska. Blandade ihop alla katakana med hiraghana och fick total black out på kanjin.
Men ni förstår; I don't care.
För mig är det viktigt att få G i kursen. Jag är inte så orolig för att det inte skall lyckas. Jag har numer förstått att det är mer el mindre omöjligt att få U, sedan en person i klassen missat lektioner och prov de senaste tre veckorna men ändå blivit lovad att om han kommer hädanefter så kan han fortfarande klara kursen.
SAY WHAT?!?!?

Jag är dessutom trygg i att jag kan vocabulary och hur orden uttalas, men att jag suger på att stava dem. Men eftersom jag inte tänkt skriva en bok på japanska så nöjer jag mig med att prata hyffsat.
Så det så.

Nu har jag en rapport kvar samt två tentor. Sista på torsdag kl 10.30
Sen är det loooooooooooooov!!!!!

Måste vädra ett problem:
Ärligt?!
Jag känner inte ens en tredjedel av de personer som addar mig som vän på facebook nu för tiden. De heter alla samma sak; Vu, Nu, Takemida, Takesan, Keiko, Karuto... Och det ser för fan exakt likadana ut oxå!
I fredags lirade jag basket med några killar och på kvällen skulle jag på introduktionsmöte för en ny cirkel här på skolan. En av killarna som jag spelade med verkade trevlig så jag bjöd med honom.
När jag och Dagmar kom till mötet kl 20, hälsade jag lite på folk, sedan satte jag mig ner bredvid någon asiat i väntan på mötets öppnande.
När vi alla skulle presentera oss och berätta varför vi var där sade chippen bredvid mig sitt namn (vilket jag såklart glömde bort sekunden senare) och sade att han var där för att jag bjöd honom.
Pinsamt! Jag kände inte igen han. Inte alls. Nada.
Bra, Weronica!
Varje dag hälsar folk glatt på mig, kallar mig vid mitt rätta namn och undrar hur jag mår. Jag ler mitt bredaste leende och frågar lite om hur de har det, samtidigt springer hamstern som en idiot i hjulet inannför mitt pannben. Vem fan är det jag pratar med?

Ni förstår, detta är faktiskt jobbigt. Jag kan inte minnas. Det går inte. Och jag känner mig så ytlig och dum som inte känner igen dem el kan folks namn (inte ens de som jag pratar 4 ggr om dagen med).

Nu måste jag sova. Värmen i mitt rum fungerar numer mellan 21-09, tjohoo!!!
:)