Vad är egentligen meningen?

Ibland känns livet så himla artificiellt. På låtsas. Allt är bara på låtsas. Till vilken anledning?
Hur kommer det sig att majoriteten av alla individer går upp på morgonen fast de är trötta, åker till ett jobb de egentligen inte gillar, springer på löpbandet och fösöker intala sig själva att det är det roligaste som finns, fast att det egentligen är mer tvärtom, hälsar på svärmor när hon fyller år fast att de egentligen inte har något gemensamt... Jamen, ni vet. Allt det där som vi gör under en hel livstid, varför gör vi det?
Eller är det så att den stora massan inte ens funderar varför de gör som de gör så de bara gör det?!
(komplicerat det blev)
Allt är så materiellt. Människan strävar efter pengar. Pengar som skall ge en makt och inflytande, lycka och hälsa.
Pengar är iof mycket, men tänk om det är så att många av de problem som vi behöver pengar för att lösa, uppstår pga all pengafixering? Ohälsa tex.
Snacka om att bita sig själv i svansen..
Jag kanske bara skall göra mig av med allt där hemma, allt som jag har och som egentligen bara är på låtsas. Lägenhet, skor, kläder, prylar, utbildning...
Flytta någonstans och leva på riktigt. Som ett med naturen.
Näe... kanske inte..

Men jag undrar ändå om inte det moderna samhället gör mer skada än nytta? Vi tycks sträva efter att med teknologi och modernitet bli lyckligare människor, men istället går det käpprakt åt helvete. Vad är det egentligen vi letar efter? Och hur skall vi finna det? Eller kanske är vi helt enkelt dömda att med tiden bara dö ut - inget mer mänskligt släkte. Vi tog kål på varandra..?!
Ja va fan vet jag?!
Nu måste jag göra nihongo no shukuday....
Kisses!