Såg ett reportage om svenskar som valt att bosätta sig på Spanska solkusten och leva sitt liv där istället för hemma i Svedala.
Samtliga sade att de valt att flytta för att livet i Spanien är så mycket lättare än hemma - solljus, dagarna är längre och människorna mindre allvarliga.
Det känns ju som rimliga argument.
Men vad jag inte kan förstå är hur man kan flytta till ett annat land, bara omgärda sig av svenskar, inte prata många ord spanska efter 5 eller tio år i landet, handla sin mat i affärer med enbart svenska livsmedel och gå på krogar som är svensk ägda?!
PINSAMT!
Jag har absolut en förståelse för flyktingar som tvingas flytta till ett främmande land, med krigsskador och annat traumatiskt i bagaget. Att dessa människor ter sig till varandra och har svårt att finna motivation till integration i det nya samhället anser jag har en social förklaring som går att förstå.
Men att flytta till ett land frivilligt och bara ta del av dess kultur i den mån man själv behagar går bort.
Föräldrar till barn i svenska skolan (som inte ens lär ut proper spanska) är oroliga då det försiggår mycket våld och överfall bland ungdomarna.
Guess what..
Om de kunde prata med varandra skulle många murar rivas och en ökad förståelse och umgänge skapas.
Att som rektor för svenska skolan, gå på möte med polismästaren, inte tala språket så en tolk behövs (!!) och kräva att polisen bör ha personal som talar engelska dygnet runt så ungdomarna kan göra sig förstådda om de måste ringa är ett SKÄMT!!!
Lär barnen språket och bli en intergrerad del av samhället så har ni säkert den riktiga lösningen på en stor del av problemen istället.
Jag tycker det är pinsamt. Speciellt som svenskar inte är direkt sena med att klaga och ställa krav på invandrarna i Sverige. Skäms på er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar