Hur går det då???

Jag gör verkligen allt för att slippa plugga. Normalt sett brukar jag finna skolan roande men nu känns det mest som en långsam avrättning.
Glädje i vardagen dock är den vackra solen somlyser på mig här i Hammarby för kanske fjärde dagen i rad. Att vägarna börjar bli lite torra så man faktiskt kan bege sig ut utan att slå ihjäl sig, gör inte saken sämre.
I övrigt är det redan 11 mars och tiden springer som vanligt lika fort som en OS löpande kenyan. Jag undrar hur lång eller kort tiden kommer att kännas fram till dess jag är 75 och beklagar mig över att det minsann var bättre förr?!

Dags att återgå till regressionskoefficienterna - break over...