Flyktstressen är för tillfället borta

Jag har upptäckt att jag riktigt börjat bo in mig i mitt liv här hemma..
En ganska konstig känsla.
Jag känner mig inte intryckt i ett hörn, ingen vantrivsel och inget måste att snart få ta mitt pick och pack och fly till andra sidan jorden..

Istället ser jag fram emot en svensk sommar, att faktiskt semestra i mitt egna vackra land och mysiga stad. Jag trivs med att komma hem och slänga mig i soffan. Jag njuter var gång mina fötter vandrar längst med bryggorna och jag ser solen glittra som små diamanter över sjön.
Jag känner lugnet i min uppsats och jag inser att det inte är panik om jag inte blir klar med alla kurser innan augusti.
Jag trivs med N och vill att han skall vara bredvid mig hela tiden. Jag längtar efter lite värme så jag kan plantera och påta i min rabatt. Jag tycker att min lägenhet är finast i världen!

Kanske har jag hittat hem och vågar slå mig till ro ett tag?
Vilken konstig känsla.... Såhär efter snart 28 år..