Mmmmmyyyys!!

Kliver av T-banan vid gamla stan och bufflar mig fram genom mängden av andra kollektivresenärer, ut genom spärrarna. Möts av en skrålande gatumusikant, vars instrument är oidentifierbart. Framför mig poserar en ung kille i kulverten som leder upp till verkligheten. Han har båda händerna utsträckta och fingrarna formade till två V-tecken. Hans söta flicka står med ryggen mot mig och fotar med sin i-phone. Turister..Vart ifrån vet jag inte?
Väl uppe på de gamla kullerstensgatorna strålar solen leende mot mig igen och jag tvingas kränga av mig min skinnjacka och visa hela världen mina blekfeta överarmar..
I mycket sakta mak, med magen hängandes som en vattenfylld ballong strax ovanför benen, promenerar jag i smala, pittoreska gränder och njuter av att våren faktiskt är här.
Är man inte turist på besök utan borned and raised Stockholmare, finns det bara ett syfte med att ta sig till gamla stan.
- Glass
När min tunga lekamen, med glassvädrande näsa i fören, vandrat sig upp till korsningen västerlånggatan - snurrar huvudet ett par varv. Höger, vänster? Höger, vänster?
Jag tar väl den gamla vanliga..Björnen eller vad den heter, tänker jag och viker av åt vänster.
Efter fyra dagars konstanta fokusering på mjukglass med strössel kan jag, när tiden äntligen är inne, ändå inte bestämma mig.
Varför finns där så många smaker?
Säkert ett trettiotal.. Varav hälften är choklad.. Gaaahhh..
Börjar svettas av den oväntade situationen och måste avsluta med N, som sitter på andra sidan den mobila linjen (Jag låtsas ha händerna fulla med något enormt akut viktigt (vilket det iof var) men jag betonade kanske lite missvisande att det hade med skolan att göra) för att kunna koncentrera mig och göra ett val jag sent skall glömma.
Någon minut senare stoltserar jag med den feta magen i vädret och glassstruten i högsta hugg genom gamla stan ner mot vattnet.
Jag tänker att människor som stirra på mig medan jag ivrigt slänger i mig flera tusen kilokalorier kanske kan tro att jag är mer gravid än vad jag egentligen är.. Jag låtsas att jag är i vecka 38 istället för 28 och då känns det genast mycket bättre och mer legitimt att fördärva sin kropp.

Nere vid strömkajen bullar jag upp med väska och jacka under mig och lägger mig längst med vattnet med trynet i vädret för att äntligen låta blekheten övergå till grisfärgat.
Ovanför mig skriker fiskmåsarna, skiter lite varstans men missar lyckligtvis mig, ute på vattnet tutar båtar fyllda med kameraförsedda turister.

Nämen lägg av!! Vad Stockholm i all sin glans, är otroligt underbart just nu! Det finns ingenstans på hela jorden jag hellre skulle vara just nu.
Beppu håller kanske inte med. Innifrån fetmagen sparkar och slåss det febrilt. Jag erinrar mig något kapitel i mammaboken där det står att bebisar inte gillar solsken och då genast vänder sig med arslet utåt..
Haha, get used to it u little bastard, tänker jag och njuter vidare av världens vackraste stad!