Lite ego...

..är det väl ok att vara ibland?
Jag vet att det låter hemskt när jag säger det men jag önskar nog att det skulle bli lite kyligare snart.
Jag kan inte sova, jag kan knappt äta, jag kan inte plugga och jag orkar inte jobba. Mina ben och fötter är gigantiska - mina händer med. Jag stånkar som en flodhäst var gång jag rör på kroppen och jag svettas!
I helgen har jag legat som en strandad val på ett klippblock vid Dalarö. Problemet är att jag inte kan ligga på rygg och inte heller på mage - min höft domnar således bort ett par ggr i timmen. Oskönt!
Jag blir sur och vresig, känner mig instängd i min luftballongkropp och stackars N får en avhyvling var gång han undrar om han kan göra något.

Jag vill inte vara elak mot alla er semesterfirare där ute, klart ni ska ha fint och underbart medelhavsväder. Men moder jord kan få fästa ett snöre kring min fotled med ett regnmoln i andra änden, då blir det fint för alla. Eller i alla fall några grader kallare nätter så jag slipper ligga på soffan med huvudet under vidöppet fönster, grymta som en gris och beklaga mig ljudligt varje natt att jag håller på att DÖÖÖÖ!