Utfrågningen av Alliansen och de Röd/Gröna på tv 4 roar mig. Igår till exempel var Göran Hägglund i sitt esse och drog sig inte för att bita journalisterna i baken när han ansåg att de klivit över den berömda gränsen för vad som kan accepteras och inte.
Janne Björklund markerade tydligt att han ruttnat på allt skitsnack om att FP skulle vara ett främlingsfientligt parti och menade att heta frågor som invandring, integration och språkkrav måste våga diskuteras öppet och med distans annars kan vi inte lösa de idag aktuella problemen. Han var dessutom den enda som tydligt erkände att vissa drag i allianspolitiken de senaste 4 åren kanske inte var helt lyckade.
Hejja Björklund, tjöt jag i soffan med parmaskinka i hela käften. Att kunna vara självkritisk, tror jag, ökar förtroendet hos väljarna.
Fredde R var mer stif än någonsin. Han sade inte mycket och när han gjorde det var det i en ton som fick mig att fundera på om han har 20.000 hemmorojder arslet?!
Maudan var het som vanligt - en kvinna (stylad som om hon vore 30 år äldre än vad hon förmodligen är) med skinn på näsan. Jag gillar hennes raka attityd och tydliga svar. Hon fick för övrigt mest applåder under hela kvällen, publiken tjöt av tillfredställelse när hon kaxigt deklarerade att 3,0 i betyg räcker för somliga att bli vice statsminister. Mona och c.o orkar jag inte ens kommentera. Men jag vill våga påstå att de känns som ett gäng amatörer som för en bakåtsträvande bondpolitik i jämförelse med den idag sittande regeringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar