Söndagsbestyr

Idag är en sådan där dag när solen aldrig går upp... Asfalten smälter samman med himlen och människorna där emellan verkar gå som i trans. Jag tänkte trotsa vädret och bege mig ut på HS gator ändå men insåg ganska snart att jag inte kommer i mina regnkläder.. Istället bryggde jag mig en kopp rabarber/grädd te och skall nu börja läsa "Caipirinha med döden".

Igår mös jag runt i betydligt bättre väder med finaste Maria. Vi hade ett riktigt tonårshäng. Ni vet sådär när man var ung och oförstörd - inte hade någon sambo eller barn att bry sig om, inte hade några räkningar, inget helgarbete och inga rynkor. På den tiden då man fortfarande tyckte stringtrosan var OK att bära. Då när man allra sist i hela världen ville umgås med dem man levde under samma tak som (nämligen mor,far och syskon) och istället vandrade omkring på förortens fruktträd belamrade gator med en vän från tidig morgon till sen kväll.

Så gjorde vi igår. Från frukost till 19.30 - tiden då Maria, i partyblåsa och vackert uppsatt hår, vinglade ut genom porten på klackar och jäktade iväg till tvärbanan. Kvar var jag, med min ledsna pojkvän och trötta prinsessa.
Som en äkta familj kurade vi upp oss i soffan och mös en stund innan lillan skulle sova, jag läsa ut min bok och N spela tetris på mobilen.
Klockan 22.30 släckte vi ner på fartygsgatan 6 och nu, ett par timmar senare, sitter jag här och konstaterar att detta är dagen då solen aldrig kommer att gå upp..