tisdag 9 november 2010

Det är så underligt bara

En äldre dam. Ett långt liv. En farmor. En mormor. En mor. En hustru. En syster. En vän.
En gång en försvarslös bebis, jollrandes i sin mors trygga famn. Nyfikna ögon.
Senare en liten flicka. Flätat hår, rosiga kinder. Bara fötter trampar jord på grönskande blomsteräng.
En ung kvinna. Pigga ögon, fylld av lust. Vacker som en sommardag. Slät hy, röda läppar.
Ett barn invid sin barm. Ständigt vakande över det nya livet. Fylld av kärlek.
En åldrad kvinna. Rynkor kring munnen. Barnbarn i knät. Kloka ord.

En förändrad värld, nya tider. Nyårsnattens tjocka snö glänser i en äldre dams gråa hår. vattniga ögon, krokig rygg.
Vårsol, blomstrande knoppar. Trötthet, frånvaro. Askgrå hy.
Sommaridyll, barnskratt, bara fötter på ängen utanför. Förvirring, sorg, ensamhet.
När snön åter faller finns hon inte mer. Ett tomt skal, nakenhet.

1 kommentar:

Monica Hägglöf sa...

Hej W!

Ja vilken fin dikt, man blir alldeles rörd när man läser dom fina orden om livets gång...

Hoppas du inte ha halkat idag med lillan..
Kram
Monkan (Monica)