Okej, världssämst..

..Jag vet. Har kanske inget att skylla på (om inte min tre månader gamla dotter som kräver min uppmärksamhet de flesta av dygnets timmar, eller bristande intresse, trötthet, eller bara att inget faktiskt händer i mitt liv och att jag aldrig ser på nyheterna så jag inte längre tycker något om något eller någon) men nu sitter jag i alla fall här åter igen och tänkte skriva några rader.
Häromdagen promenerade jag längst med stadsgårdskajen och sprang in i (för mig) världens största tupé.
Herre Jesus, sweet lord, det värsta jag sett! Självklart var jag tvungen att vända mig om och inspektera den så mycket jag hann med innan den försvann in i en av gamla stans kulliga gränder.
För det första trodde jag det var totalt ute med tupé överhuvudtaget?! Konstigt nog har jag fått för mig att om man är lite smygflint lite var stans på huvudet så rakar man det hela kalt i hopp om att dölja ålderns tecken..guess not?!
Kanske vill man inte gå runt hela tiden och se ut som en polerad vattenmelon, okej för det, men ett hett tips då är att skaffa en tupé i samma färg som de (få) glada äkta hårstrån som sitter kvar. Alternativt färga dessa i samma kulör som den nya.
Inget utav detta verkade ha slagit mannen vid stadsgårdskajen som förmodligen köpt sin frisyr på Ur och Penns köp två betala för en - rea och gett bort den andra i julklapp (om han nu inte bara helt simpelt var färgblind).
Men ärligt. Jag var chockad. Varför, jag menar VARFÖR har ingen vän i hans närhet lite snyggt mellan några flaskor vin någon gång bara råkat slänga ur sig att det är en missmatch?
Eller så bryr han sig inte bara. Ahja, det var otäckt i alla fall.

Få se, vad mer kan vara av intresse att nämna?!
Jamen kanske att jag avskyr alla muppar som på bussen tror att det är okej att hänga i min vagn. Det har hänt tre gånger nu.
Ni vet när det är fullproppat på stadsbussarna och jag står, som sig bör, i mitten av bussen på platsen avsedd för bejbisar, handikappade eller gamla, och försöker göra mig så liten som möjligt (vilket är helt lönlöst då jag går omkring i jordens absolut största dunjacka och slår michilingubben med hästlängder när det kommer till tjocklek). Och så står något retard bredvid och läser sin mail eller senaste börsnoteringarna från USA på sin I-pal (wööhejjj) och samtidigt avlastar sin arbetströtta kropp iklädd för jävla ful mörkblå ullrock (going back to the 90´s) mot min barnvagn.
Eh WHAT?!?! Sedan när blev den allmän egendom?
Jag vill skrika "LÅT BLI MIN BARNVAGN DITT PUCKO" men istället skickar jag atombomber med blicken och ser för mitt inre hur den äckliga människan brinner upp och förkolnas (tyvärr ser han inte det för han står med ryggen mot mig). Jag tänker att det kryper ut små bakterielarver ur rockarmen, som slår läger på mitt styre och som sedan kommer att smitta både mig och mitt barn, och med ens blir jag ännu mer upprörd.
Det galna är att det alla tre gånger varit portföljgubbar som våldtagit min vagn och den stora frågan är varför jag inte bett dem dra åt h-vete (eller varför jag nu hemma i soffan fortfarande bryr mig)?

Slutligen vill jag bara fråga er som säger att "vintern är så härlig" (läs med fördummande ton) om ni tycker det är lika härligt att gräva fram bilen ur snömassorna och sedan skrapa dess rutor i 20 minuter innan man lyckligtvis (not) kan sätta sig på iskalla säten och köra iväg?