måndag 21 mars 2011

Vad händer egentligen sen?

Läste just ut en bok som fick mig att fundera mycket på själavandring, döden och eventuellt liv efter detta?
Jag tror inte på det men kan ändå inte låta bli att leka med tanken att det faktiskt kanske inte tar helt slut?
Om själar vandrar vidare.. Vem är Ella då? Var hennes person bestämd redan innan hon föddes och var har hon varit tidigare?
Förändras själen något när den byter skal eller är det alltid samma innehåll bara olika kroppar? I sådant fall kan det ju bara finnas en viss bestämd uppsättning själar i världen och dessa flyger runt och intar olika kroppar allt eftersom nya människor föds..
Jag har alltid tänkt att när man dör så är det som att befinna sig i ett tomt rum, utan möbler, textilier eller ljud. Rummet har gråa väggar och ett tak i betong och i detta finns ett ljusrör. Det är allt. Och i det avgörande ögonblicket..då hjärtat slår sitt allra sista slag och lungorna andas ut för absolut sista gången..så släcker någon lampan. That´s it. Inget mer. Bara mörker och sedan vet man inget mer. Borta.

Men om man skall vandra vidare? Vad händer egentligen då? Kanske kommer det där berömda ljuset som Hollywood etablerat så hårt vid varenda dödsscen de senaste decennierna?!
Eller kanske är det så att bara ett fåtal själar vandrar vidare. Alltså att somliga utav oss får en andra chans och dessa kommer då att se ljuset medan de själar som är förbrukade och slut bara möter ett tyst mörker?
Man kan bli tokig för mindre..

Jag brottas ofta nu för tiden med något som liknar någon slags dödsångest fast inte så hemskt som kanske många andra människor lider av. Men jag funderar mycket på döden och känner mig ledsen över det faktum att varje år jag lever innebär ett år närmare slutet. Och inte blir det bättre av att veckor, månader och år springer förbi mig i en rasande fart. Jag känner mig stressad och tycker inte jag tar till vara på mitt enda liv ordentligt.
Djup sorg infinner sig när jag inser att den dag jag dör får jag aldrig mer träffa min fina, fina Ella och jag kan bli tokig av tanken att det kommer att bli just precis så.

Inga kommentarer: