Nerläggningshotad?

Ja, jag vet. Man kan fundera över om jag lagt ner bloggen eller vad sjutton det är frågan om?!

SVAR: Nej, det har jag inte. Men jag har fasen inget vettigt att skriva om.

Inser, när jag läser gamla inlägg, att min hjärna verkligen har ruttnat ihop totalt.

Det är ytterst ohälsosamt att spendera så mycket tid hemma med en bebis, som jag gör.

Jag har ingen koll på vad som händer ute i världen. Visserligen går nyhetsmorgon varmt varje morgon här hemma, men jag kan inte lyssna vidare bra för skulle ni fråga om senaste nytt skulle jag se ut som en stor jubelidiot.

Jag arbetar inte, och på så vis kommer i kontakt med andra människor, andra problem, andra problemlösningar, andra infallsvinklar, andra intressen, andra konversationer, annat tempo.... Snark.

Jag lämnar inte mitt barn, mitt hem eller min man för att längta efter att se dem igen.

jag umgås med nio månaders intellekt. Andra vuxna i min närhet består också av småbarns föräldrar och deras största intresse i livet...Gissa vad det är????? SMÅBARN

Hjälp. Honestly. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag är ta mig fan hjärndöd numer!