Tog med mig lillen och drog till gymmet i morse. Stoppade in henne på Babysats, medan jag själv snörade på mig skorna och sprang 6 kilometer på löpbandet.
Senare i omklädningsrummet konstaterar jag att jag gått ner ytterligare ett kilo, tjohoo!! Självklart blir jag mega glad och måste ringa N för att dela med mig av den glada nyheten.
I duschen försöker jag kika om det syns ngt på kroppen...det gör det inte, men jag var glad ändå.
Sedan.
Kaboom, krasch, dunk. En stor fet smäll i magen..
Framför mig, vid skåpet, står en kvinna, uppskattningsvis 190 cm lång och 60 kilo tung (inte riktigt men ni hajjar...) med världens största tvättbräda, aka världens minsta mage, söt som socker!
Lyckans sötma smakar så ljuvligt... men ack så kort..
Kände mig genast fet som en ko igen :(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nooo noooooo!!! kvinnokroppen är det vackraste som finns! så också din. Skulle ju kunna vara så att den bruttan inte tryckt ur sig ett barn för ca ett halvår sedan...
Skicka en kommentar