CareerDays

Jag var redan lite osäker när jag gick dit; kanske var det därför som jag aldrig riktigt slutade känna mig malplacé. Men innan jag klev ner på Ericsson Globe arena tog jag ett djupt andetag och bestämde mig för att iklä mig självsäkerhet och charm till tusen.
Ihop med, vad som kändes som, en miljon andra armbågade jag mig fram mellan montrarna och stannade till då och då för att höra om det var någon som kanske hade nytta av en beteendevetare.
På en mässa där kanske 80% av utställarna hade till uppgift att rekrytera ingenjörer och systemvetare var det få som verkligen verkade veta vad en sociolog egentligen har för kunskap. Och när jag försökte sudda ut de största frågetecknen kändes det som om jag genast blev placerad i ett fack där det handlade om att möta människor face-to-face istället för tjänster som jag själv anser matchande, såsom analytiker, studier av människors beteende etc.
Hos arbetsförmedlingen blev jag dock väl mött och den trevliga kvinnan i klackar från friis CO gav mig nytt hopp inför framtiden och ikväll har jag redan sökt två jobb hos dem.

Efter ytterligare ett svettigt varv, med besök hos Lantmännen, ICA och Ericsson (som alla sökte ingenjörer eller ekonomer) kände jag att det fick vara nog med förnedring på en och samma dag. Med självförtroendet i höjd med marken (som alla systemvetare gick på) klev jag in på McDonalds bara för att en man med kostym skulle kunna tränga sig före mig i kön och för att, när jag ett par minuter senare sitter ute och äter min vidriga QP , skulle bli bajsad på i huvudet av en liten sketen fågel.
En förnedrande dag helt enkelt!