Det känns tungt att sitta ensam på ett hotellrum i Falkenberg för tredje natten i rad med vetskapen om att jag skall bo borta i 3 dagar till samtidigt som min dotter är hemma, äter dåligt och gråtandes ropar efter mamma i sömnen.
Hur kul är det liksom?
Jag har också insett att det inte bara är en konstig tillfällighet då exakt samma sak hände förr-förra veckan då jag var i Jönköping.
Stackars lilla flickan min. Hela hennes värld vänds upp och ner och mamma finns inte där för henne längre.
Det får mig att må så himla dåligt och jag känner mig som en usel förälder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lilla fina mamsen...
Jag vet att du känner sååå... och hon blir ju sååå glad när du äl kommer...MEN försök att gör "ditt" så fort som möjligt och kom tillbaka till lilla hjärtat...ju fortare desto bättre, man skall helst inte vara ifrån sina små såå länge säger dom??? Men hon har ju pappis hemma det är ju bra så du får tänka på att hon har 1 (en) förälder hemma som hon är trygg med...
kram
Monica <3
Skicka en kommentar