Upptäckte igår att jag blivit en helt ny (kanske inte nödvändigtvis mycket bättre) människa!
Strök runt i SKHLM, tittade, kände och luktade på de flesta klädesplagg jag passerade. Provade en hel del och hade en ganska lyckosam dag i provhytten. Eftersom jag inte hade hunnit äta någonting ännu under dagen så vällde inte fett ut på alla håll och kanter och eftersom jag faktiskt grillade mig själv i solariet under 16 minuter i fredags så var jag inte heller helt likblek. Detta är annars två traumatiska delar i momentet "prova kläder".
På Åhléns förälskade jag mig lite i en skjortklännig(299:-) och ett par coola byxor (på rea, 149:-). Inga stora pengar, men för allra första gången i mitt liv dominerades inte min tankegång av enbart den lilla shoppingdjävulen inuti mig. Istället visade det sig att det även bor en gammal tant i mitt innersta.
Tankten; "Kommer hon att använda dessa kläder"?
Shoppingdjävulen:" Jo, men det kommer hon att göra. SÅKLART!"
Tanten; "Möjligt att det händer någon gång, men hur ofta"?
Shoppingdjävulen; "Spelar roll. Handlar ju inte direkt om en förmögenhet"
Tanten; "Nej detta blir det inget av med. Man kan inte bara köpa, för köpandets skull"
Moget... Jag hängde snällt tillbaka kläderna på sin plats och strosade vidare. Kände mig såklart sjukt duktig och det var liksom som en liten tillfredställelse i sig självt, att jag faktiskt inte handlat något.
MEN. Som någon slags inbyggd kompass styrde mina ben mot det totala shopping paradiset (mitt fall helvetet). En gång, vars ände inte kunde skådas från dess öppning, präglad av enbart skobutiker. Vart jag än tittade, åt vilket håll jag än gick; Skor, Skor, SKOR.
OMG!!!
Jag bestämde mig för att ett besök i EN av butikerna var legitimt, således valde jag med mycket stor omsorg. Till slut blev det Vagabond. Provade, kände, tittade, pillade, ställde tillbaka, plockade fram igen, jämförde, provade och ställde tillbaka igen.
Jag köpte såklart två par skor. Ett par var på Rea, så de räknas inte (min egen finurliga shoppingregel). Men det andra paret köpte jag, tillslut lite tveksamt (Tanten tänkte: hon kan köpa, prova hemma och sedan lämna tillbaka om det skulle vara så. Dvävulen hånskrattade med mörk stämma och visste att detta aldrig skulle hända. En gång köpta och betalda - lämnas aldrig igen..)
Varför tvekade jag då? Jo... jag vet inte om de var så snygga. Men. De var i särklass de skönaste skor mina fötter någonsin entrat. Lädret var som en smekning mot den bara huden. Sulan, gjord i gummi, fick det att kännas som om man studsade fram. De var så sköna att jag nästan kan börja gråta!
Men gud! Hur moget är det inte att köpa skor för att dem är sköna och funktionella? Har jag aldrig gjort förr(förutom träningsskor).
Därför; Himlen har öppnat sig för mig. Jag är en NY (shopping) människa! Jag har blivit en gammal tant! Kan knappast ses som något bra.. Hoppas det är något slags tillfälligt slaganfall som drabbat min sargade shoppingsjäl?!
Frågan som dock kvarstår är; Skorna - Snygga eller fula?!
Strök runt i SKHLM, tittade, kände och luktade på de flesta klädesplagg jag passerade. Provade en hel del och hade en ganska lyckosam dag i provhytten. Eftersom jag inte hade hunnit äta någonting ännu under dagen så vällde inte fett ut på alla håll och kanter och eftersom jag faktiskt grillade mig själv i solariet under 16 minuter i fredags så var jag inte heller helt likblek. Detta är annars två traumatiska delar i momentet "prova kläder".
På Åhléns förälskade jag mig lite i en skjortklännig(299:-) och ett par coola byxor (på rea, 149:-). Inga stora pengar, men för allra första gången i mitt liv dominerades inte min tankegång av enbart den lilla shoppingdjävulen inuti mig. Istället visade det sig att det även bor en gammal tant i mitt innersta.
Tankten; "Kommer hon att använda dessa kläder"?
Shoppingdjävulen:" Jo, men det kommer hon att göra. SÅKLART!"
Tanten; "Möjligt att det händer någon gång, men hur ofta"?
Shoppingdjävulen; "Spelar roll. Handlar ju inte direkt om en förmögenhet"
Tanten; "Nej detta blir det inget av med. Man kan inte bara köpa, för köpandets skull"
Moget... Jag hängde snällt tillbaka kläderna på sin plats och strosade vidare. Kände mig såklart sjukt duktig och det var liksom som en liten tillfredställelse i sig självt, att jag faktiskt inte handlat något.
MEN. Som någon slags inbyggd kompass styrde mina ben mot det totala shopping paradiset (mitt fall helvetet). En gång, vars ände inte kunde skådas från dess öppning, präglad av enbart skobutiker. Vart jag än tittade, åt vilket håll jag än gick; Skor, Skor, SKOR.
OMG!!!
Jag bestämde mig för att ett besök i EN av butikerna var legitimt, således valde jag med mycket stor omsorg. Till slut blev det Vagabond. Provade, kände, tittade, pillade, ställde tillbaka, plockade fram igen, jämförde, provade och ställde tillbaka igen.
Jag köpte såklart två par skor. Ett par var på Rea, så de räknas inte (min egen finurliga shoppingregel). Men det andra paret köpte jag, tillslut lite tveksamt (Tanten tänkte: hon kan köpa, prova hemma och sedan lämna tillbaka om det skulle vara så. Dvävulen hånskrattade med mörk stämma och visste att detta aldrig skulle hända. En gång köpta och betalda - lämnas aldrig igen..)
Varför tvekade jag då? Jo... jag vet inte om de var så snygga. Men. De var i särklass de skönaste skor mina fötter någonsin entrat. Lädret var som en smekning mot den bara huden. Sulan, gjord i gummi, fick det att kännas som om man studsade fram. De var så sköna att jag nästan kan börja gråta!
Men gud! Hur moget är det inte att köpa skor för att dem är sköna och funktionella? Har jag aldrig gjort förr(förutom träningsskor).
Därför; Himlen har öppnat sig för mig. Jag är en NY (shopping) människa! Jag har blivit en gammal tant! Kan knappast ses som något bra.. Hoppas det är något slags tillfälligt slaganfall som drabbat min sargade shoppingsjäl?!
Frågan som dock kvarstår är; Skorna - Snygga eller fula?!
