Jag vill inte vara en gnällig och obildad medborgare som bara sitter hemma på sofflocket och kritiserar politikerna för sitt görande och icke görande. Men, seriöst.... Det här med Dawit Isaak... Finns det verkligen ingen lösning? Jag undrar allvarligt om mannen ens är vid liv? I måndagens (eller tisdagens) intervju med Eritreas president, deklarerade han tydligt att han inte bryr sig om Dawit, att han aldrig kommer ställas inför rätta och således aldrig kommer släppas fri. "vi tar hand om människor av hans slag på vårat vis", uttryckte han. Vidare talade han om att Eritrea inte var intresserade av Sverige och oss svenskar, att en god kontakt och eventuellt samarbete på något vis var otänkbart och att svenska politiker gjort bort sig genom att bry sig för mycket. Han poängterade även att hela Dawit kampanjen bara var en del av en större kampanj ledd av Washington. "Svenska folket skall inte låta sig luras av sina politiker". "Sverige har uppträtt ociviliserat". Mmm, det där sista kan man lätt dra på mungiporna åt. Det är aldrig bra att kasta sten i glashus...
Jag kan iof hålla med om att Sverige är engagerade av en enda anledning och det är för att Dawit Isaak råkar vara svensk/eritrean. Hade han bott i England, Frankrike eller staterna hade ingen brytt sig. Således kan man funderad över vad egentligen Sverige vill med sin Dawit-kampanj? Bryr vi oss verkligen om problematiken och alla andra oskyldigt fängslade människor nere i Eritrea eller vill vi ha hem Dawit för att kunna klappa oss själva på bröstet, sloltsera som en tupp och säga att "Sverige är väl ett toppenland som väl tar hand om sina medborgare"?
Jag tror att presidenten är lätt ocharmad av svenska politiker just på grund av att de fokuserar på en enda enskild person. Ingen vill ens diskutera helheten. Å andra sidan kan man ju fundera över hur den diskussionen skulle se ut.
Sverige: Du är en skitdålig president, en tyrann som inte bryr dig det minsta om att ditt folk svälter, du fångatar alla som opponerar sig mot dig".
Kanske inte...
Med tanke på att han verkar ha svårt för kritik över huvud taget så kan jag inte riktigt se att ett samtal kan äga rum, what so ever.
Men man undrar ju vad stora politiska organ som FN och EU egentligen har för möjlighet att påverka en situation som denna? Även om en störtning av den eritreanska regeringen, i mellanåt verkar som det enda rätta, så förstår till och med jag att det är en omöjlighet.
Men vad sägs om en strypning av allt bistånd då? Presidenten har ju själv sagt att han inte är intresserad av ett samarbete med Sverige och vi råkar dessvärre vara en mycket stor bidragsgivare till landet...
Jag har ingen aning om hur export från eritrea till EU ser ut, om det ens finns någon? Men USA har ju massvis av gånger skapat handelsblockader gentemot andra länder, varför kan inte Europeiska unionen?
Då kvarstår förstoss den jobbigaste frågan: Vad händer med folket i Eritrea, redan nu ett av världens absolut fattigaste länder, om vi stryper allt bistånd eller inför handelsförbud?
Två tänkbara scenario; 1. Alla dör (inte så lyckat) 2. Folket blir utom sig av desperation och stormar hela regimen, gör stora uppror mot styret som tvingas till landsflykt.
När jag tänker vidare så finns det såklart massa fler tänkbara konsekvenser;
3. Presidenten själv får stora skälvan när alla människor öppet går emot honom och hotar hans maktposition, vilket leder till att han skärper sin egen politik och går med på att förhandla med oss i omvärlden, kanske släpps Dawit. Problemet med detta är att alla andra länder blir nöjda, när deras fångar släpps, men fångatagande och annat omänskligt mot det egna folket lär ju fortsätta.
4. Stor inbördeskrig utbryter, massa civila dör och vi i väst kan bara sitta i tv soffan och titta på.
Näe, jag vet faktiskt inte. Vad ska man egentligen göra? Eritrea är ju bara ett land i mängden dessutom. Många garnnländer i Afrika, Nordkorea, Kina och inte minst Ryssland är en maktgalen diktatur.
En liten, liten kula i huvudet på några skulle inte skada, problemet är dock att det kommer nya, precis likadana som vill hävda sig och sitt ego på samma vis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar