Jorge och Jag

Städning på båtklubben i lördags.
Båtplats D12 (vi) infann oss 09.11 på ett lätt regnigt Gålö.
-Rensa sly, sa tanten som förde protokoll över arbetarna och uppgifterna.
Jag hade ingen "sly-rensare" så jag tog ett härligt initiativ och hoppade ner i ett dike bredvid en man som var i full färd med att röjja undan allt som växer med en längd över 10 cm;
"Hej, hej. Jag skulle rensa sly men har inget att rensa med så tänkte att du kan ju klippa bort allt så går jag efter och samlar i små högar".
Okidoki, sa mannen till svar och så satte vi igång..
Min arbetskamrat för dagen hade uppenbarliga problem med att föra sig runt mig, ett antal gånger uppstod pinsamma situationer då han inte visste hur han skulle svara på mina frågor, om han kunde släppa trädet att falla rakt mot mig eller ej... Han var helt enkelt obekväm.
Inget mer med det, tänkte jag, tills jag märkte att alla män (gubbar) jag kom i kontakt med under dagen hade svårt att veta hur de skulle uppträda mot mig. Ingen talade till mig, så länge de inte var absolut tvugna.
Jag påpekade till min sly-rensande kollega att vi var ytterst effektiva.
"Ja, jag vet inte det" sade han, "annat var det på den gamla tiden, när det var man-power här".
Hmm?! Vad menade han egentligen? Manlig power? Dvs, inga kvinnor här eller - manpower, företaget? Har iof svårt att tänka mig att en båtklubb hyr ett bemanningsföretag för att städa upp efter vintern, rensa sly och bära plankor....
I vilket fall fann jag mig ganska snabbt och bestämde att ett skratt borde vara ett passande svar, oavsett vad det var han menade med sitt uttalande.

3 andra kvinnor skymtades under dagen, jag var i klar minoritet. 2 tanter hade ansvar för att inhandla korv och dricka till oss arbetare (det var dock männen som kollektivt bar fram grillen och tända på den), den fjärde tanten vet jag inte riktigt vad hon gjorde. En gång när jag klampade fram till en stor hög med sly och konkade hälften med krogig rygg till containerna, gjorde hon en insats och släpade en ensam gren ur den kvarvarande högen. SLACKER!!

Lite senare under dagen informerade Niklas mig om att han sprungit på ett par donnor på bryggan, de bar in dynor och dylikt i båtarna. Haha... arbetsfördelningen mellan könen har talat till mig... OMG!

Jag träffade på Jorge, den enda mannen som med egent initiativ kom fram till mig för att prata. Han berömde mig för att jag jobbat på bra under dagen och när jag undrade varför ingen annan kvinna bidrog under städdagen sade han att det förmodligen var kulturellt betingat. Det är en fråga om genus... "jaha, tänkte jag" För det visste jag ju egentligen redan...
Jorge var en trevlig man från Buenos Aires med mörkt skägg, stort leénde och varma ögon. Han hade segelbåt och jag misstänker att den låg förtöjd på vår brygga, kanske är vi grannar rent av?!
Vi fann varandra där, en halvregnig förmiddag på Gålö. I väntan på tanterna med korv, stack vi ut ur mängden av skitiga gubbar i 60+ åldern, med blåställ och höga gummistövlar. I cirkel stod dem, med ryggarna helt eller delvis vända mot oss två. När jag högt och tydligt frågade vart de andra damerna var, vände de på huvudena för en stund och tittade frågande på mig, en man log lite generat under lugg. Inget svar, och så tittade de bort igen..
Jorge och jag... ensamma mot världen kändes det som.
En kvinna, en utlänning, två normbrytare i en mansdominerad värld.