Mitt liv i repris?

Mitt liv Svichar förbi mig i drygt 200 km i timmen. Jag försöker frenetiskt att dra i handbromsen men den verkar vara trasig :(
Om fem minuter är det torsdag (åter igen). Vart tog denna vecka vägen?
Jag har ångest över att jag snart är färdig studerad, ännu mer ångest över att jag inte har någon som helst aning om vad jag skall ta mig för då. Oro över sommaren och beslutsamhetsångest huruvida jag skall läsa sommarkurs eller inte? Ytterligare en fråga som gnager i mitt huvud är om jag skall hoppa av Europaprogrammet eller inte.... Kan inte någon ta min kropp i besittning, lösa mina problem, ta mogna beslut, studera klart åt mig och få in en (helst båda) utav mina fötter på arbetsmarkanden?
Jag sover sålänge så kan jag ta en titt på reprisen sen!