På landet får jag ro...

.........NOT..............
Hur tänkte jag när jag drog två hela dagar med min muppiga familj ut till en liten stuga på landet? OMG.
Det fungerade iof ganska så bra till dess att vi skulle ta oss in till "Sta'n" och "strosa". Betoning på strosa. Jag LOVAR att en 200-år gammal tant, med rullator, dropp och obefintlig höfkula skulle kunna springa förbi vår lilla familjevandring;
En skrikande bebis vars mamma inte hade tid för hon gick ut och in genom SAMTLIGA Norrtäljes frisersalonger i jakt på en klippning NU. En rastlös sexåring som har lärt sig att gnälla och skrika är bra för då får man som man vill. Två fjortisar som bara följde med in till stan för att få äta glass (vilket tog dem exakt 2 minuter) sedan ville de åka hem. En galet förvirrad moster som tyckte att 30 grader och sol var ett utmärkt väder att shoppa kläder i (HM, Kappahl dessutom som absolut inte finns hemma...) En kusin som mest hängde med den galna mostern. En mamma, vars ben (med tanke på dess hastighet) man kan tro är 2 decimeter långa och som bara MÅSTE fönstershoppa på alla de mest konstiga ställena och promenera förbi varenda fik och mummla "det här var ju en trevlig stol, jaha. se sådär har de gjort där. Men ojj, vilka fina blommor. Usch. vilken tråkig mat. Kom med något nytt".
Sen fanns det förståss en Jag också. Hungrig som få och med ett humör som kraftigt påverkas av det sjunkande blodsockret. Bullar? Nej, tack. Jag vill ha MAT!!!!

Nu är jag tebax på jobbet. fick jag välja helt fritt skulle jag låsa in mig själv i en mörk jordkällare och sova i ett dygn.