Att växa som vuxen..

Vad betyder det egentligen?
För mig innebär det att jobba med sig själv, inte för att nödvändigtvis förbättra eller förändra sig själv (det kan dock vara en vanlig bieffekt) utan istälet att fokusera på att lära känna sig själv.
Jag har ingen klar bild av vem jag är. Men jag märker att för varje år som går så lär jag känna den där jobbiga personen som jag tvingas leva med 24-7, lite, lite bättre. Och det underlättar faktiskt vardagen!

Jag har tex förstått att jag är ett galet kontrollfreak, med prestationsångest och som gärna vill att allt jag tar mig för (seriöst tar mig för) skall resultera i 100% perfektion.
Idag kom jag på att jag skall göra en liten övning med mig själv.
Jag har insett att kontexten för denna övning, som jag tror skulle vara väldigt hälsosam för mig själv, är just denna jag befinner mig i, i detta nu.

Jag är på andra sidan jorden, läser strökurser som jag finner intressanta för att bredda mitt kunskapsförråd. De är helt fristående från min kandidatutbildning hemma i Sverige och det finns ingen i världen som bryr sig om mina betyg, förutom jag själv.
Självklart har mitt sikte varit inställt på A+ i samtliga kurser. Men idag insåg jag att det finns en annan dimension av denna utbytestermin som kanske kommer att vara viktigare i längden, ännu viktigare än den teoretiska delen.
Min själv-övning går ut på att släppa kravet om att ha högsta betyg och prestera bäst hela tiden. Istället skall jag föröska ta saker och ting lite lättare och göra annat än at plugga om jag nu finner det mer lockande eller givande?!
Självklart skall jag se till att skriva G i samtliga kurser, något annat är naturligtvis uteslutet. Men ett G kanske räcker?
Således kan jag ta mig tid att titta lite på tv om jag vill, spela biljard, åka down-town och äta god mat, träffa lokalbefolknigen, bli medlem i någon annan japansk cirkel.... Se den japanska kulturen och dess lärdom som den största och viktigaste källan till kunskap här nere?!
För ärligt talat, mycket av det som tas upp på mina kurser har jag redan läst hemma i Sverige så... Vem bryr sig?!
:)

Och att öva på at släppa kontrollen och förlita sig på at det ordnar sig ändå, tror jag skulle vara jätte nyttigt för mig. Men också svårt.. Jag har nämligen föröskt intala mig att släppa loss lite i två veckor nu, ändå pluggar jag mer än vad som egentligen är nödvändigt. Och ändå så räknar jag med att skriva A+ på alla tentor och ändå ser jag mig själv som en förlorare om så inte är fallet.
Men jag skall föröska igen.

Och det känn som att nu är en bra tid att öva på detta, för hemma i Sverige skall jag skriva uppsats och den vill jag naturligtivs skall resultera i toppbetyg och sedan skall jag börja jobba och då vill jag såklart göra bra ifrån mig.
Det är nu eller aldrig....!!
Kanske låter konsigt och larvigt.. men det är inte så enkelt som det låter.
Håll tummarna för mig, att jag skall nå ännu en nivå i min ständigt pågående självutveckling - med hopp om att bli en sundare, klokare och lyckligare människa!