Retarderad

Ni vet när man gör en statistisk analys över något... exempelvis en regressionsanalys.. att det finns något som kallas normalkurva, där 95% av fallen befinner sig (med en säkerhet på 1,96)...
Ibland önskar jag att jag var en av de där 95%
Jag har en vacker och frisk familj, många kloka och roliga vänner, en underbart omtänksam pojkvän, en fin lägenhet, en bra utbldning, många par skor... ;)
Jag borde vara nöjd.
Varför är jag inte nöjd? Varför är jag så rastlös och varför blir jag uttråkad så fort?

Varför är inte jag som de där personerna i regressionen som utgör 95% ? De NORMALA..
Jag borde också gifta mig, köpa hus, vattna blommor, gå till jobbet varje morgon klockan 7, gå hem klockan 17, äta lunch på rullande schema - 4 olika stammis ställen, tvätta, laga mat, storhandla på söndagar... Mitt stora mål i livet borde också vara att skaffa barn, skjutsa till fotbollsmatcher, simlektioner och födelsedagskalas. Köpa sommarstuga med vita knutar i södra Sverige, åka skidor en vecka på vintern...laga hål i ungarnas kläder.

Vad skönt det låter. Att koppla bort hjärna och hjärta för ett tag och bara göra sådant som normala svenssons gör, infinna sig i reproduktionen - vara en abetsmyra och dra sitt lilla, men betydelsefulla strå till samhällsstacken.
Jag önskar att det var min längtan i livet.