Jag är så förbannat duktig.

Faktiskt besegrade jag mitt tvångs-duktiga jag i veckan då jag struntade i att studera inför en tenta. Eller, ja.. inte struntade helt såklart men jag nöjde mig med att bara läsa lite lagom mycket för att vara säker på att skriva G. Och faktiskt. Det kändes bra. Till och med på själva skrivningen, när jag var osäker på ungefär hälften av frågorna, kände jag mig nöjd med mitt beslut. Jag hade i utbyte från ett VG med alla rätt på tentan, haft en skön och avkopplande vecka (men för att vara helt ärlig finns det risk för att prestationsångesten uteblev då det kändes som om tentan gick bra ändå och jag redan ligger väldigt bra till på kursen).

Men nu sitter jag här, klockan är 01 och jag kämpar med min hemtenta i psykologi. En uppsats om skillnaden mellan biologisk och humanistisk väg till motivation.
Jag inser att jag inte kan skriva en uppsats halvbra. Jag skulle kunna, som förmodligen halva klassen kommer att göra, skriva en halvtaskig sak, utan en ordentlig inledning, dåliga refrenser, utebliven källförteckning och bristande analys.
Men varför skulle jag? Vad är det då för vits med hela uppgiften?
Dessutom, när jag började skriva, tänkte jag att jag skriver bara för ett G så det behöver inte vara så noggrant. Men hur sjutton skriver man en uppsats slarvigt? Helt seriöst. Jag vet inte hur man gör? Mitt nitiska kontroll - jag bara måste göra allt "by the book". Jag får typ tvångstankar.
Jag undrar om det har med mitt undermedvetna - jag att göra? Som anser att det är galet viktigt att lämna ifrån mig arbeten som är Top notch för att ge mig själv gott rykte...?
Fy fan va jobbig jag är.
Eller så är det pga hur jag blivit skolad på Svenska universitet. För om man utelämnar en viktig del, exempelvis goda referenser, så blir underkänd. Och jag har ingen aning om hur strikta de är med sådana saker här så jag kan ju inte bara skita i det helt enkelt....
:)