måndag 19 juli 2010

Weronica likes this!

Jag gillar min bejbys sovtider.
Nu för tiden när jag inte är så sönderstressad längre så har jag lärt känna mitt barn lite mer och upptäckt att han har världens bästa sovtider.
I stressångorna av maj och juni månad fick jag panik så fort jag stannade upp och inte kände rörelser i magen. Att den sov var för mig otänkbart, han var säkert död. Så många gånger som jag pillat på magen och ruskat om det stackars livet tills jag fick mig en rejäl snyting och lättad kunde stressa vidare..
Nu vet jag bättre.

Det sovs en del under dagen, kanske för att han vaggas till sömns hela tiden när jag är ute och kutar på jobbet (vem kan då försöka hålla sina ögon uppe?). På kvällen är det mycket aktivitet mellan middag och midnatt ungefär.
Efter att jag dragit den lilla röda hunden i svansen och lagt hans spelande kropp intill magen för att låta Beppu ta del av den klassiska barnkammar sången, blir det lugnt och barnet tycks sova fram till 06 ungefär. Då blir det lite knorr igen - fast bara ett kort tag. Sedan är det tyst och stilla tills han vaknar och sträcker ut kroppen igen vid 10/11-tiden.

Härligt!!
Snälla, kan det inte få förbli så sedan när han andas äkta luft? Jag kan gå upp med han vid 06 och äta och sedan kan vi gosa i sängen, lätt slummrandes, fram till 10-tiden. Pigga för att uppleva en alldeles ny dag!
Det vore skönt...

Inga kommentarer: