måndag 26 oktober 2009

Retarderad

Ni vet när man gör en statistisk analys över något... exempelvis en regressionsanalys.. att det finns något som kallas normalkurva, där 95% av fallen befinner sig (med en säkerhet på 1,96)...
Ibland önskar jag att jag var en av de där 95%
Jag har en vacker och frisk familj, många kloka och roliga vänner, en underbart omtänksam pojkvän, en fin lägenhet, en bra utbldning, många par skor... ;)
Jag borde vara nöjd.
Varför är jag inte nöjd? Varför är jag så rastlös och varför blir jag uttråkad så fort?

Varför är inte jag som de där personerna i regressionen som utgör 95% ? De NORMALA..
Jag borde också gifta mig, köpa hus, vattna blommor, gå till jobbet varje morgon klockan 7, gå hem klockan 17, äta lunch på rullande schema - 4 olika stammis ställen, tvätta, laga mat, storhandla på söndagar... Mitt stora mål i livet borde också vara att skaffa barn, skjutsa till fotbollsmatcher, simlektioner och födelsedagskalas. Köpa sommarstuga med vita knutar i södra Sverige, åka skidor en vecka på vintern...laga hål i ungarnas kläder.

Vad skönt det låter. Att koppla bort hjärna och hjärta för ett tag och bara göra sådant som normala svenssons gör, infinna sig i reproduktionen - vara en abetsmyra och dra sitt lilla, men betydelsefulla strå till samhällsstacken.

Jag önskar att det var min längtan i livet.

2 kommentarer:

Malin sa...

Hahahaha.... Låter ju helt sjukt värdelöst när du skriver det sådär... Vart är jag påväg??
Nej, jag sliter mig loss och storhandlar en annan dag!

Prytz sa...

haha. Puss!