Sommarkärlek = utopi?

Det är allmänt känt att September är den månad som allra flest skilsmässoansökningar lämnas in.
Efter en sommar och semester fylld av bråk, besvikelse och längtan tillbaka till jobbet, tycker vissa att nu får det banne mej vara nog.
Ett ganska komplext fenomen, inte helt okänt för mig. Jag har visserligen aldrig ansökt om skilsmässa men kan känna igen mig i att semestern faktiskt kantas lite av gnäll!

På tv4 morgon sade någon att det är rent av tragiskt att vi svenskar lever ihop med den vi allra minst vill fira semester ihop med. Och när vi äntligen har lite lugn stund, bortom barn, jobb och dagis, så finns det ingenting att tala om.

Jag som oftast är den stora cynikern vill för en gångs skull ändå hoppas på kärleken. Jag tror inte egentligen att det handlar om att man inte har något att tala om eller vill spendera semestern ihop. Jag tror att vi i själva verket;
1. Är för trötta för att orka prata. åtminstone första veckan på semestern och att
2. Vi har så höga förväntningar på dessa 5 fjuttiga veckor som vi ser fram emot så innerligt under resten av året, att vi allt som oftast blir besvikna. Om inte vädret är strålande vackert, rosévinet ordentligt kylt, barnen fräkniga och glada, samlivet toppen och utlandsvistelsen full av spännande äventyr - ja då blir vi ledsna. Besvikna och ledsna. och då bråkar vi.
Varför dessa förväntningar? Jag tror att vi lever ett X2000 liv där det stressas och jobbas allt för mycket och där vi lägger alldeles för lite tid och pengar på äkta lycka och tid med varandra. DÄRFÖR hoppas vi att detta skall fylla våra liv under semestern och det är, tyvärr, alldeles för bräckligt.

Ibland skapas små bilder i mitt huvud över människor som trängs på ett gigantiskt löpband. Sen tänker jag att hastigheten på bandet ökar i kronologisk riktning, dvs ju moderna samhället blir desto fortare går bandet. Nu 2011 springer folk som idioter - kors och tvärs på bandet, med portföljer, datorer, ungar och mobiltelefoner i högsta hugg. på mitt imaginära löpband skapas kaos och det blir mer och mer överhettat.
Antingen kommer folk snart att flyga av åt höger och vänster eller, och det kan vi ju hoppas på, kommer någon klok jäkel att trycka in stoppknappen så att vi får stanna upp, hämta andan, torka svetten i pannan och fundera över vad fan vi håller på med!!